skip to main |
skip to sidebar
Under tre dagar, med start morgonen efter Volvo Ocean Race-båtarnas start på väg till S:t Petersburg och före Gotland Runt, så hade KSSS klämt in ett nytt arrangemang kallat Sandhamn Race Week. Drakar, J 80 (som seglade SM), F 18, CB 66 och en massa andra klasser hade några jättefina dagar på vattnen utanför Sandhamn. Fyra Corsair Sprint 750 och fyra SeaCart 30 seglade havsbanan LYS. För 750 Sprint ver detta också andra deltävlingen i årets Sprint Cup. Fem bankör och en offshoresegling på 32 nM hann vi med innan de svaga vindarna fick arrangören att ställa in de sista seglingarna.
Det var vansinnigt roligt; att runda bojar på havet är roligare än att grunda grynnor. Alla var laddade och det var väldigt jämnt. Katyusha drog dock det längsta strået också denna gång.
Nästa delsegling i Corsair Sprint 750-cupen är Tjörn Runt och de som inte var med i Sandhamn har lovat att vara med då! Där räknar vi med åtta båtar på linjen!
I väntan på vind. s/y Pilgrim.
Hagel och åska. Senare regn och åska och mindre än 10 grader Celsius (plusgrader trots allt). En av de värsta midsomrarna på evigheter. Vi klarade dock seglen från att bli sönderskurna av de knivskarpa haglen och elstötarna genom metallrorkulten var en ny och häftig upplevelse.
Emigrationsplaneringen fick dock ge vika under Midsommardagen då vi fick utdelning för vårt tålamod.
Uppladdning inför Sandhamn Race Week.
Johan Lidén visade ännu en gång sin förmåga att hitta vinden när den saknas för övriga. (Vi som seglade Corsair Baltic Raid för två år sedan kommer ihåg kryssen mellan Gotska Sandön och Lauterhorn.) Genom att helt enkelt ta en ytterbåge runt alla andra så blev Johan snabbaste båt av alla på årets Ornö Runt med en medelfart på 4,81 knop. Grattis; snyggt seglat!
Johan seglar en Corsair 28 CC (som för övrigt är till salu).
Tvåa i flerskrovsklassen blev Magnus Lövden/Jörgen Lannerstedt med sin Falcon Crest, en Corsair 36. Joacim Torkelson blev trea med en Corsair Sprint 750, Adrenaline och fyra blev Gunnar Ekedahl med sin helt nya Corsair Dash 750.
Fyra Corsair i topp alltså. Vad visar då detta? Att duktiga seglare väljer Corsair naturligtvis men också hur väl Corsairbåtar är lämpade för våra typiska skärgårdsförhållanden. Lätta att växla om mellan hård- och lättvind; inte extrema i något avseende men väldligt allround och responsiva. Snälla, snabba och lättseglade.
Själva parkerade vi i stiltjen med Katuysha, men vi kommer tillbaks nästa år.
Jag hade tänkt att lägga in en bild från seglingen här, men tydligen var det något fel på kameran så detta blir ett bildlöst inlägg.
Alla resultat finns på Ornö Runts hemsida. www.ornorunt.se
Mitt i allt jobb med leveranser av båtar så var det plötsligt dags för Lidingö Runt förra lördagen. Lidingö Runt var den första seglingen i Corsair 750 Sprint-cupen och det var jättekul att så många ställde upp. Vi var sex båtar vilket förmodligen är svenskt rekord för entyps trimaransegling, även om vi av praktiska skäl startade i den stora LYS-klassen.
I år var det precis lagom blåsigt och inga stiltjebälten eller kraftiga vrid; ren segling hela vägen runt. Sprintarna gick väldigt jämt, fort och fint, och det var fantastiskt roligt att få koncentrera sig på taktiken istället för att sitta med datorn och excel-arket för att ta reda på resultatet. LYS i all ära, men det är inte kappsegling på riktigt.
Det känns lite som ett genombrott. Jag tror att alla som var med uppskattade seglingen och tyckte att det var mödan värt att traila upp från Skåne och Göteborg bara för ett enstaka race. Nästa evenemang i Sprint-cupen är Sandhamn Race Week, men innan dess så är det Ornö Runt, Fyn Rundt och en massa andra kappseglingar och cruising-helger i skärgården.
Analytiker och allmänt nyfikna kan gå in på LSS hemsida: http://www.lss.a.se och jämföra tider, resultat och antal startande i andra flerskrovsklasser. De som redan är Sprint 750-frälsta har sina resultat här:
1. Katyusha, Ulrich Lindberg, KSSS, 1,58,30 seglad tid
2. Adrenaline, Joacim Torkelson, LSS, 2,00,28
3. Triquetrum, Tomas Ericson, KSS, 2,00,45
4. Drake, Paul Sundvall, LSS, 2,01,04
5. Maran, Christel Nyqvist, RHSS, 2,01,56
6. Veloz, Per Kürcman, LSS, 2,17,29
Tät fight mellan Adreanline och Drake [dreijk]. © Joacim Torkelsons svåger.
Att Corsair 750 Sprint, jämte Weta, är den hetaste flerskrovsklassen just nu råder ingen tvekan om. Det nybildade Svenska Corsair Sprint 750-förbundet höll nyligen sitt årsmöte i Stockholm. Vikten av ett starkt klassförbund kan knappast nog betonas; ingen klass har växt sig stark utan ett klassförbund som styr upp klassreglerna, kollar efterlevnaden och aktiverar kappseglandet genom ett kappseglingsprogram. Sprint 750 är den första trimaranklass som bildat klassförbund och sökt medlemsskap i SSF. Engagemanget i klassen är det inget fel på; mötet hade deltagare från såväl Skåne som Finland och via telefonlänk var även västkusten med. Livligaste diskussionerna rörde vikten på utombordaren: hur lätt kan en 5 hk utombordare vara och är en gammal lätt 2-taktare tillåten om samtidigt nya dito är förbjudna att sälja inom EU? Kan man inte trimma en 4-hästare och så vidare? Många kilo att spara teoretiskt om vi inte stämmer i bäcken redan nu. 
Sprintar så långt ögat når. Palmprydda stränder är dock inte standard härhemma.Mötet beslutade att segla "Corsair Sprint Cup 2009".
Cupen omfattar följande seglingar:
Lidingö Runt, LSS, ostkusten, lördagen den 9 maj.
Sandhamn Race Week, KSSS, ostkusten, 26-28 juni.
Tjörn Runt, Stenungsunds SS, västkusten, lördagen den 15 augusti.
Mumm Stelton Cup, Vedbæk, KDY, skåne (som tillfälligt annekterar grannlandet) 4 oktober
Vill du ha tag på en båt snabbt? Kontakta Corsair Marin på 0709-10 98 25!
Klassförbundets hemsida: sprint750.se
Årets båtmässa "Allt för Sjön" är nu avslutad. Vilken skillnad mot hur det var för tre år sedan då vi ställde ut en Corsair 31. Då hamnade fortfarande en del förvirrade Bavariakunder i glupsk jakt på regnskog och boendutrymmen ombord på båten och tittade underligt på mig när jag hävdade att det var den optimala jordenruntkryssaren, men med skärgårdspotential. De frågade om den var hemmabyggd och om den kunde kryssa. "Bra mycket bättre än er Bavaria" önskade jag att jag hade haft modet att svara då. Bavariafolket lyste helt med sin frånvaro denna mässa. Inte en enda negativ kommentar kunde höras och ingen stofil som påstod att "trimaraner är styggelser som stjäl värdefull plats i hamnarna och som borde förbjudas".
Vi hade mycket besökare och en väldigt fin plats bredvid en äldre Ericsson VO 70
Alla, utan undantag så vitt jag vet, var väldigt positiva till den utställda 750 Sprinten, Corsair och trimaraner i allmänhet. Med få undantag var seglingsbakgrunden Safir, Smaragd, Sveakryssare, Cayenne, segelkanot, M 22 o s v. Med andra ord seglare som fått upp ögonen för någonting ännu snabbare och närmare vattnet och med möjlighet att fly till egna smultronställen fria från containerbåtar med gjutjärnsdieslar och djupa ömtåliga blyfenor. Kunnandet var imponerande stort; en fantastisk utveckling på de fyra år som vi varit verksamma med Corsair i Sverige.
Också Weta föll många i smaken, även om det är tydligt att skiff- och jolleseglandet inte är så stort bland den mässbesökande allmänheten. Weta är fortfarande lite okänd för många, så det var viktigt att visa upp också den, och ett par Weta såldes under mässan. Också internationellt så blir det lättare och lättare att sälja Weta i takt med att den har blivit etablerad.
Nu väntar en vår med telefonsamtal, provseglingar, diskussioner om lämplig modell och utrustning och kontraktsskrivande. Alla verkar instämma i Corsairs bannlysta Eurovison Song Contest-bidrag "We do'nt wanna re cession". Jättekul.
10 minuter till stängningsdags den sista mässdagen. Uppsluppen stämning i montern när Malin Zanderholm, Corsairhjälpreda, blev presenterad för Niklas Lundberg, trimaranentusiast med förflutet som besättningsmedlem på Bling Bling, som dök upp för att hjälpa till med rivning av montern,
Av bilden att döma så ser V8 ut att flyta högt, vilket skulle innebära att man lyckats hålla konstruktionsvikten.
Från Parismässan rapporterade jag om Virus nya V8. Tre båtar såldes under mässan och nu har man också hunnit segla båten vid ett par tillfällen. Den imponerade särskilt på kryssen, enligt de närvarande. Det tyder på att de fasta kölarna fungerar bra, trots de invändningar man kan ha mot konstruktionen. Varvet och konstruktören Julien Marin anser dock att fördelarna överväger: bättre innerutrymmen, starkare konstruktion, lättare båt, mindre skaderisk på grund av grundstötning samt betydligt enklare "förtöjning" vid ebb. Det sistnämnda kanske inte är så viktigt för svenska förhållanden men det betyder också att V8 är enkel att "beacha" på en sandstrand och med 70 cm djupgående midskepps så kommer man långt in också i skärgårdsvikarna.
Med ett pris (trots hög Eurokurs) på under 500.000 SEK inklusive segel så är V8 väldigt prisvärd. Fyra kojer är standard och med ett bomtält så kan man sitta 10 personer runt ett bord och äta.
Hinner tyvärr ej få hit någon båt till "Allt för Sjön", men väl dock till sommaren för er som är redo att beställa nu. Naturligtvis går det också att få provsegla V8 i vattnen utanför Plouhinec.
På mässan kommer vi att ställa ut en Sprint 750, en Weta samt en Turboskiff. Den Dash 750 som eventuellt skulle visats på mässan är redan såld till en köpare i Stockholmsområdet och för den som vill ha en Sprint 750 till sommaren kan det nog vara läge att redan nu bestämma sig för mässbåten.
På nyårsdagen passade Corsair på att provsegla den nya Dash 750 en bit utanför Saigon. Det fanns ingen ramp så man sjösatte direkt på beachen med hjälp av en traktor som man raggade upp av en bonde i närheten. Det har hitills varit en del byråkrati kring sjösättningar och båtregistreringen i Vietnam. Det finns nämligen inget som heter fritidsbåt utan allt är att betrakta som fartyg och fartyg sjösätts ju inte hur som helst. Dessutom kostar alla tillstånd en hel del. Men vietnameserna kanske håller på att bli mer flexibla, i takt med att gamla kommunistdoktriner får ge vika för en mer pragmatisk syn.
Corsair var väldigt nöjda och allt fungerade som tänkt. Detta var båt nummer 2, ettan är skickad till Düsseldorfmässan och totalt är 6 båtar beställda. Båt nummer 5 kommer till Sverige och förhoppningen är att visa den på "Allt för Sjön". Ifall den ej anländer i tid så kommer vi att istället visa en Sprint 750. Sprint 750 har nu ett eget klassförbund i Sverige med strikta klassregler och vi hoppas på ett RM redan till sommaren. Ska man segla entyp i beboelig trimaran så är det Sprint 750 som gäller. Corsair International kommer att sponsra ett svenskt RM och dessutom kommer det förmodligen deltagare från Tyskland och Australien.
Dash ser fin ut, tycker jag. Passa på och beställ nu om du också vill ha en till sommaren.
För Corsair i Sverige var 2008 det hittills bästa året, fler sålda båtar än tidigare och mycket fina kappseglingsresultat. Utan duktiga seglare hade det naturligtvis inte blivit några bra resultat, men vi är väldigt glada att Corsair-båtarna verkligen motsvarat och överträffat de högt ställda förväntningarna. Corsairerna har förvånat oss själva och sina ägare genom att gå så mycket bättre än båtar som marknadsförts som "racemaskiner". Corsair är marknadsförd som en trailerbar cruisingbåt. Dessutom – och detta är omvittnat över hela världen – sviker inte en Corsair sin ägare när det börjar bli tufft. Jag tänker till exempel på Mumm Stelton Cup där Christel med sin Sprint 750 blir den enda flerskrovaren av sex anmälda som går i mål. Vindstyrkan var stundtals uppe i 17 m/sek och de fick segla på enbart revad stor, men i mål kom de.
Våra egna nyårsönskningar handlar om att fler borde upptäcka Corsair och trimaransegling. För mig är det ett mysterium att det anses bra på denna marknad att sälja 10 båtar på ett år. Älskar man segling och är seglare så är det ju trimaran som gäller, och är man inne på trimaran så är det Corsair som gäller, så egentligen borde det säljas minst 1.000 Corsair om året i Sverige. Det är trygghetsfantasternas irrläror förkunnade av bankevangelisterna som slagit rot i folk till den grad att man på fullt allvar tror att det mest spännande är att satsa sina pengar i ett pensionssparande, något som man i år verkligen har förlorat rejält på. Så när ska man då få pengar över till seglandet?
Nyårslöften kan man vara frikostig med. Jag ska dock försöka att hålla dem. Ett av dem är att få hit en Corsair 37 RS – min drömbåt – och det andra är att sälja minst 30 Weta.
Gott Nytt År
Det var andra året i rad som vi seglade i Turkiet. Det var i slutet av åttiotalet; innan GPS:ens tid och när det forfarande var en naturlag att aktiefonder årligen steg med tvåsiffriga tal.
Föregående år hade vi under tre veckor gjort kusten från Izmir i väster till Fethiye i öster och nu, under två veckor, så ville vi passa på att se en del kustavsnitt som inte var så livligt besökta. De flesta charterbåtar hyrs i Kusadasi, Bodrum eller Marmaris och mellan dessa orter och en bit öster om Marmaris är hamnarna välfyllda med tyska och engelska hyrbåtar som seglar åt ena eller andra hållet under tre-fyra dagar för att sedan vända och segla tillbaks till hemmahamnen innan veckan är slut. Fuilt begripligt, vi hade dock turen att disponera en egen båt och var alltså inte tidsmässigt styrda av annat än datumet för returflighten.
Det var en till ägarens son och mig gemensam god vän, Mats, som hade sett kombinationen: jag hade skepparexamen och Hans hade en far med utköpt charterbåt men en son utan seglingskunnande. På det viset hade jag kommit ombord och vi fick låna båten. Det var en Hallberg Rassy 352, något av det absolut tråkigaste som går att uppbringa i seglingsväg, men dessa semestrar hade andra dimensioner än de rent seglingsmässiga. För min del upptäckte jag Turkiet och hur mycket bättre än sitt dåvarande rykte det var: Fascinerande kultur, vänliga människor, fantastisk natur, fint klimat, äkta mattor och väldigt god mat. De avskräckande berättelserna om riskerna med Turkiet som jag mindes från andra sidan sunden med de grekiska öarnas siluett, insåg jag på plats, var bara fria reseledarfabuleringar. Hollywoodindoktrineringen genom Midnight Express var effektiv.
Bodrum. Hur vackert som helst och en populär hamn.
Efter den inledande augustiveckan letar vi efter något nytt. En titt i sjökorten och "piloten" avslöjade att Gökovabukten inte var lika frekventerad som andra delar av denna kuststräcka och vi bestämde oss för att ta en natthamn i någon av småvikarna längst in i bukten. Vi brukade omväxlande ta natthamn i en marina eller naturhamn och i denna del av kusten fanns bara naturhamnar. Det var mindre sevärdheter här men också färre båtar eftersom de flesta vill hinna till mer namnkunniga orter under sin veckoseglats och därmed var det också lite mer "remote". Lagom till kvällningen kom vi till "vår" vik som var beskriven i piloten. Viken var liten men erbjöd skydd mot både vind och svall. Vi var enda båt och förtöjde med ankaret akteröver och linor i land. Vi var helt omgärdade av ganska höga klippor och endast akteröver var det öppet mot en strand några sjömil bort. Detta var fjärran från allfartsvägarna; en titt i sjökortet visade att det gick en väg några kilometer inåt landet, men det fanns inga byar i närheten, det var alldeles tyst och fridfullt, inte ens en böneutropare långtbortifrån eller några getter kunde höras. Bara cikadorna och lövverkens prasslande samt en och annan fisk som slog i vattenytan. Idyllen stördes för en utomstående bara av oss. Middagsbestyren satte igång, drinkar serverades, diskussionerna om allt och allting tog fart medan mörkret sakta la sig. Böcker, filmer, världsläget, reklamkampanjer, Napoleon, Alexander den Stores fälttåg, Hellenismen, socialdemokratisk finanspolitik, Higgskonstanten; allt diskuterades med samma iver, lätthet och självklarhet. Det var med andra ord ännu en fin lättsam kväll för de härbärgerade ombordvarande.
Lagom till att vi ska börja äta har skymningen övergått till nästan mörker, då det typiska ljudet av en turkisk tändkulemotor som sänker varvtalet hörs. Vi tittar ut akteröver och ser en lanterna på något som förefaller att vara en liten fiskebåt utan hytt. Motorn tystnar och istället för det rödgröna ljuset tänds ett ankarljus. De har fällt ankare cirka 60-70 meter ut i viken. Vi är tysta, de är tysta och vi ser inga ombord. Hans tycker att det verkar skumt:
– "Varför lägger de sig därute, varför kommer de inte in hit?"
Mats som gillar att se allting från en humoristisk sida säger att:
– "Det är säkert farliga pirater"
Flickvännerna säger inte så mycket och jag avfärdar det hela med att de antagligen inte vill störa. Under middagen lägger sig mörkret, det var gnistrande stjärnklart men ingen måne. Stämningen återgår snart nästan till den tidigare uppsluppna nivån men aningen mer dämpat. Lagom till efter kaffet och ett antal klunkar vin börjar diskussionen igen. Hans, som varit världsmästare (eller tvåa) i någon kampsport, uttrycker åter sin oro:
– "Det måste vara något skumt, de väntar på något"
Jag genmäler att det är bara gott sjömanskap:
– "Förr när sjövett fortfarande var ett begrepp i Sverige och innan vem som helst hade båt, var det tabu att ens riskera att väcka eventuellt sovande båtgrannar. Motorn skulle stängas av och inga kommandon fick utdelas högt vid tilläggning. Det här är säkert sjöfolk som också vill ta hänsyn."
Mats försökte åter att skämta bort situationen. 
Någonstans långt inne i Gökovabukten (den övre av vikarna) tilldrar sig vår historia.
Hans föreslår att vi ska flytta på oss för att inte "riskera" något. Han har nu blivit övertygad om att det är pirater och att de kommer att borda oss under natten när vi sover.
Teorin är knappast trolig förklarar jag:
– "Om det vore pirater varför skulle de då söka sig till en vik 20 sjömil från bebodda trakter där de knappast borde vänta sig en båt att borda och varför skulle de i såfall vänta med attacken? Dessutom har jag aldrig hört talas om piratdåd i Turkiet. Det vore vansinne att ge oss av nu, det är beckmörkt och vi kan inte se strandkonturer och eventuella grund och det finns ingen hamn inom 25 sjömils avstånd som vi kan angöra nattetid. Ger vi oss av nu så får vi segla hela natten"
– "Vore det för egen del vore jag inte orolig", förklarar Hans, – "men jag har en gravid flickvän och jag kan inte riskera någonting för hennes del!"
Nu brast det totalt för Isabelle som hittills inte visat mer än sympatioro med sin räddhågsne pojkvän. Hon började storgråta och rusade ner i ruffen. Plötsligt var det alltså hon som var orsaken till alltihop.
Eftersom jag inte till något pris hade lust att bryta upp, och i egenskap av den ende seglingskunnige ombord föutom Maria, kom jag med en markering:
– "Vi ger oss inte ut nu, vill ni sticka så får ni göra det utan mig. Jag går iland först, på något sätt så kommer jag säkert i kontakt med civilsationen för att ta mig hem så småningom."
Diskussionen går i vågor men våra ståndpunkter ligger fast. Mats vacklar och vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Flickorna sitter nere i ruffen.
Jag hör hur Hans startar motorn, jag går föröver och möter Mats som i ett försök att tillmötesgå Hans och samtidigt behålla mig ombord har lagt loss föröver. En kupp med andra ord. Hans lägger i backen och vi hinner bara en kort bit innan motorn lägger av och det blir dödstyst. Ankarlinan har snyggt satt stopp för planerna genom att linda sig runt propellern. Vi ligger nu jämte piratbåten med några meter emellan oss. Tystnaden ombord hos oss är så tjock att man kan ta i den.
Andaktsmässigt betraktar vi fiskebåten och hör knirret av en däckslucka i trä som långsamt fälls upp. En yrvaken man tittar upp och ser i det dunkla lanternljuset sex svenskar som tittar som om de sett ett spöke.
– "Can I help you, Sir?" frågar han.
Hans som står vid rodret fattar sig:
– "Yes, öh, ankarlinan have öh fastnat in the propeller!"
– "Do you have an underwater lamp", replikerade mannen
– "Öh, what, no we have nothing."
– "OK, I'll help you"
Några minuter senare hade "piraten" utrustat sig med snorkel, cyklop, ficklampa och kniv och bytt ut sin nattsömn mot en kylig blöt fajt med en trilskande lina i Hallberg Rassyns propeller. Efter många andhämtningar lyckades han skära bort linan och skarva ihop bitarna med ankarkättingen. Det tog en bra stund innan han var klar.
Vi tackade för hjälpen, la i växeln framåt och förtöjde åter på exakt samma plats där vi hade legat en kvart tidigare. Ombord på fiskebåten måste man ha haft vissa funderingar över vår mentala status.
Stämningen ombord var nu aningen märklig, det var en lättad stämning på så vis att piraten nu tvärtom var en hjälte som osjälviskt hade hjälpt oss. Samtidigt så var det ju väldigt pinsamt för Hans och själv gjorde jag allt för att hålla igen på "vad var det jag sa". Förmodligen så flinade jag upp till öronen helt omedvetet. Hans började skratta halvt hysteriskt och föreslog en försoningsritual bestående av en flaska vin att intas uppe på klippan. Jag kunde ju inte neka honom detta, så Mats och jag ansluter oss medan flickorna går till sängs.
Klippan visade sig vara brant och den av oss banade stigen upp till toppen var belagd med grus och stora runda stenar. Varje steg uppåt följdes sålunda av en rullande sten ner i vattnet. "Duns, duns, splash". Vår intention att vara diskreta och inte ytterligare förstöra nattsömnen för "piraterna" fick alltså motsatt effekt. Som "tack för hjälpen" hölls de nu vakna av ett gäng nordiska barbarer som roade sig med att kasta stora stenblock i havet. (I mörkret var det den mest logiska tolkningen av våra förehavanden.) Trots insikt i problematiken så blev det flera vändor upp på klippan de närmaste timmarna. Väl däruppe såg man den stjärnbelysta havsytan många mil bortom vår vik blänka till då och då. Uppåt såg vi Vintergatan och längs kusten ett och annat ljus som tecken på mänsklig närvaro. Nedanför oss låg de två båtarna som tillfälligt var centrum i vårt universum.
God Jul och Gott Nytt År!
Epilog: Piratbåten fick ingen vidare sömn den natten. Ombord fanns Mehmet som var fiskare och hade varit borta med sina åldriga föräldrar hos doktorn. På hemvägen tog de natthamn i vår vik för att fortsätta hemresan i gryningen. Så var det tänkt i all fall.
Aldrig tidigare har så många trimaraner visats på Parismässan som i år och även den nya franska Corsairhandlaren ställde ut en 28 CR som rönte berättigad uppmärksamhet. Fransmännen har ju en lång flerskrovstradition men mest har det handlat om cruisingcattor för västindiebruk; trimaraner har mest varit för kappseglarna (med undantag för Magnum). I år har trenden vänt och det fanns en uppsjö av små "hopfällbara" trimaraner. Den allmänna uppfatttningen bland fransmännen var att en tri måste vara hopfällbar för att ha en chans att lyckas. Sedan är frågan hur lyckade dessa konstruktioner med inskjutbara aluminiumrör på ganska breda mittskrov i enkla polyesterlaminat är. De tillverkare jag talade med framhöll att Corsairsystemet vore optimalt men att de inte skulle ha en chans kostnadsmässigt, att bygga så.
Det var också världspremiär för Virusboats nya V8 [den heter faktiskt så, är det månne en ordlek: (je) vais vite och Virus 8 m?] Hur som helst hoppas man mycket på denna båt som man ser som en brygga mellan beachkattorna och de större bobåtarna. Virus är det företag som genom Magnum har populariserat trimaranen i Frankrike; genom V8 så siktar man på en helt ny kundkrets och man är redan övertygade om att man lyckats. Flera båtar var sålda på mässan. Också Weta, som nu bekräftat sin ställning på marknaden för mikrotrimaraner, hade sålt bra. Utanför Sverige känns den påstådda recessionen och finanskrisen väldigt långt borta.
Den läckraste flerskrovaren oavsett prislapp var annars i mitt tycke Catana 41.
Nej, det är inte den senaste Bris med stödhjul, det är en Astus 23. Förmodligen inte så snabb men den lutar väl mindre än en Campus. Enligt uppgift har de sålt en båt till en svensk agent så vi kanske får se en sådan i sommar.
Något snyggare i mitt tycke: Tricat 23,5 Sport.
V8 på franskt vis. Lägg märke till de smala skroven och de fasta kölarna. 4 kojer och en prislapp under 500.000 SEK inklusive segel. Konstruktör: Julien Marin. Djupgående 0,77. Total segelfri höjd: 12,45. Vikt 650 kilo. Jag överväger att ta in en båt till "Allt för Sjön". Finns det något intresse i Sverige? Den engelska handlaren räknar med att sälja 20 båtar under 2009.
V8 har bekväma parksoffor (balkonger) och massor av kolfiberdetaljer.
Catana 41. Elegant formgivning, stora utrymmen och fokus på prestanda och boende i symbios.
Vad synd att Dash 750 inte var klar till Parismässan! Alla nyfikna får nu hålla sig till tåls till Düsseldorf i januari. Dash 750 kommer att bli en dundersuccé. Idag på morgonen annonserade Corsair dessutom ett oslagbart "fight-recession-paket".
Så har det åter varit dags för den årliga trimaranhandlarkonferensen i Saigon. Det var imponerande att se hur mycket som hänt på ett år. Förutom de tidigare hallarna för bland annat laminering och monteringsarbete hade man nu byggt en egen snickerifabrik på området, främst för inredningen till Corsair 50 men även för smärre detaljer på övriga Corsair. Tre Corsair 50 är sålda, två var under byggnation. Massor av kolfiber och massor av ädeltränér på honeycombskivor. Den som klagat på att det är för lite trä i en Corsair har nu fått svar på tal. En fantastisk båt.
Den första i serien av den nya Dash 750 var också nästan klar. Den ska skeppas till Düsseldorfmässan i januari och sedan till en fransk kund.
North Sails har tagit sig an Corsair efter att ha konstaterat att standardseglen från UK inte är värdiga en båt som Corsair och de höll ett mycket intressant föredrag om flerskrovssegel.
Sedan demonstrerades vacumbagging och infusion och för- och nackdelar diskuterades. Corsair använder båda tekniker i olka sammanhang. Vidare berättade man om hur viktigt det är med råvarorna och man har ett nära samarbete med vinylestertillverkaren för att få råvaror med rätt egenskaper. Man kan ej använda samma blandningar i Saigon som tidigare i Chula Vista beroende på luftfuktighet, temperatur mm.
Från hela världen rapporterades om ökat intresse och försäljning av Corsair. I det dynamiska och myllrande kvällsljumma Saigon kändes finanskris och recession väldigt långt borta. En norrman som köpt en Corsair 36 i Florida ringde och berättade att hemseglingen varit kall mot slutet. Hade sånär glömt bort den svenska vintern; kul med ännu en båt till Skandinavien dock. Ska själv försöka få hit en 37:a till sommaren.
I bakgrunden syns en av två Corsair 50 under byggnation, i förgrunden har just ett skrov till en Dash 750 lyfts ur formen.
Vietnameserna är bland världens absolut främsta finsnickare. Corsairloggan som intartia i matbordet i Corsair 50.
Den nya Dash 750 har alla förutsättningar att bli en succé. Racebåtsprestanda från Corsair Sprint 750 och boendutrymmen för fyra. Grundgående som en eka och formspråk som är en njutning för ögat. Att fälla ihop den och ställa den på trailern tar några minuter. Sedan kan du dra den efter din bil dit där där du helst vill segla.
De första båtarna beräknas lämna varvet i januari och är beställda till Frankrike, världens ledande trimarannation. Men vem blir förste svensk? Eller kommer en finne eller norrman att hinna först? Hur som helst, den nordbo som är tidigt ute kan göra en bra affär om vi får möjlighet att visa båten på båtmässan "Allt för Sjön". Hör av dig snabbt om du är intresserad.
Lugn, de har inte fått sin båt före dig, det bara ser ut så i datorn.
Nu är båtmässan över. Från vårens "Allt för Sjön" och det jättefina läge på montern som vi hade då, så hamnade vi denna gång väldigt undanskymt. Men det är på egen förskyllan, eftersom vi sent bestämde oss att vara med. Även denna gång så ställde jag ut en Weta och det är fantastiskt vilken fin respons vi fick. Färre monterbesäkare än på Allt för Sjön" naturligtvis, men mer kvalificerade frågor och många som önskade provsegling. Jätteskoj att träffa riktiga seglare som fattar storheten hos denna skiff-trimaran.
Till våren kommer vi att ställa ut Corsair 750 Sprint, som sakta men säkert etablerar sig som den internationella entypstrimaranen "par preference".
Läckraste båten på mässan.
Med ett klick på bilden kommer du till Multihull AnarchyNu är det Multihull Anarchy som gäller. Ungefär som Fendern fast internationellt. Corsair Marine har sponsrat och de kommer att följa diskussionen och göra inlägg. Ska bli kul att se hur detta utvecklas! Kommer Multitrail, Flerskrov, Mr W, Pauls m fl att göra lika stora avtryck internationellt som hemma på Fendern? Och kommer Russel Couts, Franck Cammas m fler att skingra dimmorna och berätta hur det verkligen ligger till? SA är världens mest lästa seglingspublikation så chansen är stor.
I årets upplaga av Rolex Middle Sea Race deltar två båtar i MOCRA flerskrovsklassen. Båda Corsair; den ena är den tyska Corsair 31:an HiQ och den andra är en tysk Corsair 37 CRB, Silver Chiller. På den maltesiska arrangörens sajt kan man följa båtarna på en "livetracker" som spelar upp hela seglingen från start till nuvarande position. Kul att se hur tajt de har följts åt genom hela racet. HiQ seglade för övrigt i Stockholms skärgård i somras, båtens ägare Hans Nagel trailade upp båten från München och när vi träffades så talade han sig varm för denna segling.
Nästa år kommer minst en svensk Corsair att förlänga säsongen genom att segla Middle Sea Race och HiQ kommer att segla Åland Runt (om det arrangeras 2009) och Gotland Runt.
Till starten i La Valetta tar man sig enklast med bilfärjan från Genua.
Testa att spela upp "live feed" det ser helfestligt ut.
Inlägg
