Så pallar man upp sin Corsair

Bilden är inte här enbart för att visa Dashens vackra linjer.

Den här årstiden kommer det många förfrågningar om hur man pallar upp sin Corsair på bästa sätt för att kunna tvätta och bottenmåla. Själv har jag hittills använt Seaquip motorbåtsstöttor som jag med hjälp av några Lecablock undertill har fått att räcka till på höjden även för 28:or och 31:or. Dash 750-ägaren Mikael Blomström tänkte dock till och resultatet blev både billigare och bättre stöttor.
Längden på stöttorna är anpassade till båten på följande sätt:
Trailerns stödhjul sänks, varpå båten höjs i aktern. Stöttorna placeras under de bakre balkarna med tryckplattorna nästan dikt emot balkarna. Sedan skruvar man upp stödhjulet fram och ställer upp de främre balkarna på motsvarande sätt. Sedan sänker man trailern till "normalnivå" och har man tur så kan trailern redan nu rullas bort. Ifall trailern har lång fjädringsväg så kan det dock behövas att man först tar några tag med de inbyggda hydrauliska domkrafterna som sitter i botten av det vertikala röret. De som Mikael använder har 12 mm slaglängd och kommer förmodligen från Biltema. Kostnaden för rören, domkrafterna och svetsjobbet blev lägre än kostnaden för Seaquipstöttor och på köpet får man dem i exakt rätt längd till sin egen båt. Väldigt snyggt och proffsigt.
Tänk dock på att innan sidoskroven viks ut så är det viktigt att man har fäst spännband på båtens motstående sida så den inte tippar åt sidan p g a vikten.
En välputsad botten gör mycket för prestandan. Glöm inte heller att sänka ner centerbordet för putsning eller bottenmålning av dess nederdel.

Kappsegling på danska

I brist på skyddsvisir fick vi sätta upp händerna som skydd.

Gilles Serré, den franska Corsairhandlaren, bor numera i Nya Kaledonien där han börjat sin verksamhet på nytt. Helt nyligen vann han en havskappsegling från Noumea till Port Vila på Vanuatu, en sträcks på 327 sjömil fågelvägen. Det var kryss och mellan 10 och 14 m/sek och båten var en Corsair 28. Det var säkert tufft men inte så fruktansvärt kallt och blött som Mumm Stelton Cup i söndags. Av 250 anmälda kom bara c:a 50 båtar till start och bara 31 fullföljde. Anledningen var de hårda vindarna; DMI och SMHI hade tyvärr rätt denna gång. Det blåste mellan 17 och 21 m/sek och betydligt mer i byarna. Hur som helst, av de fyra startande flerskrovsbåtarna så fullföljde allihop, vilket fick danska Bådnyt att sätta följande rubrik på evenemanget:

"Flerskrogsbådene klarede den hårde vind bedst - 4 gennemførte i deres løb".

Man vill gärna tro att det är ett genombrott; riktigt så är det väl inte men det måste ändå få en och annan blygubbe att fundera. Medan vi visserligen hade det blött, så hade vi ju i alla fall en stor plattform att röra oss på vilket känns betydligt säkrare än att hänga med armarna i mantågen på kölbåtarna som kanade sidledes med seglen i vattnet och kölen i luften. Dessutom gick vi snabbare på alla bogar, trots att vi endast körde med två rev i storen och inget mer, även om en stormfock hade varit önskvärd. Det som imponerar mest är Corsairernas förmåga att kryssa med väldigt liten segelyta uppe, något jag konstaterade redan med min första F-27. Denna gång seglade jag i likhet med två av de övriga deltagarna en Corsair Sprint 750 som väl är den mist lämpade av alla Corsairer att segla en regatta som denna. Tänk om vi istället seglat en Corsair 31 med riktiga stormsegel inklusive en minigennaker på kanske 15 kvadrat, samt haft visir och headset för kommunikationen ombord! Vi hade satt världrekord! Nu handlade det för vår del mest om att ta oss runt banan, men vi kom ändå tvåa. Vann gjorde Christel Nyqvist med sin 750 Sprint Maran. Stort Grattis till henne! Peter Westerdahl kom fyra med sin Sprint och trea blev den enda dansken med sin Dragonfly 35.

En regatta som denna tror jag bara att man får uppleva en gång. Åtminstone om man inte bor i Danmark, där allt galet går för sig. Härligt befriande med en mentalitet helt på tvärs med alla svenska förbud och välmenande skyddsåtgärder från myndigheternas sida; en förmyndarinställning som smittat av sig på alla svenska verksamheter inklusive kappseglingsarrangörer.

Besättningen ombord förutom blogmaster var Anders Tollstén och Niklas Lundberg som också tog bilden. Stort tack till dem!

Corsair Dash 750 presentationsvideo

Mat Bryant från North Sails, San Diego, har lång erfarenhet av havskappsegling på en rad hotta båtar, bland annat var han för några år sedan med och vann Korsika Runt med en Corsair 31 1-d. En fantastisk båt, som för övrigt finns i Sverige sedan i våras! Nu har Mat tagit sig an Corsair Dash 750 som presenteras i en liten informativ video på Sailing World's hemsida.

Så småningom kanske vi får se fler filmer av denna typ också på Corsairs egen hemsida. Klicka på bilden så kommer filmen upp. Den ger en bra bild av boendemöjligheterna.

Om inte Finlandsfärjan går så ror man

Peter Bröckl med sin nya Virus Yole Class.

Emellanåt så säljer jag roddbåtar också, även om marknadsföringen av den biten av verksamheten skulle kunna skötas bättre. Hur jag önskar att jag hann med allt som jag föresatt mig! Båtarna från Virus är verkligen fina och förtjänar lite mer uppmärksamhet. Virus Yole till exempel är en riktig "havsroddbåt". En av dem som har fastnat för Yolen är Peter Bröckl, finlandsvensk från Åbotrakten. Båten kom till Sverige i lagom tid till semestern, däremot var det svårare att hitta en transport till vettigt pris till Åbo. Efter övervägande av olika alternativ kom vi fram till att båten istället skulle kunna levereras i Mariehamn. Att komma dit från svenska sidan är både billigt och enkelt med Eckerölinjen, medan det tyvärr är svårt, under högsäsong, att få plats på de finska landskapsfärjorna som trafikerar Åbolands Skärgård och förbinder Åland med Finland. Därför skulle det oavsett leverans på Åland bli svårt att få hem båten. Detta tog Peter dock med ro; konstaterade att han hade semester och lika gärna kunde ro hem från Åland som att göra något annat! Oavsett detta är ett utslag av den finska sisun, eller finlandsvensk dådkraft, så är det i vart fall beundransvärt. Det är långt – betydligt längre än Ålands Hav – och långa sträckor öppet hav, även om en titt på sjökortet visar att området är skärfyllt. I själva verket är detta en av världens största skärgårdar, betydligt större än den Stockholmska, vilket jag tills leveransbesöket på Åland inte haft vetskap om.

Leveransen skedd i en jättefin berså vid Slemmerns strand, hos Peters gode vän sjökaptenen, av vilken vi fick lära oss en hel del om denna önations histora. För Chris Kitchen från Weta Marine i Nya Zeeland, som var tillfälligt på tillfälligt Sverigebesök, blev det en exotisk utflykt i den globala allmänbildningens tecken.

Rodden hem till Åbo hade gått utmärkt, rapporterade Peter någon sommarvecka senare.


Peters Yole i ett impressionistiskt skimrande hav, vid roddpaus, någonstans i Åbolands Skärgård.

I danska naturhamnar

Den lilla hamnen på den danska ön Anholts västsida räknas väl inte som naturhamn, eftersom där finns både stor vågbrytare och bryggor. Det är dock alldeles säkert en fin naturupplevelse att vistas där och en plats man gärna stannar på, ett par dagar, har man väl tagit sig mödan att segla dit. De som befann sig där igår kväll kunde dock bevittna ett drygt hundratal segelbåtar som angjorde ön och la till, bara för att kort därefter vända tillbaks ut på havet igen. Det var naturligtvis deltagarna i shorthanded-seglingen Watski 2star Anholt Race som hade sitt pit-stop där.
I flerskrovsklassen som tyvärr bara hade fyra anmälda, gjorde Christel Nyqvist med gast om sin bravad från förra året och vann igen. Båten är naturligtvis Maran, hennes Corsair 750 Sprint, SWE 58. Deras seglade tid är 14 timmar och 28 minuter vilket är några timmar efter SeaCarten Creme Frais (som kom tvåa) men också många timmar före snabbaste kölbåt och då är det ända 40-fotare och IRC-båtar vi talar om. Stort Grattis Christel! Vi ser fram emot full rapport så småningom. Ikväll är det regattamiddag och inget svar på mobiltelefonen!

Bilden ovan är från i Söndags efter Tjörn Runt. Båten är Katyusha, de båda damerna som flankerar Niklas Lundberg (navigatör och sailtrimmer på Katyusha) är Lena Folke (på Niklas SB-sida) och Christel Nyqvist.

I svenska naturhamnar

Efter några års funderande bestämde sig Anders Jangö att det kanske skulle vara dags att byta ut familjens Tetis mot en trimaran och slutligen föll valet på en Corsair 28 CC. Det är naturligtvis roligt i sig, men extra roligt blev det när det visade sig att Anders var väldigt duktig med kameran och gärna plåtade Inko ur en massa vinklar och i olika sammanhang. Resultaten kan ses på inkotri.blogspot.com som också i övrigt är intressant och konstruktiv läsning. Bilden till vänster är en av mina favoriter och säger väl en hel del om begreppen Svensk sommar, Stockholms skärgård, segling och friheten med trimaran, utan överflödiga kommentarer. Bild@ Anders Jangö

I kroatiska naturhamnar

För några veckor sedan så skrev jag i ett blogginlägg att jag inte hade koll på de Corsair som jag mötte på E 4:an. Sedan dess är ordningen återställd. Från Lennart Larsson som är ägare till en C 28 CC (f d Eolina) fick jag detta trevliga e-mail som jag publicerar med skribentens samtycke.

"Hej Ulrich!

Du skriver i ditt senaste inlägg på bloggen att du mötte en 28cc utanför Helsingborg. Det var oss du mötte på väg hem till Göteborg efter fyra veckors segling i Kroatien. Vi seglar normalt på västkusten under vår och höst men trailar ner båten till Kroatien under semestern. I år var det andra året och vi börjar få lite rutin på detta. Det krävs lite pappersexercis för att klarera in båten samt att den är relativt välutrustad för att ha det bra, så det är en relativt tung båt som seglar omkring där nere. Vi ligger nog ca 5 cm djupare i vattnet än hemma. Gummibåt, två ankare, elverk, extra bensin, vatten, solskydd mm. Seglingen är underbar och jag kan verkligen rekommendera detta. I år hade vi fyra veckor med strålande sol, inget regn alls, 26 grader i vattnet och svaga till måttliga vindar. Corsairens ringa djupgående gör att vi hittar små ensamma vikar och finns det fler båtar i viken så ligger vi alltid längst in. Vi är i princip ensamma om att segla trimaran där nere och väcker stort intresse vart vi kommer. I år så fick vi sällskap av min svåger som tyckte idén var lysande och köpte en 27:a i USA och trailade ner den från Stockholm (Nice tri). Vi seglade tillsammans några dagar där nere och det var kul att få lite sällskap. Enda nackdelen med Kroatien är att det är ganska dyrt att ligga i marinor. Vi hade en toppnotering på 845 kr för en natt (+70% mot en kölbåt). Men det gör att man njuter desto mer i naturhamnar. Jag bifogar lite bilder..."

Tack för det!

3 dygn över Atlanten

Ingen har väl undgått att läsa om de fullständigt fantastiska överseglingstiderna som de båda trimaranerna Banque Populaire och Groupama nyligen har presterat över Atlanten. Med 3 dagar, 15 timmar, 25 minuter och 48 sekunder har Banque Populaire nu pulveriserat det gamla rekordet. Under ett dygn tillryggalade de 908 nM. Det är en snittfart på 37,83 knop. Genomsnittsfart! Begrunda det.

Gränserna töjs ständigt; det omöjliga blir möjligt tack vare forskning och utveckling och test av nya idéer hos briljanta yachtkonstruktörer. Samt naturligtvis resurser i form av en sponsor som satsar pengar, vilket genererar jobb och en massa positiv uppmärksamhet till företaget och som i förlängningen också ger spin-off till fransk båtindustri. Naturligtvis är seglarna viktiga också, i detta fall Pascal Bidégorry med besättning. Tala om "courage"!

Trimaranen som idé har fullständigt segrat; det finns ingen som kan ifrågasätta dess totala överlägsenhet som seglingsmaskin. En effektiv seglingsmaskin är naturligtvis också en bra seglingsmaskin; det finns inget motsatsförhållande i att segla snabbt och att segla säkert. Naturligtvis är Banque Populaire mer extrem och annorlunda konstruerad än en Corsair eller Weta, men grundprincipen finns där och erfarenheterna kommer på sikt att kunna tillvaratas. Det gäller design av balkar för optimal styrka, optimering av riggar, design av sidoskroven, roder, centerbord. En familjebåt behöver mer utrymmen, lite mer komfortdetaljer och den behöver vara mer praktisk och stryktålig, det är egentligen de enda skillnaderna.

När jag såg bilden på den första svarta Wetan, levererad till Holland, slogs jag av hur den vid en första anblick ser ut som en 60-fots racingtrimaran, seglad av en jätte vid rodret. Många framtida världsomseglare kommer nog att se tillbaks på hur deras drömmar började ta form bakom rodret på sin Weta.

Jag har sålt slut på ännu en omgång Wetor, och står just nu i valet och kvalet vilka färger jag ska satsa på? Om du är snabb och hör av dig innan jag lägger ordern så kan du få den i just "din" färg.


Sponsorn "Auckland Xtrm" ville ha den svart, då blev det så! Weta-sponsring - kanske något för ditt företag?

Semester

Dashen förtöjd i Nyadal, med Höga Kusten-bron i bakgrunden.

Jag har varit utomlands en del på sista tiden och inte hunnit blogga. Tyvärr handlar det inte om trimaransemestrar på några exotiska platser utan om båtleveranser. Av de sju senaste beställningarna har inte mindre än sex gått till Finland, Åland, Norge och nu senast Danmark. På väg dit i förrgår mötte jag två Corsair på E 4:an. En 750 Sprint i höjd med Norrköping vid tolvtiden och senare en 28 CC nära Helsingborg. Halvt chockad insåg jag att jag inte hade någon susning om vilka de var! Dålig koll? Eller har Corsair nu börjat bli så etablerat att det hör till vardagsbilden?

Hade jag haft en chef hade jag fått sparken för länge sedan. Först vann Jörgen Lannerstedt regattan Åland Runt med sin Corsair 36:a "Falcon Crest" och jag hann inte blogga eller göra en nyhetsnotis, sedan så vann Tomas Ericson havskappseglingen Bornholm Runt storstilat med sin Sprint 750 "Triquetrum" och ingen omedelbar reaktion från denna blogg! Att vinna Bornholm Runt på beräknad tid LYS mot båtar som "Essex Gir", en ren kappseglingsmaskin helt i kolfiber och med elva personers besättning, är fantastiskt bra gjort. Triquetrum hade en snittfart på cirka 10 knop över 100 sjömil och var i mål en halvtimme före Essex Girl. Stort Grattis, Jörgen och Tomas!

Jag har också hunnit med ett par dagars segling med en Dash 750, vilket också gav en möjlighet att se Höga Kusten. Första dagens tur gick till Mjältön (Sveriges högsta ö) och sedan till Bönhamn. Enligt de lokala turistmyndigheterna skulle där finnas en fin restaurant. Glada i hågen gick vi dit bara för att bli upplysta om att de stängde 20.30, vilket ganska väl sammanföll med vår ankomst. En restaurant som stänger 20.30 under högsäsong? Definitionen av en restaurant är väl att den ska erbjuda mat under kvällstid?

Vi bespetsade oss nu på frukosten. Hamncaféet där vi hade förtöjt Dashen upplyste oss om att vi måste lämna platsen senast 10.00 nästa morgon för då kommer färjan till Högbonden. "Inga problem" sa vi, då äter vi frukost här först!

Vi trodde att ett bageri/café öppnar tidigt på morgonen, men även här visade sig 08-logiken inte fungera eftersom man tänkte öppna först efter att färjan med alla presumtiva kunder hade avgått! Ibland behöver man inte åka utomlands för att det ska bli kulturkrockar.

Dashen var trevlig att segla och den blir en succé. Höga Kusten är också fin och värd en seglats, mest för naturens skull och den gamla fiskarbebyggelsen. Nästa år kanske vi deltar i Ulvöregattan, som är det största seglarevenemanget här uppe.

Solokvist III

Hon heter faktiskt så, Stefan Kvists Corsair 31 UC. Hon var försenad från varvet flera månader och anlände inte förrän i september förra året istället för juni som planerat. Inte roligt för någon. Hur som helst så fick Stefan gott om tid att fixa med båten och när hon äntligen kunde sjösättas i slutet av maj så var hon utrustad med allt och lite till. Värmare, kylskåp, ljudanläggningar, AIS, navigationssystem, gennaker på rulle med mera. Bland de smarta läckra detaljerna märks t ex en liten lampa över badstegen och ett fjärreglage till motorn som via en knapptryckning göms undan när det inte används! Stefan har lagt ner en enorm energi på båten, men så är resultatet något utöver det vanliga också.
Jag fick chans att hänga med på en tur i Trosa skärgård. Wow; denna båt är läcker. Det var första gången jag seglade med en Facnor Asym FX-rulle för gennakern och det fungerade perfekt; precis som på reklamfilmen. Normalt så sätter man rullen i en snapschackle på bogsprötet men också här hade Stefan tänkt till lite extra och gjort ett system som kombinerar traditionellt uthal med rulle. Rullen fästs i uthalslinan och genom en speciell mekanism så låses den när den kommer på plats, så att inte snapshackeln roterar med rullen. Genialiskt.



Flightdeck på Corsair 31 UC #293. Den stora dataskärmen ser mörk ut men skenet bedrar. Den är kopplad till båtens centraldator och GPS och systemet visar båtens rörelser över sjökortet vilket ser ut exakt som de vanliga tryckta från Sjöfartsverket.

Sandhamn Race Week

Under tre dagar, med start morgonen efter Volvo Ocean Race-båtarnas start på väg till S:t Petersburg och före Gotland Runt, så hade KSSS klämt in ett nytt arrangemang kallat Sandhamn Race Week. Drakar, J 80 (som seglade SM), F 18, CB 66 och en massa andra klasser hade några jättefina dagar på vattnen utanför Sandhamn. Fyra Corsair Sprint 750 och fyra SeaCart 30 seglade havsbanan LYS. För 750 Sprint ver detta också andra deltävlingen i årets Sprint Cup. Fem bankör och en offshoresegling på 32 nM hann vi med innan de svaga vindarna fick arrangören att ställa in de sista seglingarna.
Det var vansinnigt roligt; att runda bojar på havet är roligare än att grunda grynnor. Alla var laddade och det var väldigt jämnt. Katyusha drog dock det längsta strået också denna gång.
Nästa delsegling i Corsair Sprint 750-cupen är Tjörn Runt och de som inte var med i Sandhamn har lovat att vara med då! Där räknar vi med åtta båtar på linjen!


I väntan på vind. s/y Pilgrim.

Midsommar

Hagel och åska. Senare regn och åska och mindre än 10 grader Celsius (plusgrader trots allt). En av de värsta midsomrarna på evigheter. Vi klarade dock seglen från att bli sönderskurna av de knivskarpa haglen och elstötarna genom metallrorkulten var en ny och häftig upplevelse.
Emigrationsplaneringen fick dock ge vika under Midsommardagen då vi fick utdelning för vårt tålamod.


Uppladdning inför Sandhamn Race Week.

Storslam för Corsair på vindfattigt Ornö Runt

Johan Lidén visade ännu en gång sin förmåga att hitta vinden när den saknas för övriga. (Vi som seglade Corsair Baltic Raid för två år sedan kommer ihåg kryssen mellan Gotska Sandön och Lauterhorn.) Genom att helt enkelt ta en ytterbåge runt alla andra så blev Johan snabbaste båt av alla på årets Ornö Runt med en medelfart på 4,81 knop. Grattis; snyggt seglat!
Johan seglar en Corsair 28 CC (som för övrigt är till salu).
Tvåa i flerskrovsklassen blev Magnus Lövden/Jörgen Lannerstedt med sin Falcon Crest, en Corsair 36. Joacim Torkelson blev trea med en Corsair Sprint 750, Adrenaline och fyra blev Gunnar Ekedahl med sin helt nya Corsair Dash 750.
Fyra Corsair i topp alltså. Vad visar då detta? Att duktiga seglare väljer Corsair naturligtvis men också hur väl Corsairbåtar är lämpade för våra typiska skärgårdsförhållanden. Lätta att växla om mellan hård- och lättvind; inte extrema i något avseende men väldligt allround och responsiva. Snälla, snabba och lättseglade.
Själva parkerade vi i stiltjen med Katuysha, men vi kommer tillbaks nästa år.
Jag hade tänkt att lägga in en bild från seglingen här, men tydligen var det något fel på kameran så detta blir ett bildlöst inlägg.
Alla resultat finns på Ornö Runts hemsida. www.ornorunt.se

Lidingö Runt 2009

Mitt i allt jobb med leveranser av båtar så var det plötsligt dags för Lidingö Runt förra lördagen. Lidingö Runt var den första seglingen i Corsair 750 Sprint-cupen och det var jättekul att så många ställde upp. Vi var sex båtar vilket förmodligen är svenskt rekord för entyps trimaransegling, även om vi av praktiska skäl startade i den stora LYS-klassen.
I år var det precis lagom blåsigt och inga stiltjebälten eller kraftiga vrid; ren segling hela vägen runt. Sprintarna gick väldigt jämt, fort och fint, och det var fantastiskt roligt att få koncentrera sig på taktiken istället för att sitta med datorn och excel-arket för att ta reda på resultatet. LYS i all ära, men det är inte kappsegling på riktigt.
Det känns lite som ett genombrott. Jag tror att alla som var med uppskattade seglingen och tyckte att det var mödan värt att traila upp från Skåne och Göteborg bara för ett enstaka race. Nästa evenemang i Sprint-cupen är Sandhamn Race Week, men innan dess så är det Ornö Runt, Fyn Rundt och en massa andra kappseglingar och cruising-helger i skärgården.
Analytiker och allmänt nyfikna kan gå in på LSS hemsida: http://www.lss.a.se och jämföra tider, resultat och antal startande i andra flerskrovsklasser. De som redan är Sprint 750-frälsta har sina resultat här:

1. Katyusha, Ulrich Lindberg, KSSS, 1,58,30 seglad tid
2. Adrenaline, Joacim Torkelson, LSS, 2,00,28
3. Triquetrum, Tomas Ericson, KSS, 2,00,45
4. Drake, Paul Sundvall, LSS, 2,01,04
5. Maran, Christel Nyqvist, RHSS, 2,01,56
6. Veloz, Per Kürcman, LSS, 2,17,29



Tät fight mellan Adreanline och Drake [dreijk]. © Joacim Torkelsons svåger.

Corsair 750 Sprint Cup 2009

Att Corsair 750 Sprint, jämte Weta, är den hetaste flerskrovsklassen just nu råder ingen tvekan om. Det nybildade Svenska Corsair Sprint 750-förbundet höll nyligen sitt årsmöte i Stockholm. Vikten av ett starkt klassförbund kan knappast nog betonas; ingen klass har växt sig stark utan ett klassförbund som styr upp klassreglerna, kollar efterlevnaden och aktiverar kappseglandet genom ett kappseglingsprogram. Sprint 750 är den första trimaranklass som bildat klassförbund och sökt medlemsskap i SSF. Engagemanget i klassen är det inget fel på; mötet hade deltagare från såväl Skåne som Finland och via telefonlänk var även västkusten med. Livligaste diskussionerna rörde vikten på utombordaren: hur lätt kan en 5 hk utombordare vara och är en gammal lätt 2-taktare tillåten om samtidigt nya dito är förbjudna att sälja inom EU? Kan man inte trimma en 4-hästare och så vidare? Många kilo att spara teoretiskt om vi inte stämmer i bäcken redan nu.


Sprintar så långt ögat når. Palmprydda stränder är dock inte standard härhemma.

Mötet beslutade att segla "Corsair Sprint Cup 2009".
Cupen omfattar följande seglingar:
Lidingö Runt, LSS, ostkusten, lördagen den 9 maj.
Sandhamn Race Week, KSSS, ostkusten, 26-28 juni.
Tjörn Runt, Stenungsunds SS, västkusten, lördagen den 15 augusti.
Mumm Stelton Cup, Vedbæk, KDY, skåne (som tillfälligt annekterar grannlandet) 4 oktober

Vill du ha tag på en båt snabbt? Kontakta Corsair Marin på 0709-10 98 25!

Klassförbundets hemsida: sprint750.se