Segla trimaran

Ännu en Farriertrimaran till Sverige!

2012-01-29T20:50:00.005+01:00

Bilden är tagen i somras ombord på en Farrier F-32 AX, som vi var nere och seglade med utanför italienska Fano.

Resultatet av seglingen blev ett ägarbyte och ny hemmahamn i Uppsala.

Nu ska båten snart seglas hem till Sverige. På grund av att båten hopfälld är 2,95 meter bred så skulle en trailertransport bli ganska dyr på grund av alla bredlasttillstånd och därför beslutade vi att segla hem henne.

Det ska bli kul, men det måste ske etappvis eftersom vi har båtleveranser här hemma att ta hand om också.

Jorden Runt på 45 dagar

2012-01-06T18:22:00.004+01:00

Nu är det bara några timmar kvar tills att Banque Populaire har pulveriserat Groupamas gamla rekord med 3 hela dagar. 45 dygn runt jorden med en segelbåt. Trots namnet på den väntande trofén, så tvivlar jag på att ens Jules Verne kunde föreställa sig detta.

Han tyckte ju att 80 dagar var något att hurra för.

Tack till Niklas för tipset.

Här är deras blogglänk.

Vinteruppläggning

2011-11-13T13:01:00.003+01:00

Frågan är om inte detta är en katamaran nu? Undrar hur hon seglar?

Visserligen bör båten tas upp under vintern, men vem har sagt att den måste förvaras på land?

Till raden av alla trimaranens fördelar, kommer nu ytterligare en. Den är mycket enklare att vinterförvara: Bara att skaffa ett par flytpontoner och stöttor och så ligger hon där, höjd över omgivningen!

Båten på bilden är en HP 1050, sveriges förmodligen snabbaste crusingtrimaran och en cool båt. Den är dock inte hopfällbar, hade så varit fallet kanske man hade övervägt att ta upp den på trailer?

Tack till Håkan Pettersson som skickade bilden!

En dag på sjön

2011-11-06T13:38:00.005+01:00

Det började med att Jonas DV ville ha en sparringbåt till sin F-27 som hade fått ett nytt lite djupare centerbord. På morgonen seglade han och Elias upp från Saltis medan vi kom med Dashen från Åkersberga. Fick sen ett samtal från Bertil på mobilen som blev peppad när han hörde om våra seglingsplaner. En timme senare var hela hans familj på sex personer på gång för att ansluta sig med Sprinten och från Lidingö dök en känd segelmakarprofil upp för att hjälpa till med segeltrimmet.

I höstmörkret, under molnen, är det lätt att glömma hur härligt det nästan alltid är att segla. Man glömmer snart bort kylan och diset och med fokus på seglingen blir man snart ett med vinden och snacket på railen handlar mest om det märkliga att inte alla seglar trimaran. Men det kommer vi inbitna aldrig att förstå.

För ovanlighetens skulle använde jag kameran och gjorde en enkel youtube.

Du kan se den här: http://youtu.be/YPvxCWWIgHk

Catch the Weta

2011-10-14T11:59:00.008+02:00

Wetans segertåg går som en löpeld över jordklotet. Anders Borgs maningar att hålla hårt i plånboken inför kommande katastrofer, har lyckligtvis inte nått långt utanför Ultima Thules gränser och människor i de mindre Lutheranska delarna av planeten verkar dela grekernas lättjefulla oansvariga hållning och tycka att det är helt OK att köpa båt, segla och ha kul. Fast budskapet från den svenske finansministern om vikten av stabilitet har i alla fall gått fram.

I senaste återförsäljarrapporten från Weta Marine läser jag att de i Australien just nu säljer en Weta om dagen! För liknande siffror i Sverige skulle nog krävas att Socialstyrelsen klev in och uppmanade folk att köpa trimaran. Men det scenariot låter osannolikt; de skulle rekommendera C 55 eller något liknande blytyngt gäsppiller, som "framtidsbåt", obenägna att förstå att framtiden inte ligger bakom oss.

Men det var inte ämnet för dagen, försäljningen går i alla fall hyfsat (lagom?) med svenska mått mätt, utan jag skulle bara flagga för att Weta Marine's tävling om bästa bilden och videon nu är avklarad. Det roligaste är dock inte resultaten utan att kolla igenom alla bidrag. Det är kul att se att Weta verkligen funkar som den enkla familjetrimaran som den marknadsförs som. Många av de barn som kanske får uppleva sina första seglingstimmar i en Weta, kommer om 20 år att vara bland dem som då är de framgångsrikaste bakom pinn på OS- och AC-båtar, det är jag säker på.

Grattis till Niclas Waller som med sin film från i somras blev bästa "runner-up" och vann ett Ronstan-ställ!

Klicka här eller på bilden så kommer du till tävlingsidan.

Vad gör man inte för att skaffa sig en trimaran?

2011-09-06T22:45:00.006+02:00

Jo, om man är tysk och äger en Dehler som man har fått nog av, så bygger man helt sonika om den till en trimaran.

Det är lätt att sympatisera med den stackars båtägaren som uppenbarligen har vunnit insikt i hur en segelbåt ska vara beskaffad.

Däremot kan man undra över hur bra resultatet har blivit. Även om kölen numera gått till återvinning och sålts till Kina, så är risken stor att enskrovaren Dehler numera känns som en bogserbåt Dehler. Inte nog med det deplacerande mittskrovet; nu ska den också bogsera två sidoskrov. Visserligen är lutningen borta men så väldigt fort lär det nog inte gå på dess väg till Sydamerika eller Karibien. Bilden är från Ponta Delgada på Azorerena. Helge Ivarsøy heter fotografen som hittade s/y Mia och skickade bilden till SEIL. Vid närmare eftertanke så finns det ju också en möjlighet att båten var på hemväg efter en nästan komplett jorden runt-färd, men tillåt oss att tills vidare tvivla.

Dehlers produktutvecklingsavdelning har i alla fall fått något att fundera över.

Dehler 41 DS, TRI

SM i Weta

2011-08-30T19:14:00.003+02:00

Fiskeboda BK stod som arrangör av Weta SM den 12-14 augusti. Det blev jättelyckat: fint väder, varierande vind, fina arangemang och trevlig social samvaro. Ju mer man seglar Weta, desto mer lär man sig att uppskatta den. Den är helt enkelt otroligt kul att segla, mångsidig, inte fysiskt krävande men känslig för hantering och trim.

Jag ser redan fram emot nästa års seglingar. Vem blir arrangör då? Västkusten eller ostkusten?

Skyperspective sammanfattade seglingarna i en fin Youtuberulle. Kolla in den här: Youtube

Fullt ös

Dashing in Fiskeboda

2011-07-26T14:21:00.005+02:00

Två coola filmer samma dag! Niklas Waller skickade länken till detta fina klipp hur de rekar inför SM i Weta den 12-14 Augusti. Sju båtar är nu hundraprocentigt anmälda, några till är nästan säkra, men det är långt kvar till sista anmälningsdatum. Det här kommer att bli ett kanonevenemang!

Håll dig uppdaterad på Weta Facebook

Dashing in Singapore

2011-07-26T11:34:00.003+02:00

Vad vet vi om Singapore, lilleputtlandet på södra Malackahalvön, mer än att gatorna lär vara väldigt rena med höga böter för nedskräpning, att flera klassiska långfilmer utspelar sig i där varandes skumraskmiljö och att landet har givit upphov till en drink med namnet "Singapore Sling"?

Jo, de har fina seglingsvatten och naturligtvis seglas det också Corsair, som visas i detta ovanligt fina youtubeklipp från den lokala handlaren "Pro Sail Asia".

Beställ en ny Dash innan sista juli så får du en bonus från varvet!

Hermelin bland kattorna.

2011-07-17T22:24:00.008+02:00

En Corsairseglares våta dröm. Hoppas vi.

Vem är den typiske Corsairseglaren? Vi vill gärna tro att det är han eller hon som egentligen drömmer om en egen MOD 70 men har insett att den är aningen för bred, ganska opraktisk, inte går att traila, inte faller hela familjen i smaken och dessutom inte är särskilt plånboksvänlig. Men det är den där känslan när man sitter på lovartskrovet med fullt tryck i seglen och fingertoppskänsla i rodret ute på havet i en absolut stum båt som går att pressa hårt timme ut och timme i ständigt högre farter, som förenar. Farrier och Corsair är unika bland cruisingtrimaranerna när det gäller att överföra riktiga trimaranegenskaper till familjebåtar.

Några MOD 70 lär inte synas på IMM som börjar på torsdag. Längs Skeppsholmen och stränderna däromkring kommer ett 90-tal flerskrovsbåtar från hela Nordeuropa att samlas. Mest är det konstiga katamaraner och underliga konstruktioner typ Newick och liknande. Nu är vi tills vidare fortfarande hopbuntade conceptmässigt med sådant, eftersom segelbåtar fortfarande är kategoriserade utifrån antal skrov.

Men poängen och dit jag ville komma är att det finns flera Corsairmodeller att beundra bland kattorna. En vardera av Corsair 37, Corsair Sprint 750, Corsair 28 CC samt några F-9 finns bland deltagarna. Det kan ju vara ett tillfälle för alla dem som visat intresse för Corsair under våren och försommaren, men som jag ännu inte hunnit visa en båt för, att se den Corsairmodell man är intresserad av och kanske växla några ord med ägarna.

Gippad

2011-06-17T17:04:00.012+02:00

Nu är vi igång igen. Det finns absolut inget försvar för det dåliga underhållet, men däremot en massa förklaringar som till exempel att det har varit enormt mycket jobb under våren. Mest tidskrävande har arbetet med försäljning och leveranser varit. Nu gör vi dock ett nytt försök med bloggen.

Inför det kommande Wetamästerskapet i augusti på Hjälmaren, som vi hoppas kommer att locka många deltagare kanske denna Weta-video kan vara en inspiration till att börja träna slag och gippar?

Har du ingen båt, kan du köpa av oss, vi får in fyra nya Weta nästa vecka. Vill du hyra båt så kontaktar du Liquidride.se

Cool med kamera ombord

Årets trimaran

2011-02-11T12:23:00.003+01:00

Årets båt i Europa blev den inte, Corsair Dash 750, men det var kanske inte heller väntat. Än så länge skulle det vara alltför utmanande mot de stora båtägargrupperna, tillika läsare av båttidskrifterna, att utse en trimaran till vinnare.

Men arrangemanget med Europas båtjournalister på plats i Barcelona för att testsegla förde något mycket gott med sig; Dashen fick väldigt mycket fin press. Det är lätt att glömma att det som är självklarheter for oss inbitna, är något alldeles nytt och överväldigande för många journalister som aldrig seglat annat än blybestyckat i hela sitt liv.

T ex skrev Curt Gelin och Joakim Hermansson för tidningen Segling ett väldigt positivt referat och de konstaterade till exempel att "även på kryss skenade Dashen". Kul.

En minst lika positiv och aningen mer initierad artikel kom i Danska BådNyt, där Morten Brandt öser superlativer över Dashen. Extra roligt är detta eftersom Morten är genuint flerskrovskunnig och är ägare till en dansk trimaran. Här är länken till BådNyts artikel.

Också Yachting World skrev väldigt positivt, vilket Corsair Marine uppmärksammade på sin hemsida. Ja, förmodligen skrev alla tidningar gott om Dashen. Mycket bättre reklam kan man inte få, och med en sjunkande US-dollar så hoppas vi att några fler tar argumenten till sig och samtidigt passar på att göra en bra affär.

Kings Cup storm edition

2010-12-11T11:32:00.010+01:00

Sista dagen i Kings Cup såg ut att bli en spännande uppgörelse mellan Corsair 37:an Miss Saigon och SeaCart 30:an Thor, då endast en poäng skiljde efter de tidigare dagarnas seglingar. Nyfiken klickade jag in på hemsidan Kingscup.com bara för att mötas av sorgemusik och dramatiska bilder. Av naturliga orsaker var dagens seglingar inställda till följd av en oväntad storm. Man lider med de båtägare som desperat försöker klara sina båtar undan skador. Lyckligtvis verkar det inte ha varit några personskador. Dock, även i sammanhang som dessa visar flerskrovsbåtarna sina fördelar genom att de helt enkelt kan "parkera" på sanden, medan kölbåtarna välter och slås sönder.

Denna Corsair 28 hade ett bra ankare.

Youtube

2010-11-30T11:07:00.008+01:00

Det är inte bara här hemma som Corsair Sprint-seglarna är entusiaster som gärna åker hundra mil för att träffa likasinnade och kappsegla. Det verkar vara likadant i USA. Inför årets nystartade "Southern Circuit" råkade Sprintseglaren Cliff Farrah hitta programmet iMovie på sin Mac och skojade till det hela för att lägga ut på Youtube.

Det är fantastiskt vilka möjligheter som finns med en gnutta fantasi, videosnuttar, Macintosh, Youtube och en idé. Vad skulle man inte kunna göra med mer resurser?

Kanske något att ta efter inför Sprint-cupen 2011?

Om inte alla har dragit till Florida då, förstås.

The wing is still the king

2010-11-09T14:27:00.007+01:00

Cantad rigg?

Det är nog inte många som missat de senaste dagarnas stora nyhet: att Sverige utmanar i Americas Cup. Ryska oljepengar, seglingsintresse, ära, ryktbarhet, tävlingsinstinkt och KSSS i samförstånd. Jag tror att det kommer att betyda en hel del för flerskrovsintresset hos gemene man; det vill säga den stora skara som inte vet vad de ska tycka förrän någon annan (en auktoritet) har tyckt åt dem. Nu är flerskrov OK och detta kommer definitivt att föra seglingssporten framåt.

Även om projektet bär svensk flagg så är det i högsta grad internationellt, med namn som Paul Cayard, Terry Hutchinson och Juan Kouyoumdjian. Fler internationella seglings/design-kändisar lär tillkomma.

Americas Cup-statuterna krävde i vart fall förr, att båten skulle byggas i utmanarlandet. Med all respekt för Marström Composite, undrar jag dock om det verkligen är möjligt denna gång?

Vi får se vad som händer; detta lär bli en fantastisk följetong några år framöver. Om chanserna går inte att säga ett dugg just nu, men Torbjörn Törnqvist och Jacob Wallenberg ska ha all heder av sitt djärva beslut.

Kul med något kul i höstmörkret.

Det är nu resan börjar

2010-10-14T15:24:00.005+02:00

I Klaksvik på Färöarna gjordes ett stopp på någon timme.

Sällan har något varit så inspirerande som att följa den arktiska resan runt jorden med Corsair 31:an "The Northern Passage".

Nu är varvet fullbordat och det är "bara" seglingen från Bergen till Oslo och partyt den 23:e kvar. Vad vi fått bevittnat är en fantastisk kombination av äventyr och modern teknik.

Bland de höjdpunkter man minns är bilden på isbjörnen i Bellot Strait och motiven från Grönland.

Kanske dags för en time-out från Corsair Marin och låna demobåten för en långsegling?

Allvarlig träningsvärk efter Byxelkroken

2010-09-27T16:57:00.012+02:00

För mycket Corsair!

Byxelkroken, en anrik kappsegling mallen fastlandet och Öland t-o-r, seglades helgen 18-19 september. Corsair 28:an "Ior" med Ole Benckert som kapten vann stort över alla 92 kölbåtar på både beräknad och seglad tid på lördagen. Sammanlagt efter båda dagar kom de tvåa, enligt Ole beroende på att de plockat ombord en extra besättningsman på hemvägen. Det var inte besättningsmannnens fel i sig (han var duktig) men nu är flerskrovsbåtar en gång för alla en aning viktkänsliga när det handlar om prestanda, och eftersom marginalen till ettan var väldigt liten kan man ju med rätta hävda att vikten var orsaken. Hursomhelst så hade jag tänkt att blogga om Byxelkroken och gratulera till ännu ett fantastiskt Corsair-resultat.

Men under resarchen så hittar jag följande inlägg på blur.se av Mats Persson under avdelningen "Byxelkroken trashtalk" och kan inte hålla mig från att kopiera det till denna blogg också. I och med detta tar inlägget en ny vändning.

"Vilken sjukt härlig segling det var på lördagen. Det var helt jävla underbart att sitta längst ut på lovartsskrovet och styra Benckerts Corsair 28 över sundet. Vinden, vågorna och farten bara ökade och ökade och ökade och ökade. Toppfart på över 20 knop!! Snacka om att man fick träningsvärk! …………….i mungiporna alltså : )

/Mats"

Lugn Mats, träningsvärken släpper så småningom!

Vackra båtar seglar bättre

2010-09-07T15:30:00.002+02:00

Jena (Corsair 31 1-d, seglad av Wallmark/Seweling), foto: Mats Johansson

I lördags seglades Gran Prix, den regatta i Sverige som samlar flest flerskrovsbåtar. I år var 32 anmälda varav 27 kom till start. Av sex startande Corsair placerade sig fem bland de sex första! (Vinnande båt var en F-18 racingkatamaran.) Storslam med andra ord. Det beror naturligtvis inte enbart på båtarna, men duktiga seglare har också förmågan att kunna välja båt.
Kanske de bara valt Corsair på utseendet? Vackra båtar seglar ju bra, sägs det.

Nordostpassagen avklarad

2010-09-05T14:20:00.009+02:00

Här gäller det att ha is i magen

Efter att ha haft mer bidevind än vad man räknat med, har Corsair 31:an med sin norska och ryska besättning nu lämnat de ryska farvattnen och seglat in på amerikanska vatten. Därmed är Nordostpassagen avklarad och sedan väntar nästa utmaning: Nordvästpassagen. Inga seglare har tidigare klarat båda dessa farleder under en och samma säsong, och vi får hålla tummarna för att Børge Ousland och Thorleif Thorleifsson hinner i tid innan nästa passage fryser igen. Ett av syftena med seglingen har varit att sätta fokus på klimatförändringen och man kan tyvärr konstatera att läget är ännu allvarligare än väntat. Visserligen flöt en hel del rutten havsis omkring i de nordsibiriska farvattnen, men vattentemperaturen låg på över 7 grader och det förr så omvittnat rika djurlivet förefaller ha decimerats på ett anmärkningsvärt sätt.
Båten har naturligtvis uppfört sig exemplariskt, men en kardel i förstaget har gått av. Besättningen har ringt Corsair Marine som har lovat att skicka ett nytt med FedEx lagom till nästa hamnstopp. Sådant kunde man inte göra på Nordenskiölds tid.

Med Kap Chelyuskin om styrbord

2010-08-19T15:16:00.004+02:00

Corsair 31:an är just nu på gång att runda den Euroasiatiska landmassans nordligaste punkt. Man hoppas på att komma emellan isen och land. Till sin hälp har man satellitförmedlade iskartor som den ovan.

För inte så länge sedan gick det flera år mellan en expedition i Arktis tills de förhoppningsvis överlevande och hemvända kunde skriva en bok om strapatserna och bedrifterna och berätta om det på lärda föreläsningar. Insatserna belönades med medaljer och ordnar. Idag räcker det med att köpa en Corsair 31 och skaffa modern teknik och vips kan man vara "on-line" och låta hela världen ta del av sina äventyr. Man skulle kunna tro att Børge Ouslands och Thorleif Thorleifsons seglats bara är ännu ett virtuellt äventyr men för dem ombord så är det definitivt skarpt läge, trots kontakten med civilisationen. Här gäller det att ha björnkoll, i ordets verkliga bemärkelse.
Även som "åskådare" är det oerhört spännande och lärorikt, framförallt på det geografiska området. Vem hade tidigare koll på "Karahavet" och vem visste att det fanns skärgård här? Har inte heller tidigare tänkt på att en storm i dessa vatten är extremt farlig, inte på grund av vinden utan därför att enorma isblock kan krossa båten med vågorna.
Jag följer deras blogg ousland.no/blog flera gånger dagligen och håller tummarna för att de lyckas.

Mitt hem min borg - min båt min bunker

2010-07-30T17:36:00.003+02:00

Vad gör man inte för att finansiera sin Corsair? Ägaren till den här Corsair 28 CC:n som jag hittade i Odessa hade tvingats sätta dit det förskräckliga namnet Transbunker över hela båten bara för att blidka sponsorn. Transbunker hade för övrigt också sponsrat hela flottan av klubbens Laser Stratos som användes som skolbåt för tvåmans ungdomsbesättningar. Optimistjolle och Cadet var skolbåtar för de något yngre. Det är inte helt ointressant att studera deras båtval, Ukrainarna är framgångsrika inom segling; bland annat vanns VM i Drake 2009 av blott 27-åriga Ruslana Taran som spöade upp alla gubbar i världseliten.

Det är betydligt fler flerskovsbåtar här än här hemma, förutom Corsair såg jag många Lagoon, Aldis Eglais-konstruktioner, och även en Woods-katamaran seglande. Jag la dit mitt visitkort på Transbunker i hopp om att ägaren skulle hitta det och kanske bjuda på en Svartahavstur, men det blåste nog bort under nattens åskoväder. Nästa gång ska jag ta med mig en Weta och försöka uppgradera deras skolbåtsflotta. Vem vill sponsra? (Fult namn inget hinder)

Detaljerna avslöjar för den invigde att det troligtvis är en av de sista USA-byggda, båten hade bland annat en R-kolfibermast från Southern Spars samt Ballengerbom. Pop-top-kapellet verkade ägaren dock ha sytt ihop själv.

Åland runt

2010-07-12T20:43:00.009+02:00

Insegling mot Kapellskär. Foto: Niklas Lundberg

Efter en intensiv vår med mycket båtleveranser och mekande med gamla Corsairer så var det äntligen dags för några dagars semesterkappsegling med Corsair-Sprinten. Sjösättning i Kapellskär och tillfartsrace mot Christel och Søren i Maran, Sprint #58. De kom först till bordet på ÅSS Paviljong men vi var först till Åland i alla fall. På fredagen gick första start på eftermiddagen, med etappmålet Käringsund. I en avtagande vind där vi konskevent gick ut till havs, kom vi sexa. Sett ur bankappseglingperspektiv var det kanske buskis men möjligtvis förutsägbart för en meteorolog. Nästa dags etapp gick i en mycket frisk sydlig bris mellan Käringsund och Hamnsund. Fantastiska bilder på näthinnan; tänker framförallt på Marans framfart med gennaker hela vägen upp till kobben på nordvästra hörnet av Åland som vi rundade. Väldigt inspirerande att se hur fint de driver båten. Även om vi länge låg framför så fegade vi ur på slutet och testade screachern. Vi rundade dock innanför Maran men sedan tappade vi en del på vägen mot målet. Vi hade inget flyt alls; vinglade på kursen och släckte och tog hem skoten i otakt. Corsair 36:an Falcon Crest var i sitt esse denna dag och gick som det spjut hon är, medan vi var före Corisco, som hade gått jättebra föregående dag.

Hur vi låg till resultatmässigt hade vi dock ingen aning om, eftersom seglingsledningen inte heller hade någon aning. Middagen, intagen i ett partytält, var dock god och stämningen var det inget fel på.

Nästa dags segling gick till slutmålet i Rödhamn och med en perfekt frisk bris, dock ej fullt så byig som föregående dag. Nu gick vi som tåget på kryssen. Efter en analys av gårdagens halvdåliga gång hade vi en ny "set-up": skotning på winch och bred spalt (vagnen i mitten) och "lagom" twist. En aning överhöjd men ändå med tryck, vilket ger den där fantastiska Corsairgången på kryss, som bara en Farrierbåt kan matcha. Efter halva racet gick vi dock på grund, vilket först inte verkade vara så farligt. Efter några ytterligare sjömil så tappade vi dock centerbordet, som vi såg flyta upp i kölvattnet. Efter att ha tagit ner focken och cirklat runt en stund lyckades vi dock fiska upp det som en souvenir. Vår första oro förbyttes dock snart i förundran när vi konstaterade att vi faktiskt kunde kryssa de kvarvarande 10 sjömilen till mål helt utan centerbord. Dessutom utan att bli sist i mål!

Den övre delen av centerbordet som satt kvar i båten.

Otaliga gånger har jag förklarat för presumtiva kunder att trumman klarar sig vid en grundstötning, eftersom centerbordet ryker först på en Corsair. Nu fick jag ett klockrent bevis för hur väl det fungerar. Men hur skulle vi klara hemseglingen till Sverige? Lösningen blev att Niklas fick dyka och sätta i den nedre halvan underifrån i trumman. Med hjälp av tampar och ett benselband från Gran som vi skar av lyckades vi t o m fixa upp- och nedhal!

Halv nio lämnade vi Rödhamn, klockan tolv satt vi i sittbrunnarna i Kapellskär och drack vin. För sådant behövs en trimaran.

Hadj

2010-06-01T14:12:00.016+02:00

Var helt nyligen och hämtade hem en liten trimaran samt roddbåtar från Virus Boats i Plouhinec. Logistiskt sett så borde det vara ganska osmart men med de taxor som transportföretagen har så är det ibland enda möjligheten. Jag har heller inget emot att åka dit, det är bara det att högen med ogjorda ärenden hemma hinner växa under tiden.

Övernattade i Vannes, 35 kilometer från varvet. Nästa morgon körde jag ner till hamnen och vad fanns väl där om inte Multiplast's fabrik med världsrekordbåten Orange parkerad på varvsområdet? Imponerande syn; både varvet och båten.

Väl på Virus-varvet föreslogs en seglingstur med den nya Virus V8-katamaranen. Sådant kan man ju inte tacka nej till. Den var jättetrevlig och seglade fint. Till nästa år kommer den dessutom i en vässad upplaga med centerbord, kick-up-roder och kanske mer segel. För dem som tycker att det numera är för mycket trimaraner i skärgården och vill ha något annat snabbseglande så borde den vara perfekt. Priset är ju också väldigt attraktivt.

Tvärs över viken från hamnen i Port Louis ligger Lorient och La Base. Vi puttrade dit för motor för att ta en kaffe efter seglingen.

Ja men titta där ligger ju Groupama och skräpar!

Och där ligger ju IDEC! (Och en timme senare låg hon påmastad vid "vår" brygga)

Vad är nu detta? Jo, den absolut snyggaste crusingbåt jag någonsin sett. En 60 fots tri, helt byggd i kolfiber med infusion, i formarna för Fujicolor (om någon kommer ihåg) men helt anpassad för cruising. Sex kojer men uttänkt för att också kunna seglas shorthanded. Detta första ex är sålt till USA och levereras i slutet av juni. Otroligt att Sailing Anarchy har kunnat missa detta. Paradox 60 är namnet.

Jag saknar ord för att beskriva hur läcker Paradox 60 är. Fem minuter in på denna video från flerskrovsmässan i Lorient kan man se mer.

I denna miljö är det verkligen flerskrov som gäller och naturligtvis finns det gott om Corsair också. Här är en tidig F-28 R med Marströmmast.

Lidingö Runt

2010-05-14T17:14:00.006+02:00

Nu har jag äntligen fått en kommentar på det förra blogginlägget. Det var i samband med Lidingö Runt som en av Sprint-gastarna berättade att han tyckte att Citroën-trimaranerna verkade intressanta! (Minst sagt, får man väl säga?) Timingen är ju viktig vid produktlanseringar och pressreleaser och även för blogginlägg, så jag trodde att jag slagit in öppna dörrar, eftersom ingen kommenterat, men så var det tydligen inte. Hade hoppats på lite kommentarer, det är ju responsen från de eventuella läsarna som är inspirationen och drivkraften. Kanske krävs det att man sticker ut hakan lite mer och inte är så korrekt?

Lidingö Runt var en kul segling, och skönt att komma ut och segla efter att ha tillbringat vintern och våren inomhus med Corsairmekande av diverse båtar. Vi seglade demobåten, en Corsair Sprint #93, Katyusha, halvdåligt. Vi var ringrostiga och efter start kom vi i vindskugga av Lidingölandet på grund av andra båtar som vi tyckte behövde bevakas, men så är det ibland. Corsairs ära räddades dock av Jena, en Corsair 31-1d, och Märta, en 18 år gammal F-27, som kom etta respektive tvåa. Totalt var sju Corsair med och nu är Corsair den största flerskrovsklassen i Sverige. Av "bobåtar" kanske man måste tillägga.

Läste på SSF:S hemsida att LYS-kommittén har givit Weta nytt LYS/SRS-tal; 1,43. Jag trodde att det var tryckfel, men har nu fått uppgiften bekräftad. Från 1,29 till 1,43. Vad det nya LYS-talet bygger på får man tyvärr ej veta eftersom LYS/SRS ej är transparent. Nu betyder det kanske inte så mycket. Förhoppningsvis kan entypskappseglandet komma igång i sommar; LYS-segling är nog inte förstahandsvalet för Wetaseglare. Ur marknadsföringssynpunkt så är det ju också bra: 1,43 låter ju snabbt.

Snart kan du köpa din trimaran hos bilhandlaren

2010-04-01T00:09:00.003+02:00

Hittade en fantastiskt intressant artikel på den franska affärstidskriften La Tribune’s hemsida. VD för biltillverkaren Citroën, Frédéric Banzet, blir intervjuad av en ekonomijournalist om hur han ser på framtiden för fransk och europeisk fordonsindustri. Efter en hel del analyserande och redogörelse för olika framtidscenarios så avslöjar han att man har långt gångna planer på att gå in i båtindustrin. Men det stannar inte vid det; även reportern verkar fövånad och överraskad, men inte helt okunnig. Jag gör ett försök till översättning:

- ”Men marknaden för nöjesbåtar måste väl ändå vara marginell och därför ointressant för en koncern som är helt inriktad på fordonsindustrin, med lastvagnar och personbilar som specialitet?”

- ”Inte alls, vår marknadstrategi är stratifierad och vi har hittat ett segment med stor potential. Vi kan tillföra industriellt kunnande och produktion, vi har en teknisk kompetens som båtbranschen saknar och vi ser det också som profilskapande. Vi kommer att bli det första bilföretaget på denna marknad.”

- ”BMW var väl involverade i Americas Cup och Volvo har tillverkat båtmotorer i många år. Lancia har lanserat en motorbåt med 600 hk. Det finns kanske fler exempel, men dessa kan jag erinra mig på rak arm.”

- ”Jo, men det är ytterst marginella aktiviteter och vad jag vet så handlar det i BMW:s fall mest om varumärkesprofilering utan tekniska insatser. Likväl är jag övertygad om att BMW, som vi för övrigt samarbetar med på motorsidan, har haft goodwill av projektet. För vår del handlar det om produkter som ska tillverkas, marknadsföras och distribueras inom PSA:s ram.”

- ”Så vi kan förvänta oss motorbåtar med namnet Citroën inom ett par år, eller kanske segelbåtar?”

- ”Mot bakgrund av klimatförändringarna och de åtaganden som såväl regeringar som företag måste ställa upp bakom, tror jag det vore fel ur profilhänseende att nu lansera motorbåtar. Vår första lansering kommer att bli en segeltrimaran, men olik allt vi hittills sett.”

- ”Men trimaraner är väl knappast en massprodukt, utan ett redskap för specialister?"

- ”Glöm inte vårt teknologiska arv, vi ämnar självfallet inte introducera en båt byggd enligt dagens teknologi.”

- ”Men segelbåten har väl i allt väsentligt funnit sin optimala form?”

- ”Tvärtom, definitionsmässigt är en segelbåt ett fartyg som drivs av vindkraft. Med den utgångspunkten lät vi våra tekniker utveckla prototypen som just nu testas för fullt. Hjärtat i det tekniska systemet är en dator vilken är sammankopplad med ett hydropneumatiskt system som styr båtens funktioner. Inom flyget talar man om ”fly by wire”, låt oss kalla detta ”sail by wire”. Vår båt har inga segel i traditionell mening, istället använder vi dubbla chevroner upphängda i jämvikt på ganska korta master. Datorsystemet ser till att hela tiden vinkla chevronerna optimalt och individuellt inbördes. Ett solfjädersliknande system möjliggör snabb förändring av den exponerade ytan, vilken står i proportion till önskad fart. När det gäller undervattenskroppen använder vi autoroterande foils vilka ger en enorm lyftkraft och därmed sammanhängande stabilitet. Datorsystemet kontrollerar också rotorernas pitch, för att ge balans mellan fart och lyftkraft.”

- ”Den tekniska beskrivningen låter imponerande, men när ni gör jämförelsen med flyget så krävs ju utbildning och certifikat, detta låter mycket avancerat.”

- ”Tvärtom, detta är teknologi i människans tjänst, vår trimaran kommer att revolutionera seglandet."

- ”Som ekonomijournalist har jag ej det nödvändiga kunnandet att debattera de tekniska aspekterna. När kan vi förvänta oss detta tillskott på marknaden?”

- ”Mycket snabbare än ni tror, men mer kan jag ej säga just nu.."

- För att återgå till………."

Otroligt intrssant. Frågan är dock om invanda seglare kan anamma en båt av detta slag? Behöver man ens kunna segla och vad händer om datorn går sönder?
Hur sätter man LYS-tal på en sådan skapelse? Ska bli enormt spännande att se båten i verkligheten snart. Här är hela intervjun; dock på franska.

http://www.latribune.fr/entreprises/industrie/automobile/20100325trib000491860/citroen-etudes-d-navigation-d-bateaux-plaisir-trimarans.html

Det skrivs om Corsair som aldrig förr

2010-03-28T12:07:00.015+02:00

Ni har väl inte missat den fina artikeln om Corsair 28 i senaste numret av På Kryss? Där skriver Anders Jangö initierat om sin och familjens första sommar med en trimaran i Stockholms Skärgård. Jag tror att numret fotfarande finns att få tag på. Klart läsvärt för den som ännu inte slagit till.

Tidningen Segling uppmärksammar i sitt senaste nummer Børge Ouslands och Thorleif Thorleifsons kommande nordpolssegling med en Corsair 31. En hel sida viker de åt det.

Crusing World, en av världens mest spridda båttidskrifter pryder omslaget på sitt senaste nummer med en Corsair Dash 750, som de menar är en perfekt weekend-cruiser med fantastiska seglingsegenskaper. Vi håller med.

Ovan. Det ser kallt ut när de prövar sin Corsair 31:a i januari utanför den norska kusten.

Ovan. Typisk skärgårdsförtöjning med en Corsair

Väldigt fin bild på Dashen! (Installerad Zinio reader behövs för att länken ska fungera)

Samtal före, du har plats nummer 59 i kön

2010-03-27T09:41:00.005+01:00

Sedan i går eftermiddag är det omöjligt att komma in på vår hemsida http://www.corsair-sweden.com Den ligger hos Telia vars support- och felsökningsavdelning verkar ha mer eller mindre stängt för jämnan. När jag äntligen kom fram efter 45 minuters väntan första gången, sa de att den fungerade. Dumt nog trodde jag på dem. Ingen annanstans fungerar den. Sedan hann de gå hem klockan 18.00. Nu ska jag göra ett nytt försök efter 10.00, då de säger sig öppna.

Av besöksstatistiken vet jag att det är på fredagkvällar och helger som sidorna besöks mest frekvent, och det är nu på våren som man går i båttankar. Även om sajten inte är någon höjdare, så är den viktig; dessutom använder jag ägarregistret på den som telefonbok, och jag har ingen back-up.

Tacka vet jag papper och penna, analog telefoni via kabel, och brev.

Någonting har hänt

2010-03-18T22:30:00.006+01:00

Karameller. I bakgrunden Weta, i förgrunden en tvåmans Yole Class.
Nu är mässan över sedan några dagar tillbaks. Arbetsamt men ändå väldigt kul med tanke på den fantastiska responsen. Det var fjärde gången jag ställde ut Weta och visserligen har intresset alltid varit stort och reaktionerna positiva, men denna gång var det på en helt annan nivå. Om det var utmärkelsen "Boat of the Year", allmän köpyra i en begynnande högkonjunktur, eller ny syn på trimaraner efter Americas Cup, vet jag inte. Någonting har hänt i alla fall, det är helt klart och två ytterligare containrar är beställda. Tyvärr är det nu leverans först i höst, för dem som ännu inte slagit till.
Roddbåtssidan har alltför länge behandlats styvmoderligt, de har liksom kommit på köpet med Virus segelbåtsagentur och inte marknadsförts aktivt. Mötet med många aktiva roddare under mässan var stimulerande; jag börjar än mer förstå vilka pärlor dessa båtar är. Att Yolen med sina fem tusen byggda exmplar har en imponerande meritlista visste jag, men jag fick nu också av aktiva roddare förklarat varför båten ser ut som den gör. En fungerande havs/kustroddbåt skiljer sig från en tävlingsbåt, men också från de replikor av allmoge- och fiskebåtar som numera i Sverige marknadsförs som motionsrodddbåtar. De apellerar till nybörjare som snabbt känner sig hemma i dem, men det behövs inte många veckor för att man ska börja känna deras begränsningar.
Se det som ett löfte: jag ska ta tag i marknadsföringen på roddbåtssidan också.

Americas Cup tillbaks till USA

2010-02-14T21:59:00.004+01:00

Skymning för USA, men en ny gryning för Americas Cup.

Så fantastiskt har det aldrig varit att bryggsegla förut. Ett stort tack till både team Alinghi och BMW Oracle. Vilken uppvisning, helt underbart.

Nu kanske även New York Yacht Club fattar vad som gäller. USA har - med ett team från hela världen - återtagit den åtråvärda bucklan, även om den nu hamnat i San Francisco.

Nu finns ingen återvändo. Endast senildementa kan väl förfäkta idén att åter börja med blyfraktare i denna mest prestigfyllda tävling av dem alla. Americas Cup. Den här tävlingen är nog den efter 1851, som kommit närmast vad Americas Cup var tänkt att handla om.

Nu är det bara att hoppas på en svensk utmaning. KSSS eller GKSS? Om hela näringslivet ställer upp kan vi greja det. Maud Olofsson kanske sponsrar?

The wing is king!

2010-02-12T17:08:00.004+01:00

SMS:en haglar in på mobilen: Vinge till Corsairen!

Idag skrevs historia.

Världen blir sig aldrig lik igen!

2010-02-12T16:31:00.006+01:00

Vilken fullständig total succé trots inledande shabbel.
Tävlingen är inte över än men: Alinghis enda chans var i lättvind och de grejade inte det. Den verkade ju snarast underriggad.
Med de enorma kontrollmöjligheterna USA 17 har över sin vinge, så har de ett enormt övertag. Trots att vingar använts förut på C-kattorna så skulle jag vilja påstå att detta är ett totalt genombrott. Nu har också folk fått se att flerskrovare kan kryssa. I 21 knop VMG dessutom!

Nu står världen stilla

2010-02-12T15:46:00.002+01:00

Så otroligt spännande. De ska snart runda kryssmärket.
Att detta är verkligt! Otroligt!

AC

2010-02-12T14:34:00.002+01:00

http://www.americascup.com/en/regate/regarder-la-course/show.html

Nedräkningen har börjat

2010-01-09T18:57:00.005+01:00

100 procent trimaran.
Nu är det bara en månad kvar tills det avgörs. Blir det en katamaran eller trimaran som tar hem Americas Cup? Det vill säga fall det blir start i tid. Det har ju varit mycket turer i domstolar hittills och det kan hända att starten skjuts upp igen, även om det nu är klart att seglingarna kommer att äga rum utanför Valencia istället för Ras-al-Khaima som titelförsvararen Alinghi ville. Seglingsmässigt blir detta det första intressanta Americas Cup någonsin, med två så olika båtar sprungna ur samma förutsättningar. (Att se Dennis Connor på sin tid segla i cirklar runt en blyfraktare var ju inte en tävling, det var utklassning och bara möjligt p g a slarv med statuterna.) Jag har inte hunnit analysera båtarna än och har ingen faktaunderbyggd åsikt om vilket av teamen som kommer vinna. När man ser denna Youtube-film så blir man dock ganska såld på BMW Oracle. Men man ska vara medveten om att filmen är en del i psykningen av Alinghi-teamet.
Hoppas att fler än jag tycker att det är alldeles fantastiskt att folk lägger sina förmögenheter på projekt som dessa som driver utvecklingen framåt, med spin-off-effekter på en rad områden, förutom den glädje de sprider till alla oss vanliga seglare. Någon direkt avkastning på de egna tillgångarna (förutom egot) kommer nog vare sig Bertarelli eller Ellison att få efter avslutad tävling.

Julblogg 2009

2009-12-26T15:43:00.017+01:00

Den vackra hamnen S:t Valéry-en-Caux
Det ser ut att åter bli en julblogg. Traditionens makt skiljer sig inte från vanans. Men skulle det någon gång bli chans att bryta löftet, så var det i år. Jag skulle kunna skylla på lågkonjunktur, finanskris, slut på historier, ja i stort sett vad som helst, och slippa stå till svars. En bloggtradition räknas ju knappast som ett bindande löfte och bloggen “Segla Trimaran” har väl kanske ett hundratal regelbunda läsare som skulle kunna tänkas uppträda som käranden i en imaginär process. Men vad skulle den uppkomna skadan värderas till?: “Du har lovat att skriva en julblogg, du har inte gjort det, nu har du svikit oss och vi stämmer dig!” Nej, det håller inte. Men trots att jag faktiskt saknar bra uppslag och känner mig finanskrisad och mer eller mindre hade bestämt att göra ett avsteg i år, så kommer pliktrogenheten ikapp. Dessutom fick jag ett telefonsamtal den 23:e med frågan var julbloggen är! Då har jag i alla fall en läsare med minst ett års minneskapacitet och jag inser att det är på allvar!. Det för mig tillbaks på spåret igen; jag måste skriva något också utan inspiration och material som håller. Jag inser att mitt seglande är alldeles för oäventyrligt. Det mest äventyrliga och oskrivna är kanske när jag seglade till Ceuta och besökte Marocko, trots varningar och förmananden från spanjorerna. De hade med facit i hand alldeles rätt: Marocko (Maghreb) är inget roligt ställe. Den seglatsen kommer jag inte att skriva om, eftersom det skulle bli alltför ensidigt negativt och kanske fördomsfullt och passa illa i juletider. En annan historia är när jag för första gången fick låna pappas båt för att tillsammans med en kompis ge oss ut på en tredagarsseglats, som dock timades med en snabbt uppkommande orkan, där sjöräddningen hade fullt upp och många omkom. Så även vi i vårt vackra kravellbyggda mahognymästerverk från VEB Yachtwerft i Berlin, s/y Mirafior, en 15 m2 Jollenkreuzer. Enligt TT-nyheterna hade vi siktats drivande upp och ned på Kanholmsfjärden utan spår efter sin besättning. Det var som tur var en anka men det visste ju inte våra sörjande föräldrar om förrän vi med intakt båt uppenbarade oss och undrade vad det var frågan om. Den storyn är dock lite för kort. Ett roligt minne av Mirafior är annars när vi kommer slörande över Gråskärsfjärden och seglar om en Finnjolle, med fullt burkande rorsman som knappt trodde sina ögon. Nej, det finns inget spännande eller äventyrligt att blogga om denna gång, så jag får tänka om; kanske bara ta något ur loggboken, en trevlig behaglig seglats som kanske i bästa fall förhoppningsvis inspirerar till att någon annan får lust att kasta loss nästa sommar och ge sig ut på trimaransegling.

Den 17 augusti. I en svag nordlig bris angör jag Le Havre under eftermiddagen. På morgonen har vi lämnat den välskötta bassängen i St Valéry-en-Caux, jag hade gärna stannat där, jag gillade denna vackra stad och den trevliga hamnen, men vi seglar söderut, almanackan styr, hösten kommer snart och det är varmare söderöver. Vid angöringen till Le Havre möter vi en stor 60 fots trimaran på redden som verkar vara ute med sponsorer och journalister. De vinkar glatt och verkar tycka att det är lika kul att se en trimaran som jag, även om F-27:an är ganska oansenlig jämfört med denna jätte. Le Havre är till stora delar nyuppförd efter andra världskriget, men ändå inte så ful och tråkig som många hävdar. Här mynnar Seine ut och Paris ligger inom räckhåll, för den som vill. Passar åter på att besöka en marinbutik i hopp om att de ska kunna laga autopiloten, som la av mellan Tyskland och Holland, men får åter samma svar: “Vi måste skicka den till Navico”. Den tur-och-retur-vändan hade jag ingen lust att vänta på, så jag tackar för mig och bestämmer mig för att fortsätta nästa morgon, på samma sätt som jag gjort varje dag den senaste veckan. Den 18 augusti är det nästan helt stiltje men kursen sätts mot Cherbourg på andra sidan den stora Seinebukten, i väntan på att brisen ska komma, Det är varmt och behagligt, det känns som om sommaren äntligen har kommit ifatt almanackan. Klockan 14.00 ser jag fortfarande Le Havres siluett akteröver och en fri horisont föröver. Först framåt kvällen kommer en svag västlig vind och det blir kryss. Fisknäten här är lika besvärliga för seglarna som längs Blekingekusten, skönt nog trasslar jag inte in mig i något. Efter midnatt passeras en ljusboj på nära håll som helt plötslig blir mörk. Fram med ficklampan; jodå det var en seglare utan lantenor som passerade emellan. Tur att inte alla gör på samma sätt. Vid halvtvåtiden kommer jag fram till den två sjömil långa yttre vågbrytaren vid Cherbourg och fast jag vet att man kan angöra via den ostliga sidan så tar jag det säkra före det osäkra (typisk nattnoja) och rundar den på västsidan mellan inseglingsfyrarna. Det är becksvart och jag kan inte ens hitta marinan, än mindre några bassängportar. Ankrar upp på redden och faller i sömn. Efter någon timme vaknar jag plötsligt till av en lätt duns, och rusar upp med ficklampa. Lyser på stålbåten som har ankrat upp lite för nära, på akterspegeln står båtens namn och hemmahamn: “Viking”, Göteborg. Förlänger ankarlinan och somnar in igen. Nästa morgon är Viking borta och jag tar mig in till marinan och hamnkontoret.

I början av sjuttiotalet var vi här och seglade VM i 420 och nu såg jag verkligen fram emot att återse Cherbourg. Efter några timmars rekognoserande vandring ger jag upp, jag känner inte igen någonting. Visserligen har man byggt ut färjeterminalen och ändrat i hamnen, men något fel måste det också ha varit på mitt minne.
Väderleksrapporten lovar sex-sju Beaufort för de närmaste dagarna och jag passar på att skicka autopiloten till Navicos servicecenter, trots att ofrivilliga uppehåll på långsegling är det tristaste som finns. I väntan på autopilotens återkomst, fördrivs dagarna med allt möjligt. Jag blir vittne till hur “Lady Alexa” en Najad eller Malö från kustlösa Düsseldorf lyckas med konststycket att gå på fel sida om den röda inseglingsfyren och slå upp ett stort hål ovanför kölen. Jag hör anropen på VHF: “Mayday, Mayday” och skepparens panik när han förklarar situationen. Snart ser man en helikopter ledsaga båten de knappa två sjömilen in till en kran som direkt lyfte båten, innan hon hann sjunka. Full med all upptänklig sjösäkerhetsutrustning stod hon sedan där på hamnplanen som en slags illustration till att pengar aldrig kan ersätta erfarenhet och kunnande, även om naturligtvis alla kan ha otur.

På hamnkontoret satt ett stort uppförstorat sjökort i skala 1: 50.000 med alla detaljer och varningar om “Raz Blanchard”. Strängt förbjudet för fritidsbåtar att vid vindstyrka överstigande fyra Beaufort navigera mellan det normandiska fastlandet och Alderney. Vad är detta? Det stod det ingenting om i mina överseglare. Som ett komplement fanns också på väggen en detaljerad karta med alla strömriktningar timme för timme, vid de olika mån- och tidvattenfaserna, för ett stort antal positioner. Antecknade, men kom så småningom fram till att det vore omöjligt att navigera utifrån så detaljerad information. Strömmen vände varje kvart, utan synbarlig logik. Sista kvällen, efter autopilotens återkomst stämplad som irreparabel, blev jag ombordbjuden på Iroquoisen Ganisa. Jämfört med F-27:an kändes den som rena skeppet med sina stora utrymmen. Ägaren, Michael, berättade livfullt om Alderney Race som är det engelska namnet på Raz Blanchard. Den var i själva verket orsaken till att hans fru numera aldrig seglade med på de årliga semestrarna över Engelska kanalen. Ovetandes om dess natur hade de i alldeles för frisk vind länsat igenom området och mötts av den extremt krabba sjön som bröt över båten. Medan Michael hade varit fullt upptagen med att klara styrningen hade frun utrustats med en stor kniv som hon skulle skära av skoten med ifall något hände; desvärre ramlade hon omkull i en våg och höll på att ta livet av sin make. Efter detta vägrade hon att segla och även utan hustrun ombord så aktar sig Michael numera noga för Alderney Race.

Ätten Beaumonts fäste på Sark

Nästa morgon var prognosen 4 Beaufort och jag lämnade hamnen i lagom tid för att i stort sett få tidvattnet med mig genom Alderney Race. Det var fascinerande; det ryckte och slet i rodret, strömvirvlar till höger och vänster, krabb sjö, men inte särskilt läskigt i den relativt måttliga vinden. Så småningom ser jag vad jag tror är Guernsey, vilket dock visar sig vara ön Sark som på grund av sin höjd syns först. Sark är en fascinerande plats, fortfarande är ön självständig inom ramen för de anglo-normandiska öarna och när jag passerade var Sark fortfarande ett feodalsamhälle, det sista i Europa. Inga bilar är tillåtna, licens krävs för cykelinnehav. Maxhastigheten för alla fordon inklusive hästransporter är satt till 10 mph och hastighetsöveträdelser beivras. Först under förra året, efter att ärendet gått upp i Europarådet, har Sark fått en modernare konstitution. Förändringen är tragiskt nog inte resultatet av någon slags frihetskamp utan motiven är strängt ekonomiska. Bröderna Barclay, ägare till The Daily Telegraph och den närliggande ön Brecqhou som ligger under Sarks jurisdiktion, har av krassa vinningsskäl i samband med markfrågor drivit ärendet. Sarkborna beklagar djupt demokratins införande.

Så småningom dyker Guernsey upp, en fin insegling till St Peter Port och det luktar på ett konstigt sätt; de eldar någonting speciellt tydligen. Guernsey tillhör Brittiska Samväldet men de är inte EU-medlemmar varför båten måste inklareras. Jag konstaterade att m/y Viking som jag stötte på i Cherbourg också ligger här. Tullarna ställer ett antal frågor och blir väldigt intresserade när det visar sig att jag kände till m/y Viking. De ville bland annat ha exakta tidsuppgifter och sa att all information om båten var värdefull. För egen del var det inga problem med inklareringen och jag tog mig iland för att hitta någon trevlig restaurant. Som säte för ett antal offshorebolag, hedgefonder, banker med mera är Guernsey en viktig aktör på den finansiella arenan men som plats i sig måste jag nog konstatera att det är en första klassens turistfälla. Nästa morgon vaknar jag av en förskräcklig huvudvärk, Guernsey är världens biltätaste plats och nu sitter alla bilister fast i morgonens bilkö runt hamnen. Man kan se avgasdimman runt och över oss. Avgasrening verkar vara helt okänt här, brittiska stofiler kan till och med hävda att avgasrening är en inskränkning av den personliga friheten. Vikings skeppare får syn på min svenska flagga och ger sig tillkänna: “jag måste stanna kvar, är kallad till domstol, hade lite för mycket ‘rifles’ ombord, ska ner till Östafrika, skjuta lite, infödingar du vet”. Om jag fattade historien rätt så hade Viking gått direkt till Sark utan föregående inklarering i S:t Pieter Port som är “port of entry” för Sark men p g a hård vind tvingats gå över till Guernsey men fått in vatten i maskin via skorstenen och till slut fått begära assistans. Hans förehavanden hade fått tullen att fatta misstankar och eftersom han hade nekat till att ha haft vapen ombord blev hans situation än värre och nu skulle han alltså infinna sig i domstol. Han hade dock gott hopp om att få ge sig vidare efter att ha betalat böter. Om han var legosoldat, vapensmugglare, allmän skummis eller bara äventyrare vet jag inte, det var inte min typ av kompis i alla fall. Nu var det bråttom iväg, väderleksrapporten lovade lagom vind, en fin västlig bris. Bretagne lockade, kursen sattes mot Trebeurden.

Hamnen i Trebuerden

Underbart att få lämna avgaserna bakom sig. En större kölbåt passerades och det tog inte många timmar innan den var under horisonten. Så småningom vred vinden över på nord och jag kunde slacka skoten, de första små öarna utanför Trebuerden dök upp och snart var jag inne på skyddat vatten. Norra Bretagnes vatten och natur är betydligt vildare och kargare än den lägre normandiska kusten och kan på sitt sätt påminna lite om den svenska ytterskärgården. En mindre segelbåt upplyste om att jag var tvungen att vänta ett tag innan vattendjupet var tillräckligt för att de skulle kunna öppna undervattensportarna in till hamnen. Än så länge hade jag alltid haft tur med hamnarna, men aldrig riktigt fattat signalsystemen utan mer förlitat mig på upplysningar från andra seglare; började dock inse att jag måste lära mig hur signalsystem och annat fungerar. Men det får vänta tills någon annan gång. Nu gällde bara att förtöja, betala hamnavgift och se sig om i omgivningarna. Ingenting går upp mot att långsegla.

God fortsättning på Julen och ett Gott Nytt År önskas alla trimaranseglare!

Blir de först med att ta genvägen?

2009-12-18T19:14:00.010+01:00

Är det inte fusk att segla så kort väg runt jorden?
Det var bara en tidsfråga tills några skulle försöka att segla runt jorden via Nordostpassagen. Nu har de båda norrmännen Børge Ousland och Thorleif Thorleifsson bestämt sig för att göra ett försök i sommar. De är mycket erfarna och med både polarexpeditioner och atlantöverseglingar i bagaget. De valde en Corsair 31 UC och motiverar det med att den är snabb, dokumenterat stryktålig samt att den är lätt och grundgående. Grundgåendet menar de kommer till nytta vid passager innanför drivisen utanför det långgrunda Sibiren t ex. De tänker inte ta motor med sig och räknar med att kunna ro bitvis. Tungt, men kanske ett bra sätt att hålla kylan stången? Nu i januari kommer de att testsegla utanför Norges kust; jag avundas dem inte den seglatsen som blir avsevärt mörkare än den riktiga. I motsats till Jarle Andhøys galna seglatser så är detta väldigt seriöst, ändå känns det som om norrmännen är bra mycket äventyrligare än svenskar generellt. Finns det ingen svensk som vill utmana dem och försöka segla runt först!

De söker fortfarande sponsorer. Ifall det finns något som heter "Sponsoring by association" så ligger väl en viss segelmakare nära till hands för att få lämna ett bidrag? Eller kanske hinner någon annan segelmakare före? De behöver fem miljoner så det finns nog plats för många bidragsgivare. Det ska bli väldigt spännande att följa detta äventyr. Här är länken till en artikel i norska Seilas.

Här kan du ladda ner Børges och Thorleifs egen pdf-presentation av projektet. The North Pole Passage .

Beställ din Weta nu!

2009-12-02T22:06:00.009+01:00

Weta är strikt one-design, alla segel är identiska. Foto: Chris Ray
Har från Weta Marine just fått listor med de senaste bokningarna på båtar som gjorts av distributörer runt om i världen. De båtar jag beställer nu kommer hit i mars/april men de är sålda till kunder förutom två stycken. Holland, Australien och USA har seglat upp som de stora Wetanationerna och deras förhandsbeställningar låser upp produktionen långt in på nästa år, vilket innebär att de svenskar som väntar med att beställa båt lär få vänta ända till 2011 ifall man inte gör det snabbt. Det är väldigt otillfredsställande, men vad kan jag göra? Utan order beställer jag inte mer än fyra båtar i taget, eftersom de binder alltför mycket kapital. Nästa år kommer det att bli en stark flottilj i Stockholm och vi är på gång att utarbeta ett kappseglingsprogram. Kom med du också och beställ din Weta nu! Läs gärna på Sailing Anarchy's forum de olika inläggen om Weta.

Corsair Marin köper SAAB?

2009-11-25T20:08:00.005+01:00

Imorgon tar jag upp Dashen och kör in den i garaget, putsar och vaxar på den i väntan på att få leverera den till en ny lycklig Corsairägare som så småningom ska ta vid. Förra veckans provseglingar gick jättebra. Utan undantag verkar det som om Dashen överträffat förväntningarna hos alla, både vad gäller fart/seglingsegenskaper och stumhet/styrka. Själv är jag så bortskämd med att segla Corsair sedan länge att jag glömt bort att man skulle kunna tro att skrov och balkar flexar. Med Dashen har Corsair verkligen lyckats pricka rätt, rekryteringen av designern Damien Judd bådar gott för framtiden.

Jag har lagt upp en survey på bloggen med frågan om hur många Dash man tror kommer att segla här nästa säsong. 97 besök hittills på bloggen denna vecka, och flera fåfängt hoppfulla inloggningar från min sida för att se de spännande resultaten. 5 svar hittills! Observera: Det är inte förbjudet att lägga sin röst, jag blir inte arg och det är inte till besvär! Det är inte heller förbjudet att gå in på flerskrovsforumet på Hamnen.se och berätta hur fantastiska Corsair är. Eller för den delen hur fanatiska de sekterister som seglar båtarna är. Bara det händer någonting, alla November verkar vara likadana.

Tänkte skapa lite hype kring varumärket Corsair. Är det måhända någon som har Lord Moynes telefonnummer tillhands? Tänkte att vi skulle gå ut och berätta att vi vill köpa SAAB tillsammans. Jag ser en rad synergieffekter. Kallar till pressmöte imorgon bitti!

Joacim Torkelson vinner SCTS-mästerskapet 2009

2009-11-14T18:00:00.012+01:00

Joacim (t v) med besättning ombord på sin Corsair 750 Sprint,
Adrenaline, efter tredjeplatsen på Tjörn Runt.
Vi gratulerar Joacim Torkelson till vinsten i 2009 års SCTS-mästerskap, den nationella rankingserien för Sveriges Catamaran och Trimaranseglare! Det synliga beviset för vinsten, ett vandringspris gjort av en bit ek från regalskeppet Wasa överlämnades till Joacim vid SCTS årliga höstmöte idag. Men det är inte bara Joacim som hållit sig framme på kappseglingsbanan i år. Framgångarna för Corsair verkar bara att bli större och större år från år. Vi vill därför passa på att också gratulera följande Corsairseglare till årets fina seglingsresultat:

* Jörgen Lannerstedt, Corsair 36, 1:a Åland Runt, 2:a Ornö Runt, 2:a Gran Prix.
* Christel Nyqvist, Corsair 750 Sprint, 1:a Watski 2 Star Anholt, 1:a MUMM Stelton Cup
* Johan Lidén, Corsair 28 CC, 1:a Ornö Runt
* Jonas Davidson Vitell, Corsair F-27, 1:a Gran Prix, 2:a Kålö Race
* Tomas Ericson, 1:a, Corsair 750 Sprint, Bornholm Runt
* Gustaf Dillner, Corsair F-27, 1:a Ingmarsö Race, 3:a Gran Prix
* Jonas Seweling, Corsair 31 1-d, 1:a Kålö Race

På kappseglingen Gran Prix som med 26 startande samlade flest flerskrovsbåtar under året kom Corsairbåtar 1:a, 2:a, 3:a 4:a
Ornö Runt: Corsairbåtar kommer 1:a, 2:a, 3:a, 4:a
På Tjörn Runt kom Corsair 2:a, 3:a, 4:a, 5:a, 7:a, 8:a
Också i övrigt massor av fina resultat under säsongen.

All Corsair trimarans are safe family-oriented cruisers – they just happen to be fast!

Weta på San Francisco Bay

2009-11-13T11:56:00.007+01:00

Syns det hur rolig Wetan är att segla?
Jag blir så otroligt seglingssugen när jag ser Youtuben från San Francisco Yacht Club's höstregatta. Mot en fond av den diminhöljda Golden Gate-bron och med Alcatraz i bakgrunden så kappseglar nio Wetor i solsken och en behaglig höstbris. Chris Kitchen vinner som vanligt. Det vore så fantastiskt roligt om vi skulle kunna se något liknande i Viggan eller på Baggen i vår. (Eller i Långedrag för den delen.) Oavsett vad man seglar till vardags, så längtar man efter att få segla Weta då och då. Vad behövs för att alla ska upptäcka Wetan?

"Synd att den inte går att fälla ihop"

2009-11-09T18:41:00.009+01:00

Boat of the Show, "Corsair Dash 750"
Trailern hämtades i måndags, byggdes om på tisdagen, containern med Dashen kom på onsdagen, på torsdagen började vi att montera, i helgen lastade vi båten på trailern och i måndags började monterarbetet. På onsdag morgon fixades det sista innan journalister och allmänhet började strömma till. Vi blev konstigt nog inte "Boat of the Show" officiellt, även om vi var det i praktiken. (Utmärkelsen gick med finstämd lyhördhet för tidsandan till en stor bränsleslukande motorbåt.) Bästa platsen på hela mässan och idel lovord. Kunskapsnivån har ökat markant de sista åren och attityden till trimaraner har helt förändrats jämfört med för fem år sedan. Detta är fjärde gången som jag ställde ut en Corsair och antalet besökare ombord var betydligt högre än tidigare. Det svåraste är att kommunicera att alla Corsair går att fälla ihop: i vattnet, på trailern, på två minuter, i hamnen, under motorgång, alltid utom när seglen är uppe!
Många anmälde intresse för provsegling redan nu i höst, så vi kommer att vika en helg för det. Vill man sedan beställa en båt inför nästa säsong så bör detta göras innan årsskiftet. Tiden rusar iväg.

Så pallar man upp sin Corsair

2009-10-16T10:26:00.010+02:00

Bilden är inte här enbart för att visa Dashens vackra linjer.

Den här årstiden kommer det många förfrågningar om hur man pallar upp sin Corsair på bästa sätt för att kunna tvätta och bottenmåla. Själv har jag hittills använt Seaquip motorbåtsstöttor som jag med hjälp av några Lecablock undertill har fått att räcka till på höjden även för 28:or och 31:or. Dash 750-ägaren Mikael Blomström tänkte dock till och resultatet blev både billigare och bättre stöttor.
Längden på stöttorna är anpassade till båten på följande sätt:
Trailerns stödhjul sänks, varpå båten höjs i aktern. Stöttorna placeras under de bakre balkarna med tryckplattorna nästan dikt emot balkarna. Sedan skruvar man upp stödhjulet fram och ställer upp de främre balkarna på motsvarande sätt. Sedan sänker man trailern till "normalnivå" och har man tur så kan trailern redan nu rullas bort. Ifall trailern har lång fjädringsväg så kan det dock behövas att man först tar några tag med de inbyggda hydrauliska domkrafterna som sitter i botten av det vertikala röret. De som Mikael använder har 12 mm slaglängd och kommer förmodligen från Biltema. Kostnaden för rören, domkrafterna och svetsjobbet blev lägre än kostnaden för Seaquipstöttor och på köpet får man dem i exakt rätt längd till sin egen båt. Väldigt snyggt och proffsigt.
Tänk dock på att innan sidoskroven viks ut så är det viktigt att man har fäst spännband på båtens motstående sida så den inte tippar åt sidan p g a vikten.
En välputsad botten gör mycket för prestandan. Glöm inte heller att sänka ner centerbordet för putsning eller bottenmålning av dess nederdel.

Kappsegling på danska

2009-10-07T16:53:00.009+02:00

I brist på skyddsvisir fick vi sätta upp händerna som skydd.

Gilles Serré, den franska Corsairhandlaren, bor numera i Nya Kaledonien där han börjat sin verksamhet på nytt. Helt nyligen vann han en havskappsegling från Noumea till Port Vila på Vanuatu, en sträcks på 327 sjömil fågelvägen. Det var kryss och mellan 10 och 14 m/sek och båten var en Corsair 28. Det var säkert tufft men inte så fruktansvärt kallt och blött som Mumm Stelton Cup i söndags. Av 250 anmälda kom bara c:a 50 båtar till start och bara 31 fullföljde. Anledningen var de hårda vindarna; DMI och SMHI hade tyvärr rätt denna gång. Det blåste mellan 17 och 21 m/sek och betydligt mer i byarna. Hur som helst, av de fyra startande flerskrovsbåtarna så fullföljde allihop, vilket fick danska Bådnyt att sätta följande rubrik på evenemanget:

"Flerskrogsbådene klarede den hårde vind bedst - 4 gennemførte i deres løb".

Man vill gärna tro att det är ett genombrott; riktigt så är det väl inte men det måste ändå få en och annan blygubbe att fundera. Medan vi visserligen hade det blött, så hade vi ju i alla fall en stor plattform att röra oss på vilket känns betydligt säkrare än att hänga med armarna i mantågen på kölbåtarna som kanade sidledes med seglen i vattnet och kölen i luften. Dessutom gick vi snabbare på alla bogar, trots att vi endast körde med två rev i storen och inget mer, även om en stormfock hade varit önskvärd. Det som imponerar mest är Corsairernas förmåga att kryssa med väldigt liten segelyta uppe, något jag konstaterade redan med min första F-27. Denna gång seglade jag i likhet med två av de övriga deltagarna en Corsair Sprint 750 som väl är den mist lämpade av alla Corsairer att segla en regatta som denna. Tänk om vi istället seglat en Corsair 31 med riktiga stormsegel inklusive en minigennaker på kanske 15 kvadrat, samt haft visir och headset för kommunikationen ombord! Vi hade satt världrekord! Nu handlade det för vår del mest om att ta oss runt banan, men vi kom ändå tvåa. Vann gjorde Christel Nyqvist med sin 750 Sprint Maran. Stort Grattis till henne! Peter Westerdahl kom fyra med sin Sprint och trea blev den enda dansken med sin Dragonfly 35.

En regatta som denna tror jag bara att man får uppleva en gång. Åtminstone om man inte bor i Danmark, där allt galet går för sig. Härligt befriande med en mentalitet helt på tvärs med alla svenska förbud och välmenande skyddsåtgärder från myndigheternas sida; en förmyndarinställning som smittat av sig på alla svenska verksamheter inklusive kappseglingsarrangörer.

Besättningen ombord förutom blogmaster var Anders Tollstén och Niklas Lundberg som också tog bilden. Stort tack till dem!

Corsair Dash 750 presentationsvideo

2009-09-04T21:47:00.008+02:00

Mat Bryant från North Sails, San Diego, har lång erfarenhet av havskappsegling på en rad hotta båtar, bland annat var han för några år sedan med och vann Korsika Runt med en Corsair 31 1-d. En fantastisk båt, som för övrigt finns i Sverige sedan i våras! Nu har Mat tagit sig an Corsair Dash 750 som presenteras i en liten informativ video på Sailing World's hemsida.

Så småningom kanske vi får se fler filmer av denna typ också på Corsairs egen hemsida. Klicka på bilden så kommer filmen upp. Den ger en bra bild av boendemöjligheterna.

Om inte Finlandsfärjan går så ror man

2009-08-25T23:02:00.011+02:00

Peter Bröckl med sin nya Virus Yole Class.

Emellanåt så säljer jag roddbåtar också, även om marknadsföringen av den biten av verksamheten skulle kunna skötas bättre. Hur jag önskar att jag hann med allt som jag föresatt mig! Båtarna från Virus är verkligen fina och förtjänar lite mer uppmärksamhet. Virus Yole till exempel är en riktig "havsroddbåt". En av dem som har fastnat för Yolen är Peter Bröckl, finlandsvensk från Åbotrakten. Båten kom till Sverige i lagom tid till semestern, däremot var det svårare att hitta en transport till vettigt pris till Åbo. Efter övervägande av olika alternativ kom vi fram till att båten istället skulle kunna levereras i Mariehamn. Att komma dit från svenska sidan är både billigt och enkelt med Eckerölinjen, medan det tyvärr är svårt, under högsäsong, att få plats på de finska landskapsfärjorna som trafikerar Åbolands Skärgård och förbinder Åland med Finland. Därför skulle det oavsett leverans på Åland bli svårt att få hem båten. Detta tog Peter dock med ro; konstaterade att han hade semester och lika gärna kunde ro hem från Åland som att göra något annat! Oavsett detta är ett utslag av den finska sisun, eller finlandsvensk dådkraft, så är det i vart fall beundransvärt. Det är långt – betydligt längre än Ålands Hav – och långa sträckor öppet hav, även om en titt på sjökortet visar att området är skärfyllt. I själva verket är detta en av världens största skärgårdar, betydligt större än den Stockholmska, vilket jag tills leveransbesöket på Åland inte haft vetskap om.

Leveransen skedd i en jättefin berså vid Slemmerns strand, hos Peters gode vän sjökaptenen, av vilken vi fick lära oss en hel del om denna önations histora. För Chris Kitchen från Weta Marine i Nya Zeeland, som var tillfälligt på tillfälligt Sverigebesök, blev det en exotisk utflykt i den globala allmänbildningens tecken.

Rodden hem till Åbo hade gått utmärkt, rapporterade Peter någon sommarvecka senare.

Peters Yole i ett impressionistiskt skimrande hav, vid roddpaus, någonstans i Åbolands Skärgård.

I danska naturhamnar

2009-08-22T19:08:00.008+02:00

Den lilla hamnen på den danska ön Anholts västsida räknas väl inte som naturhamn, eftersom där finns både stor vågbrytare och bryggor. Det är dock alldeles säkert en fin naturupplevelse att vistas där och en plats man gärna stannar på, ett par dagar, har man väl tagit sig mödan att segla dit. De som befann sig där igår kväll kunde dock bevittna ett drygt hundratal segelbåtar som angjorde ön och la till, bara för att kort därefter vända tillbaks ut på havet igen. Det var naturligtvis deltagarna i shorthanded-seglingen Watski 2star Anholt Race som hade sitt pit-stop där.
I flerskrovsklassen som tyvärr bara hade fyra anmälda, gjorde Christel Nyqvist med gast om sin bravad från förra året och vann igen. Båten är naturligtvis Maran, hennes Corsair 750 Sprint, SWE 58. Deras seglade tid är 14 timmar och 28 minuter vilket är några timmar efter SeaCarten Creme Frais (som kom tvåa) men också många timmar före snabbaste kölbåt och då är det ända 40-fotare och IRC-båtar vi talar om. Stort Grattis Christel! Vi ser fram emot full rapport så småningom. Ikväll är det regattamiddag och inget svar på mobiltelefonen!

Bilden ovan är från i Söndags efter Tjörn Runt. Båten är Katyusha, de båda damerna som flankerar Niklas Lundberg (navigatör och sailtrimmer på Katyusha) är Lena Folke (på Niklas SB-sida) och Christel Nyqvist.

I svenska naturhamnar

2009-08-22T15:31:00.006+02:00

Efter några års funderande bestämde sig Anders Jangö att det kanske skulle vara dags att byta ut familjens Tetis mot en trimaran och slutligen föll valet på en Corsair 28 CC. Det är naturligtvis roligt i sig, men extra roligt blev det när det visade sig att Anders var väldigt duktig med kameran och gärna plåtade Inko ur en massa vinklar och i olika sammanhang. Resultaten kan ses på inkotri.blogspot.com som också i övrigt är intressant och konstruktiv läsning. Bilden till vänster är en av mina favoriter och säger väl en hel del om begreppen Svensk sommar, Stockholms skärgård, segling och friheten med trimaran, utan överflödiga kommentarer. Bild@ Anders Jangö

I kroatiska naturhamnar

2009-08-22T15:09:00.009+02:00

För några veckor sedan så skrev jag i ett blogginlägg att jag inte hade koll på de Corsair som jag mötte på E 4:an. Sedan dess är ordningen återställd. Från Lennart Larsson som är ägare till en C 28 CC (f d Eolina) fick jag detta trevliga e-mail som jag publicerar med skribentens samtycke.

"Hej Ulrich!

Du skriver i ditt senaste inlägg på bloggen att du mötte en 28cc utanför Helsingborg. Det var oss du mötte på väg hem till Göteborg efter fyra veckors segling i Kroatien. Vi seglar normalt på västkusten under vår och höst men trailar ner båten till Kroatien under semestern. I år var det andra året och vi börjar få lite rutin på detta. Det krävs lite pappersexercis för att klarera in båten samt att den är relativt välutrustad för att ha det bra, så det är en relativt tung båt som seglar omkring där nere. Vi ligger nog ca 5 cm djupare i vattnet än hemma. Gummibåt, två ankare, elverk, extra bensin, vatten, solskydd mm. Seglingen är underbar och jag kan verkligen rekommendera detta. I år hade vi fyra veckor med strålande sol, inget regn alls, 26 grader i vattnet och svaga till måttliga vindar. Corsairens ringa djupgående gör att vi hittar små ensamma vikar och finns det fler båtar i viken så ligger vi alltid längst in. Vi är i princip ensamma om att segla trimaran där nere och väcker stort intresse vart vi kommer. I år så fick vi sällskap av min svåger som tyckte idén var lysande och köpte en 27:a i USA och trailade ner den från Stockholm (Nice tri). Vi seglade tillsammans några dagar där nere och det var kul att få lite sällskap. Enda nackdelen med Kroatien är att det är ganska dyrt att ligga i marinor. Vi hade en toppnotering på 845 kr för en natt (+70% mot en kölbåt). Men det gör att man njuter desto mer i naturhamnar. Jag bifogar lite bilder..."

Tack för det!

3 dygn över Atlanten

2009-08-08T21:55:00.003+02:00

Ingen har väl undgått att läsa om de fullständigt fantastiska överseglingstiderna som de båda trimaranerna Banque Populaire och Groupama nyligen har presterat över Atlanten. Med 3 dagar, 15 timmar, 25 minuter och 48 sekunder har Banque Populaire nu pulveriserat det gamla rekordet. Under ett dygn tillryggalade de 908 nM. Det är en snittfart på 37,83 knop. Genomsnittsfart! Begrunda det.

Gränserna töjs ständigt; det omöjliga blir möjligt tack vare forskning och utveckling och test av nya idéer hos briljanta yachtkonstruktörer. Samt naturligtvis resurser i form av en sponsor som satsar pengar, vilket genererar jobb och en massa positiv uppmärksamhet till företaget och som i förlängningen också ger spin-off till fransk båtindustri. Naturligtvis är seglarna viktiga också, i detta fall Pascal Bidégorry med besättning. Tala om "courage"!

Trimaranen som idé har fullständigt segrat; det finns ingen som kan ifrågasätta dess totala överlägsenhet som seglingsmaskin. En effektiv seglingsmaskin är naturligtvis också en bra seglingsmaskin; det finns inget motsatsförhållande i att segla snabbt och att segla säkert. Naturligtvis är Banque Populaire mer extrem och annorlunda konstruerad än en Corsair eller Weta, men grundprincipen finns där och erfarenheterna kommer på sikt att kunna tillvaratas. Det gäller design av balkar för optimal styrka, optimering av riggar, design av sidoskroven, roder, centerbord. En familjebåt behöver mer utrymmen, lite mer komfortdetaljer och den behöver vara mer praktisk och stryktålig, det är egentligen de enda skillnaderna.

När jag såg bilden på den första svarta Wetan, levererad till Holland, slogs jag av hur den vid en första anblick ser ut som en 60-fots racingtrimaran, seglad av en jätte vid rodret. Många framtida världsomseglare kommer nog att se tillbaks på hur deras drömmar började ta form bakom rodret på sin Weta.

Jag har sålt slut på ännu en omgång Wetor, och står just nu i valet och kvalet vilka färger jag ska satsa på? Om du är snabb och hör av dig innan jag lägger ordern så kan du få den i just "din" färg.

Sponsorn "Auckland Xtrm" ville ha den svart, då blev det så! Weta-sponsring - kanske något för ditt företag?

Semester

2009-08-06T22:40:00.004+02:00

Dashen förtöjd i Nyadal, med Höga Kusten-bron i bakgrunden.

Jag har varit utomlands en del på sista tiden och inte hunnit blogga. Tyvärr handlar det inte om trimaransemestrar på några exotiska platser utan om båtleveranser. Av de sju senaste beställningarna har inte mindre än sex gått till Finland, Åland, Norge och nu senast Danmark. På väg dit i förrgår mötte jag två Corsair på E 4:an. En 750 Sprint i höjd med Norrköping vid tolvtiden och senare en 28 CC nära Helsingborg. Halvt chockad insåg jag att jag inte hade någon susning om vilka de var! Dålig koll? Eller har Corsair nu börjat bli så etablerat att det hör till vardagsbilden?

Hade jag haft en chef hade jag fått sparken för länge sedan. Först vann Jörgen Lannerstedt regattan Åland Runt med sin Corsair 36:a "Falcon Crest" och jag hann inte blogga eller göra en nyhetsnotis, sedan så vann Tomas Ericson havskappseglingen Bornholm Runt storstilat med sin Sprint 750 "Triquetrum" och ingen omedelbar reaktion från denna blogg! Att vinna Bornholm Runt på beräknad tid LYS mot båtar som "Essex Gir", en ren kappseglingsmaskin helt i kolfiber och med elva personers besättning, är fantastiskt bra gjort. Triquetrum hade en snittfart på cirka 10 knop över 100 sjömil och var i mål en halvtimme före Essex Girl. Stort Grattis, Jörgen och Tomas!

Jag har också hunnit med ett par dagars segling med en Dash 750, vilket också gav en möjlighet att se Höga Kusten. Första dagens tur gick till Mjältön (Sveriges högsta ö) och sedan till Bönhamn. Enligt de lokala turistmyndigheterna skulle där finnas en fin restaurant. Glada i hågen gick vi dit bara för att bli upplysta om att de stängde 20.30, vilket ganska väl sammanföll med vår ankomst. En restaurant som stänger 20.30 under högsäsong? Definitionen av en restaurant är väl att den ska erbjuda mat under kvällstid?

Vi bespetsade oss nu på frukosten. Hamncaféet där vi hade förtöjt Dashen upplyste oss om att vi måste lämna platsen senast 10.00 nästa morgon för då kommer färjan till Högbonden. "Inga problem" sa vi, då äter vi frukost här först!

Vi trodde att ett bageri/café öppnar tidigt på morgonen, men även här visade sig 08-logiken inte fungera eftersom man tänkte öppna först efter att färjan med alla presumtiva kunder hade avgått! Ibland behöver man inte åka utomlands för att det ska bli kulturkrockar.

Dashen var trevlig att segla och den blir en succé. Höga Kusten är också fin och värd en seglats, mest för naturens skull och den gamla fiskarbebyggelsen. Nästa år kanske vi deltar i Ulvöregattan, som är det största seglarevenemanget här uppe.

Solokvist III

2009-07-07T22:30:00.003+02:00

Hon heter faktiskt så, Stefan Kvists Corsair 31 UC. Hon var försenad från varvet flera månader och anlände inte förrän i september förra året istället för juni som planerat. Inte roligt för någon. Hur som helst så fick Stefan gott om tid att fixa med båten och när hon äntligen kunde sjösättas i slutet av maj så var hon utrustad med allt och lite till. Värmare, kylskåp, ljudanläggningar, AIS, navigationssystem, gennaker på rulle med mera. Bland de smarta läckra detaljerna märks t ex en liten lampa över badstegen och ett fjärreglage till motorn som via en knapptryckning göms undan när det inte används! Stefan har lagt ner en enorm energi på båten, men så är resultatet något utöver det vanliga också.
Jag fick chans att hänga med på en tur i Trosa skärgård. Wow; denna båt är läcker. Det var första gången jag seglade med en Facnor Asym FX-rulle för gennakern och det fungerade perfekt; precis som på reklamfilmen. Normalt så sätter man rullen i en snapschackle på bogsprötet men också här hade Stefan tänkt till lite extra och gjort ett system som kombinerar traditionellt uthal med rulle. Rullen fästs i uthalslinan och genom en speciell mekanism så låses den när den kommer på plats, så att inte snapshackeln roterar med rullen. Genialiskt.

Flightdeck på Corsair 31 UC #293. Den stora dataskärmen ser mörk ut men skenet bedrar. Den är kopplad till båtens centraldator och GPS och systemet visar båtens rörelser över sjökortet vilket ser ut exakt som de vanliga tryckta från Sjöfartsverket.

Sandhamn Race Week

2009-07-02T23:25:00.002+02:00

Under tre dagar, med start morgonen efter Volvo Ocean Race-båtarnas start på väg till S:t Petersburg och före Gotland Runt, så hade KSSS klämt in ett nytt arrangemang kallat Sandhamn Race Week. Drakar, J 80 (som seglade SM), F 18, CB 66 och en massa andra klasser hade några jättefina dagar på vattnen utanför Sandhamn. Fyra Corsair Sprint 750 och fyra SeaCart 30 seglade havsbanan LYS. För 750 Sprint ver detta också andra deltävlingen i årets Sprint Cup. Fem bankör och en offshoresegling på 32 nM hann vi med innan de svaga vindarna fick arrangören att ställa in de sista seglingarna.
Det var vansinnigt roligt; att runda bojar på havet är roligare än att grunda grynnor. Alla var laddade och det var väldigt jämnt. Katyusha drog dock det längsta strået också denna gång.
Nästa delsegling i Corsair Sprint 750-cupen är Tjörn Runt och de som inte var med i Sandhamn har lovat att vara med då! Där räknar vi med åtta båtar på linjen!

I väntan på vind. s/y Pilgrim.

Midsommar

2009-06-22T00:15:00.005+02:00

Hagel och åska. Senare regn och åska och mindre än 10 grader Celsius (plusgrader trots allt). En av de värsta midsomrarna på evigheter. Vi klarade dock seglen från att bli sönderskurna av de knivskarpa haglen och elstötarna genom metallrorkulten var en ny och häftig upplevelse.
Emigrationsplaneringen fick dock ge vika under Midsommardagen då vi fick utdelning för vårt tålamod.

Uppladdning inför Sandhamn Race Week.

Storslam för Corsair på vindfattigt Ornö Runt

2009-05-31T10:55:00.003+02:00

Johan Lidén visade ännu en gång sin förmåga att hitta vinden när den saknas för övriga. (Vi som seglade Corsair Baltic Raid för två år sedan kommer ihåg kryssen mellan Gotska Sandön och Lauterhorn.) Genom att helt enkelt ta en ytterbåge runt alla andra så blev Johan snabbaste båt av alla på årets Ornö Runt med en medelfart på 4,81 knop. Grattis; snyggt seglat!
Johan seglar en Corsair 28 CC (som för övrigt är till salu).
Tvåa i flerskrovsklassen blev Magnus Lövden/Jörgen Lannerstedt med sin Falcon Crest, en Corsair 36. Joacim Torkelson blev trea med en Corsair Sprint 750, Adrenaline och fyra blev Gunnar Ekedahl med sin helt nya Corsair Dash 750.
Fyra Corsair i topp alltså. Vad visar då detta? Att duktiga seglare väljer Corsair naturligtvis men också hur väl Corsairbåtar är lämpade för våra typiska skärgårdsförhållanden. Lätta att växla om mellan hård- och lättvind; inte extrema i något avseende men väldligt allround och responsiva. Snälla, snabba och lättseglade.
Själva parkerade vi i stiltjen med Katuysha, men vi kommer tillbaks nästa år.
Jag hade tänkt att lägga in en bild från seglingen här, men tydligen var det något fel på kameran så detta blir ett bildlöst inlägg.
Alla resultat finns på Ornö Runts hemsida. www.ornorunt.se

Lidingö Runt 2009

2009-05-17T20:54:00.005+02:00

Mitt i allt jobb med leveranser av båtar så var det plötsligt dags för Lidingö Runt förra lördagen. Lidingö Runt var den första seglingen i Corsair 750 Sprint-cupen och det var jättekul att så många ställde upp. Vi var sex båtar vilket förmodligen är svenskt rekord för entyps trimaransegling, även om vi av praktiska skäl startade i den stora LYS-klassen.
I år var det precis lagom blåsigt och inga stiltjebälten eller kraftiga vrid; ren segling hela vägen runt. Sprintarna gick väldigt jämt, fort och fint, och det var fantastiskt roligt att få koncentrera sig på taktiken istället för att sitta med datorn och excel-arket för att ta reda på resultatet. LYS i all ära, men det är inte kappsegling på riktigt.
Det känns lite som ett genombrott. Jag tror att alla som var med uppskattade seglingen och tyckte att det var mödan värt att traila upp från Skåne och Göteborg bara för ett enstaka race. Nästa evenemang i Sprint-cupen är Sandhamn Race Week, men innan dess så är det Ornö Runt, Fyn Rundt och en massa andra kappseglingar och cruising-helger i skärgården.
Analytiker och allmänt nyfikna kan gå in på LSS hemsida: http://www.lss.a.se och jämföra tider, resultat och antal startande i andra flerskrovsklasser. De som redan är Sprint 750-frälsta har sina resultat här:

1. Katyusha, Ulrich Lindberg, KSSS, 1,58,30 seglad tid
2. Adrenaline, Joacim Torkelson, LSS, 2,00,28
3. Triquetrum, Tomas Ericson, KSS, 2,00,45
4. Drake, Paul Sundvall, LSS, 2,01,04
5. Maran, Christel Nyqvist, RHSS, 2,01,56
6. Veloz, Per Kürcman, LSS, 2,17,29

Tät fight mellan Adreanline och Drake [dreijk]. © Joacim Torkelsons svåger.

Corsair 750 Sprint Cup 2009

2009-03-28T19:33:00.003+01:00

Att Corsair 750 Sprint, jämte Weta, är den hetaste flerskrovsklassen just nu råder ingen tvekan om. Det nybildade Svenska Corsair Sprint 750-förbundet höll nyligen sitt årsmöte i Stockholm. Vikten av ett starkt klassförbund kan knappast nog betonas; ingen klass har växt sig stark utan ett klassförbund som styr upp klassreglerna, kollar efterlevnaden och aktiverar kappseglandet genom ett kappseglingsprogram. Sprint 750 är den första trimaranklass som bildat klassförbund och sökt medlemsskap i SSF. Engagemanget i klassen är det inget fel på; mötet hade deltagare från såväl Skåne som Finland och via telefonlänk var även västkusten med. Livligaste diskussionerna rörde vikten på utombordaren: hur lätt kan en 5 hk utombordare vara och är en gammal lätt 2-taktare tillåten om samtidigt nya dito är förbjudna att sälja inom EU? Kan man inte trimma en 4-hästare och så vidare? Många kilo att spara teoretiskt om vi inte stämmer i bäcken redan nu.

Sprintar så långt ögat når. Palmprydda stränder är dock inte standard härhemma.

Mötet beslutade att segla "Corsair Sprint Cup 2009".
Cupen omfattar följande seglingar:
Lidingö Runt, LSS, ostkusten, lördagen den 9 maj.
Sandhamn Race Week, KSSS, ostkusten, 26-28 juni.
Tjörn Runt, Stenungsunds SS, västkusten, lördagen den 15 augusti.
Mumm Stelton Cup, Vedbæk, KDY, skåne (som tillfälligt annekterar grannlandet) 4 oktober

Vill du ha tag på en båt snabbt? Kontakta Corsair Marin på 0709-10 98 25!

Klassförbundets hemsida: sprint750.se

Allt för Sjön 2009

2009-03-11T23:07:00.004+01:00

Årets båtmässa "Allt för Sjön" är nu avslutad. Vilken skillnad mot hur det var för tre år sedan då vi ställde ut en Corsair 31. Då hamnade fortfarande en del förvirrade Bavariakunder i glupsk jakt på regnskog och boendutrymmen ombord på båten och tittade underligt på mig när jag hävdade att det var den optimala jordenruntkryssaren, men med skärgårdspotential. De frågade om den var hemmabyggd och om den kunde kryssa. "Bra mycket bättre än er Bavaria" önskade jag att jag hade haft modet att svara då. Bavariafolket lyste helt med sin frånvaro denna mässa. Inte en enda negativ kommentar kunde höras och ingen stofil som påstod att "trimaraner är styggelser som stjäl värdefull plats i hamnarna och som borde förbjudas".
Vi hade mycket besökare och en väldigt fin plats bredvid en äldre Ericsson VO 70

Alla, utan undantag så vitt jag vet, var väldigt positiva till den utställda 750 Sprinten, Corsair och trimaraner i allmänhet. Med få undantag var seglingsbakgrunden Safir, Smaragd, Sveakryssare, Cayenne, segelkanot, M 22 o s v. Med andra ord seglare som fått upp ögonen för någonting ännu snabbare och närmare vattnet och med möjlighet att fly till egna smultronställen fria från containerbåtar med gjutjärnsdieslar och djupa ömtåliga blyfenor. Kunnandet var imponerande stort; en fantastisk utveckling på de fyra år som vi varit verksamma med Corsair i Sverige.

Också Weta föll många i smaken, även om det är tydligt att skiff- och jolleseglandet inte är så stort bland den mässbesökande allmänheten. Weta är fortfarande lite okänd för många, så det var viktigt att visa upp också den, och ett par Weta såldes under mässan. Också internationellt så blir det lättare och lättare att sälja Weta i takt med att den har blivit etablerad.

Nu väntar en vår med telefonsamtal, provseglingar, diskussioner om lämplig modell och utrustning och kontraktsskrivande. Alla verkar instämma i Corsairs bannlysta Eurovison Song Contest-bidrag "We do'nt wanna re cession". Jättekul.

10 minuter till stängningsdags den sista mässdagen. Uppsluppen stämning i montern när Malin Zanderholm, Corsairhjälpreda, blev presenterad för Niklas Lundberg, trimaranentusiast med förflutet som besättningsmedlem på Bling Bling, som dök upp för att hjälpa till med rivning av montern,

V8 i sjön

2009-02-15T17:24:00.008+01:00

Av bilden att döma så ser V8 ut att flyta högt, vilket skulle innebära att man lyckats hålla konstruktionsvikten.

Från Parismässan rapporterade jag om Virus nya V8. Tre båtar såldes under mässan och nu har man också hunnit segla båten vid ett par tillfällen. Den imponerade särskilt på kryssen, enligt de närvarande. Det tyder på att de fasta kölarna fungerar bra, trots de invändningar man kan ha mot konstruktionen. Varvet och konstruktören Julien Marin anser dock att fördelarna överväger: bättre innerutrymmen, starkare konstruktion, lättare båt, mindre skaderisk på grund av grundstötning samt betydligt enklare "förtöjning" vid ebb. Det sistnämnda kanske inte är så viktigt för svenska förhållanden men det betyder också att V8 är enkel att "beacha" på en sandstrand och med 70 cm djupgående midskepps så kommer man långt in också i skärgårdsvikarna.
Med ett pris (trots hög Eurokurs) på under 500.000 SEK inklusive segel så är V8 väldigt prisvärd. Fyra kojer är standard och med ett bomtält så kan man sitta 10 personer runt ett bord och äta.
Hinner tyvärr ej få hit någon båt till "Allt för Sjön", men väl dock till sommaren för er som är redo att beställa nu. Naturligtvis går det också att få provsegla V8 i vattnen utanför Plouhinec.
På mässan kommer vi att ställa ut en Sprint 750, en Weta samt en Turboskiff. Den Dash 750 som eventuellt skulle visats på mässan är redan såld till en köpare i Stockholmsområdet och för den som vill ha en Sprint 750 till sommaren kan det nog vara läge att redan nu bestämma sig för mässbåten.

Corsair seglar in det nya året

2009-01-06T18:26:00.004+01:00

På nyårsdagen passade Corsair på att provsegla den nya Dash 750 en bit utanför Saigon. Det fanns ingen ramp så man sjösatte direkt på beachen med hjälp av en traktor som man raggade upp av en bonde i närheten. Det har hitills varit en del byråkrati kring sjösättningar och båtregistreringen i Vietnam. Det finns nämligen inget som heter fritidsbåt utan allt är att betrakta som fartyg och fartyg sjösätts ju inte hur som helst. Dessutom kostar alla tillstånd en hel del. Men vietnameserna kanske håller på att bli mer flexibla, i takt med att gamla kommunistdoktriner får ge vika för en mer pragmatisk syn.

Corsair var väldigt nöjda och allt fungerade som tänkt. Detta var båt nummer 2, ettan är skickad till Düsseldorfmässan och totalt är 6 båtar beställda. Båt nummer 5 kommer till Sverige och förhoppningen är att visa den på "Allt för Sjön". Ifall den ej anländer i tid så kommer vi att istället visa en Sprint 750. Sprint 750 har nu ett eget klassförbund i Sverige med strikta klassregler och vi hoppas på ett RM redan till sommaren. Ska man segla entyp i beboelig trimaran så är det Sprint 750 som gäller. Corsair International kommer att sponsra ett svenskt RM och dessutom kommer det förmodligen deltagare från Tyskland och Australien.

Dash ser fin ut, tycker jag. Passa på och beställ nu om du också vill ha en till sommaren.

För Corsair i Sverige var 2008 det hittills bästa året, fler sålda båtar än tidigare och mycket fina kappseglingsresultat. Utan duktiga seglare hade det naturligtvis inte blivit några bra resultat, men vi är väldigt glada att Corsair-båtarna verkligen motsvarat och överträffat de högt ställda förväntningarna. Corsairerna har förvånat oss själva och sina ägare genom att gå så mycket bättre än båtar som marknadsförts som "racemaskiner". Corsair är marknadsförd som en trailerbar cruisingbåt. Dessutom – och detta är omvittnat över hela världen – sviker inte en Corsair sin ägare när det börjar bli tufft. Jag tänker till exempel på Mumm Stelton Cup där Christel med sin Sprint 750 blir den enda flerskrovaren av sex anmälda som går i mål. Vindstyrkan var stundtals uppe i 17 m/sek och de fick segla på enbart revad stor, men i mål kom de.

Våra egna nyårsönskningar handlar om att fler borde upptäcka Corsair och trimaransegling. För mig är det ett mysterium att det anses bra på denna marknad att sälja 10 båtar på ett år. Älskar man segling och är seglare så är det ju trimaran som gäller, och är man inne på trimaran så är det Corsair som gäller, så egentligen borde det säljas minst 1.000 Corsair om året i Sverige. Det är trygghetsfantasternas irrläror förkunnade av bankevangelisterna som slagit rot i folk till den grad att man på fullt allvar tror att det mest spännande är att satsa sina pengar i ett pensionssparande, något som man i år verkligen har förlorat rejält på. Så när ska man då få pengar över till seglandet?

Nyårslöften kan man vara frikostig med. Jag ska dock försöka att hålla dem. Ett av dem är att få hit en Corsair 37 RS – min drömbåt – och det andra är att sälja minst 30 Weta.

Gott Nytt År

Julblogg 2008

2008-12-23T20:53:00.011+01:00

Det var andra året i rad som vi seglade i Turkiet. Det var i slutet av åttiotalet; innan GPS:ens tid och när det forfarande var en naturlag att aktiefonder årligen steg med tvåsiffriga tal.

Föregående år hade vi under tre veckor gjort kusten från Izmir i väster till Fethiye i öster och nu, under två veckor, så ville vi passa på att se en del kustavsnitt som inte var så livligt besökta. De flesta charterbåtar hyrs i Kusadasi, Bodrum eller Marmaris och mellan dessa orter och en bit öster om Marmaris är hamnarna välfyllda med tyska och engelska hyrbåtar som seglar åt ena eller andra hållet under tre-fyra dagar för att sedan vända och segla tillbaks till hemmahamnen innan veckan är slut. Fuilt begripligt, vi hade dock turen att disponera en egen båt och var alltså inte tidsmässigt styrda av annat än datumet för returflighten.

Det var en till ägarens son och mig gemensam god vän, Mats, som hade sett kombinationen: jag hade skepparexamen och Hans hade en far med utköpt charterbåt men en son utan seglingskunnande. På det viset hade jag kommit ombord och vi fick låna båten. Det var en Hallberg Rassy 352, något av det absolut tråkigaste som går att uppbringa i seglingsväg, men dessa semestrar hade andra dimensioner än de rent seglingsmässiga. För min del upptäckte jag Turkiet och hur mycket bättre än sitt dåvarande rykte det var: Fascinerande kultur, vänliga människor, fantastisk natur, fint klimat, äkta mattor och väldigt god mat. De avskräckande berättelserna om riskerna med Turkiet som jag mindes från andra sidan sunden med de grekiska öarnas siluett, insåg jag på plats, var bara fria reseledarfabuleringar. Hollywoodindoktrineringen genom Midnight Express var effektiv.

Bodrum. Hur vackert som helst och en populär hamn.

Efter den inledande augustiveckan letar vi efter något nytt. En titt i sjökorten och "piloten" avslöjade att Gökovabukten inte var lika frekventerad som andra delar av denna kuststräcka och vi bestämde oss för att ta en natthamn i någon av småvikarna längst in i bukten. Vi brukade omväxlande ta natthamn i en marina eller naturhamn och i denna del av kusten fanns bara naturhamnar. Det var mindre sevärdheter här men också färre båtar eftersom de flesta vill hinna till mer namnkunniga orter under sin veckoseglats och därmed var det också lite mer "remote". Lagom till kvällningen kom vi till "vår" vik som var beskriven i piloten. Viken var liten men erbjöd skydd mot både vind och svall. Vi var enda båt och förtöjde med ankaret akteröver och linor i land. Vi var helt omgärdade av ganska höga klippor och endast akteröver var det öppet mot en strand några sjömil bort. Detta var fjärran från allfartsvägarna; en titt i sjökortet visade att det gick en väg några kilometer inåt landet, men det fanns inga byar i närheten, det var alldeles tyst och fridfullt, inte ens en böneutropare långtbortifrån eller några getter kunde höras. Bara cikadorna och lövverkens prasslande samt en och annan fisk som slog i vattenytan. Idyllen stördes för en utomstående bara av oss. Middagsbestyren satte igång, drinkar serverades, diskussionerna om allt och allting tog fart medan mörkret sakta la sig. Böcker, filmer, världsläget, reklamkampanjer, Napoleon, Alexander den Stores fälttåg, Hellenismen, socialdemokratisk finanspolitik, Higgskonstanten; allt diskuterades med samma iver, lätthet och självklarhet. Det var med andra ord ännu en fin lättsam kväll för de härbärgerade ombordvarande.

Lagom till att vi ska börja äta har skymningen övergått till nästan mörker, då det typiska ljudet av en turkisk tändkulemotor som sänker varvtalet hörs. Vi tittar ut akteröver och ser en lanterna på något som förefaller att vara en liten fiskebåt utan hytt. Motorn tystnar och istället för det rödgröna ljuset tänds ett ankarljus. De har fällt ankare cirka 60-70 meter ut i viken. Vi är tysta, de är tysta och vi ser inga ombord. Hans tycker att det verkar skumt:
– "Varför lägger de sig därute, varför kommer de inte in hit?"
Mats som gillar att se allting från en humoristisk sida säger att:
– "Det är säkert farliga pirater"

Flickvännerna säger inte så mycket och jag avfärdar det hela med att de antagligen inte vill störa. Under middagen lägger sig mörkret, det var gnistrande stjärnklart men ingen måne. Stämningen återgår snart nästan till den tidigare uppsluppna nivån men aningen mer dämpat. Lagom till efter kaffet och ett antal klunkar vin börjar diskussionen igen. Hans, som varit världsmästare (eller tvåa) i någon kampsport, uttrycker åter sin oro:
– "Det måste vara något skumt, de väntar på något"
Jag genmäler att det är bara gott sjömanskap:
– "Förr när sjövett fortfarande var ett begrepp i Sverige och innan vem som helst hade båt, var det tabu att ens riskera att väcka eventuellt sovande båtgrannar. Motorn skulle stängas av och inga kommandon fick utdelas högt vid tilläggning. Det här är säkert sjöfolk som också vill ta hänsyn."

Mats försökte åter att skämta bort situationen.

Någonstans långt inne i Gökovabukten (den övre av vikarna) tilldrar sig vår historia.

Hans föreslår att vi ska flytta på oss för att inte "riskera" något. Han har nu blivit övertygad om att det är pirater och att de kommer att borda oss under natten när vi sover.

Teorin är knappast trolig förklarar jag:
– "Om det vore pirater varför skulle de då söka sig till en vik 20 sjömil från bebodda trakter där de knappast borde vänta sig en båt att borda och varför skulle de i såfall vänta med attacken? Dessutom har jag aldrig hört talas om piratdåd i Turkiet. Det vore vansinne att ge oss av nu, det är beckmörkt och vi kan inte se strandkonturer och eventuella grund och det finns ingen hamn inom 25 sjömils avstånd som vi kan angöra nattetid. Ger vi oss av nu så får vi segla hela natten"

– "Vore det för egen del vore jag inte orolig", förklarar Hans, – "men jag har en gravid flickvän och jag kan inte riskera någonting för hennes del!"

Nu brast det totalt för Isabelle som hittills inte visat mer än sympatioro med sin räddhågsne pojkvän. Hon började storgråta och rusade ner i ruffen. Plötsligt var det alltså hon som var orsaken till alltihop.

Eftersom jag inte till något pris hade lust att bryta upp, och i egenskap av den ende seglingskunnige ombord föutom Maria, kom jag med en markering:
– "Vi ger oss inte ut nu, vill ni sticka så får ni göra det utan mig. Jag går iland först, på något sätt så kommer jag säkert i kontakt med civilsationen för att ta mig hem så småningom."

Diskussionen går i vågor men våra ståndpunkter ligger fast. Mats vacklar och vet inte riktigt vilket ben han ska stå på. Flickorna sitter nere i ruffen.

Jag hör hur Hans startar motorn, jag går föröver och möter Mats som i ett försök att tillmötesgå Hans och samtidigt behålla mig ombord har lagt loss föröver. En kupp med andra ord. Hans lägger i backen och vi hinner bara en kort bit innan motorn lägger av och det blir dödstyst. Ankarlinan har snyggt satt stopp för planerna genom att linda sig runt propellern. Vi ligger nu jämte piratbåten med några meter emellan oss. Tystnaden ombord hos oss är så tjock att man kan ta i den.

Andaktsmässigt betraktar vi fiskebåten och hör knirret av en däckslucka i trä som långsamt fälls upp. En yrvaken man tittar upp och ser i det dunkla lanternljuset sex svenskar som tittar som om de sett ett spöke.

– "Can I help you, Sir?" frågar han.

Hans som står vid rodret fattar sig:

– "Yes, öh, ankarlinan have öh fastnat in the propeller!"
– "Do you have an underwater lamp", replikerade mannen
– "Öh, what, no we have nothing."
– "OK, I'll help you"

Några minuter senare hade "piraten" utrustat sig med snorkel, cyklop, ficklampa och kniv och bytt ut sin nattsömn mot en kylig blöt fajt med en trilskande lina i Hallberg Rassyns propeller. Efter många andhämtningar lyckades han skära bort linan och skarva ihop bitarna med ankarkättingen. Det tog en bra stund innan han var klar.

Vi tackade för hjälpen, la i växeln framåt och förtöjde åter på exakt samma plats där vi hade legat en kvart tidigare. Ombord på fiskebåten måste man ha haft vissa funderingar över vår mentala status.

Stämningen ombord var nu aningen märklig, det var en lättad stämning på så vis att piraten nu tvärtom var en hjälte som osjälviskt hade hjälpt oss. Samtidigt så var det ju väldigt pinsamt för Hans och själv gjorde jag allt för att hålla igen på "vad var det jag sa". Förmodligen så flinade jag upp till öronen helt omedvetet. Hans började skratta halvt hysteriskt och föreslog en försoningsritual bestående av en flaska vin att intas uppe på klippan. Jag kunde ju inte neka honom detta, så Mats och jag ansluter oss medan flickorna går till sängs.

Klippan visade sig vara brant och den av oss banade stigen upp till toppen var belagd med grus och stora runda stenar. Varje steg uppåt följdes sålunda av en rullande sten ner i vattnet. "Duns, duns, splash". Vår intention att vara diskreta och inte ytterligare förstöra nattsömnen för "piraterna" fick alltså motsatt effekt. Som "tack för hjälpen" hölls de nu vakna av ett gäng nordiska barbarer som roade sig med att kasta stora stenblock i havet. (I mörkret var det den mest logiska tolkningen av våra förehavanden.) Trots insikt i problematiken så blev det flera vändor upp på klippan de närmaste timmarna. Väl däruppe såg man den stjärnbelysta havsytan många mil bortom vår vik blänka till då och då. Uppåt såg vi Vintergatan och längs kusten ett och annat ljus som tecken på mänsklig närvaro. Nedanför oss låg de två båtarna som tillfälligt var centrum i vårt universum.

God Jul och Gott Nytt År!

Epilog: Piratbåten fick ingen vidare sömn den natten. Ombord fanns Mehmet som var fiskare och hade varit borta med sina åldriga föräldrar hos doktorn. På hemvägen tog de natthamn i vår vik för att fortsätta hemresan i gryningen. Så var det tänkt i all fall.

Rapport från Paris

2008-12-16T00:01:00.004+01:00

Aldrig tidigare har så många trimaraner visats på Parismässan som i år och även den nya franska Corsairhandlaren ställde ut en 28 CR som rönte berättigad uppmärksamhet. Fransmännen har ju en lång flerskrovstradition men mest har det handlat om cruisingcattor för västindiebruk; trimaraner har mest varit för kappseglarna (med undantag för Magnum). I år har trenden vänt och det fanns en uppsjö av små "hopfällbara" trimaraner. Den allmänna uppfatttningen bland fransmännen var att en tri måste vara hopfällbar för att ha en chans att lyckas. Sedan är frågan hur lyckade dessa konstruktioner med inskjutbara aluminiumrör på ganska breda mittskrov i enkla polyesterlaminat är. De tillverkare jag talade med framhöll att Corsairsystemet vore optimalt men att de inte skulle ha en chans kostnadsmässigt, att bygga så.
Det var också världspremiär för Virusboats nya V8 [den heter faktiskt så, är det månne en ordlek: (je) vais vite och Virus 8 m?] Hur som helst hoppas man mycket på denna båt som man ser som en brygga mellan beachkattorna och de större bobåtarna. Virus är det företag som genom Magnum har populariserat trimaranen i Frankrike; genom V8 så siktar man på en helt ny kundkrets och man är redan övertygade om att man lyckats. Flera båtar var sålda på mässan. Också Weta, som nu bekräftat sin ställning på marknaden för mikrotrimaraner, hade sålt bra. Utanför Sverige känns den påstådda recessionen och finanskrisen väldigt långt borta.
Den läckraste flerskrovaren oavsett prislapp var annars i mitt tycke Catana 41.

Nej, det är inte den senaste Bris med stödhjul, det är en Astus 23. Förmodligen inte så snabb men den lutar väl mindre än en Campus. Enligt uppgift har de sålt en båt till en svensk agent så vi kanske får se en sådan i sommar.

Något snyggare i mitt tycke: Tricat 23,5 Sport.

V8 på franskt vis. Lägg märke till de smala skroven och de fasta kölarna. 4 kojer och en prislapp under 500.000 SEK inklusive segel. Konstruktör: Julien Marin. Djupgående 0,77. Total segelfri höjd: 12,45. Vikt 650 kilo. Jag överväger att ta in en båt till "Allt för Sjön". Finns det något intresse i Sverige? Den engelska handlaren räknar med att sälja 20 båtar under 2009.

V8 har bekväma parksoffor (balkonger) och massor av kolfiberdetaljer.

Catana 41. Elegant formgivning, stora utrymmen och fokus på prestanda och boende i symbios.

Vad synd att Dash 750 inte var klar till Parismässan! Alla nyfikna får nu hålla sig till tåls till Düsseldorf i januari. Dash 750 kommer att bli en dundersuccé. Idag på morgonen annonserade Corsair dessutom ett oslagbart "fight-recession-paket".

Rapport från Saigon

2008-12-11T12:15:00.004+01:00

Så har det åter varit dags för den årliga trimaranhandlarkonferensen i Saigon. Det var imponerande att se hur mycket som hänt på ett år. Förutom de tidigare hallarna för bland annat laminering och monteringsarbete hade man nu byggt en egen snickerifabrik på området, främst för inredningen till Corsair 50 men även för smärre detaljer på övriga Corsair. Tre Corsair 50 är sålda, två var under byggnation. Massor av kolfiber och massor av ädeltränér på honeycombskivor. Den som klagat på att det är för lite trä i en Corsair har nu fått svar på tal. En fantastisk båt.
Den första i serien av den nya Dash 750 var också nästan klar. Den ska skeppas till Düsseldorfmässan i januari och sedan till en fransk kund.
North Sails har tagit sig an Corsair efter att ha konstaterat att standardseglen från UK inte är värdiga en båt som Corsair och de höll ett mycket intressant föredrag om flerskrovssegel.
Sedan demonstrerades vacumbagging och infusion och för- och nackdelar diskuterades. Corsair använder båda tekniker i olka sammanhang. Vidare berättade man om hur viktigt det är med råvarorna och man har ett nära samarbete med vinylestertillverkaren för att få råvaror med rätt egenskaper. Man kan ej använda samma blandningar i Saigon som tidigare i Chula Vista beroende på luftfuktighet, temperatur mm.
Från hela världen rapporterades om ökat intresse och försäljning av Corsair. I det dynamiska och myllrande kvällsljumma Saigon kändes finanskris och recession väldigt långt borta. En norrman som köpt en Corsair 36 i Florida ringde och berättade att hemseglingen varit kall mot slutet. Hade sånär glömt bort den svenska vintern; kul med ännu en båt till Skandinavien dock. Ska själv försöka få hit en 37:a till sommaren.

I bakgrunden syns en av två Corsair 50 under byggnation, i förgrunden har just ett skrov till en Dash 750 lyfts ur formen.

Vietnameserna är bland världens absolut främsta finsnickare. Corsairloggan som intartia i matbordet i Corsair 50.

Vem blir först?

2008-11-15T14:09:00.002+01:00

Den nya Dash 750 har alla förutsättningar att bli en succé. Racebåtsprestanda från Corsair Sprint 750 och boendutrymmen för fyra. Grundgående som en eka och formspråk som är en njutning för ögat. Att fälla ihop den och ställa den på trailern tar några minuter. Sedan kan du dra den efter din bil dit där där du helst vill segla.
De första båtarna beräknas lämna varvet i januari och är beställda till Frankrike, världens ledande trimarannation. Men vem blir förste svensk? Eller kommer en finne eller norrman att hinna först? Hur som helst, den nordbo som är tidigt ute kan göra en bra affär om vi får möjlighet att visa båten på båtmässan "Allt för Sjön". Hör av dig snabbt om du är intresserad.

Lugn, de har inte fått sin båt före dig, det bara ser ut så i datorn.

Undanskymd men inte i skymundan

2008-11-10T12:49:00.005+01:00

Nu är båtmässan över. Från vårens "Allt för Sjön" och det jättefina läge på montern som vi hade då, så hamnade vi denna gång väldigt undanskymt. Men det är på egen förskyllan, eftersom vi sent bestämde oss att vara med. Även denna gång så ställde jag ut en Weta och det är fantastiskt vilken fin respons vi fick. Färre monterbesäkare än på Allt för Sjön" naturligtvis, men mer kvalificerade frågor och många som önskade provsegling. Jätteskoj att träffa riktiga seglare som fattar storheten hos denna skiff-trimaran.

Till våren kommer vi att ställa ut Corsair 750 Sprint, som sakta men säkert etablerar sig som den internationella entypstrimaranen "par preference".

Läckraste båten på mässan.

Multihull Anarchy

2008-10-28T08:44:00.006+01:00

Med ett klick på bilden kommer du till Multihull Anarchy

Nu är det Multihull Anarchy som gäller. Ungefär som Fendern fast internationellt. Corsair Marine har sponsrat och de kommer att följa diskussionen och göra inlägg. Ska bli kul att se hur detta utvecklas! Kommer Multitrail, Flerskrov, Mr W, Pauls m fl att göra lika stora avtryck internationellt som hemma på Fendern? Och kommer Russel Couts, Franck Cammas m fler att skingra dimmorna och berätta hur det verkligen ligger till? SA är världens mest lästa seglingspublikation så chansen är stor.

Sicilien Runt

2008-10-21T21:54:00.006+02:00

I årets upplaga av Rolex Middle Sea Race deltar två båtar i MOCRA flerskrovsklassen. Båda Corsair; den ena är den tyska Corsair 31:an HiQ och den andra är en tysk Corsair 37 CRB, Silver Chiller. På den maltesiska arrangörens sajt kan man följa båtarna på en "livetracker" som spelar upp hela seglingen från start till nuvarande position. Kul att se hur tajt de har följts åt genom hela racet. HiQ seglade för övrigt i Stockholms skärgård i somras, båtens ägare Hans Nagel trailade upp båten från München och när vi träffades så talade han sig varm för denna segling.
Nästa år kommer minst en svensk Corsair att förlänga säsongen genom att segla Middle Sea Race och HiQ kommer att segla Åland Runt (om det arrangeras 2009) och Gotland Runt.
Till starten i La Valetta tar man sig enklast med bilfärjan från Genua.

Testa att spela upp "live feed" det ser helfestligt ut.

31-feber

2008-09-13T23:28:00.002+02:00

Att lägga upp resultatet från "Runt Lidingö" var ett lyckokast ur ett bloggtrafikperspektiv. Åttio unika besökare under söndagen är nytt rekord. Dagen efter "Gran Prix" var det också en pik i trafiken; förmodligen letade många efter resultat men denna gång tyvärr förgäves.
I motsats till "Runt Lidingö" så fick jag dock segla under "Gran Prix", denna gång ombord på Harald Versteeghs odöpta 31 CC och hade inte tid över till resultatbloggande. Med 1,82 i LYS och jaktstart så hade vi en hel del båtar att jaga ikapp, och det gjorde vi hyfsat. Vi var bästa "bobåt" bland 22 startande efter vinnande BS 25 och en F 18. Trots regnandet och myggen så var det en fantastiskt energigivande helg. Den majestätiska känslan att i en stor trimaran segla snabbare än allt annat kan man leva på i en hel vecka. Och energin har behövts, vi har nämligen monterat ihop en sprillans ny 31 som kom i container den 3 september. Man tenderar att glömma bort hur mycket jobb det är innan en båt är leveransklar. Denna 31 är beställd vitlackerad inombords och med en inredning som officiellt inte marknadsförs längre. Resultatet är vansinnigt snyggt, även om de mest hängivna trimaranpuritanerna säkert rynkar på näsan åt teaken. För närvarande grunnar jag på vilken inredning jag själv skulle välja på min 31:a, den dagen då drömmen kan förverkligas. Vikten kommer delvis att få avgöra och det ska bli intressant att väga denna båt, men hon känns förvånansvärt lätt på trailern. Denna båt har fått Marströmmast och inom ett par veckor kommer ytterligare en 31:a med både mast och bom från Marström.

Det rymliga pentryt på styrbordssidan. På babordssidan finns en avskild toalett med tvättfat och dränerad durk ifall man vill installera dusch.

Runt Lidingö har avgjorts

2008-08-30T15:27:00.006+02:00

Corsair 750 Sprint SWE 71 "Pilgrim" strax innan start

Jag provade att blogga direkt från Runt Lidingö via mobilen. De underliga inläggen (borttagna den 13 september) från tidigare idag är från starten och sedan vid grinden vid Gåshaga som sedan också blir mållinje. Måste nog skaffa mig en annan kameramobil om det ska fungera visuellt, men aktuellt blir det. Det var fina seglingsförhållanden med en måttlig nordlig vind och solsken. Första båt i mål (BS 25) seglade runt på 1 timme 35 minuter, cirka.

Här är resultatet erhållet på plats. En Hobie var diskad för tjuvstart och den andra anmälda Hobien samt F-28:An dök aldrig upp till start om jag fattat rätt.

1. Tornado, Urban Dahlberg
2. BS 25, Björn Sagerman
3. A-cat, Håkan Fröjdh
4. Corsair 36, Jörgen Lannerstedt
5. My Cat, Jonas Seweling
6. SeaOn 96, Alexander Berger
7. Dragonfly 800, Björn Hägerman
8. Corsair 750 Sprint, Joacim Torkelsson
9. Corsair 24, Fredrik Monfrino
10. SeaOn 96 CRB, Mats Leander
11. Corsair 28, Johan Lidén
12. Gepard XL, Gabriel von Euler
13. Corsair 750 Sprint, Ragnar Söderberg
14. Dragonfly 920 "Extreme", Rolf Karlsson
15. SeaON 96, Johan Grim
16. TRT 1200 (Handicat), K-B Wirenstål
17. Pinta, Kristoffer Eklund

Runt Lidingö

2008-08-29T15:18:00.003+02:00

Fem stycken Corsair är anmälda till morgondagens kappsegling "Runt Lidingö". Förra året var vi bara tre Corsair och två av oss kom inte i mål. Det har sin förklaring och för alla som undrat så kommer den här.
Mot bakgrund av tävlingens explicita namn så kan ju en banbeskrivning visserligen tyckas vara ett aningen onödigt påfund men eftersom redan broarna gör det omöjligt att ta sig runt ön, borde det kanske räcka för att man som deltagare ska bli aningen misstänksam och fundera över om det inte kan vara en idé att faktiskt ställa sig frågan varför vi hade erhållit en sådan? Och framförallt att läsa den! Det var alltså det som vi inte hade gjort, och inte förrän vi närmade oss Fjäderholmarna och i stort sett bara hade en gennaker-målraka kvar, så blev vi uppmärksammade på att vi missat en grind vid Gåshaga. Därmed rök vår fjärdeplats (vi hade blivit bästa bobät) och vi gick imål på utsidan av målbojen för att markera att vi visste att vi var diskade. Det visade sig senare att vi var i gott (eller var det dåligt?) sällskap då också Fredrik Monfrino/Tina Tarre i sin Corsair 24 "Spigg" hade missat grinden. I år är jag inte med själv men rådet till alla är: Läs banbeskrivningen och seglingsföreskrifterna noga! Och det gäller inte bara Runt Lidingö, det gäller alltid!
Lycka till, alla Corsairseglare!

Christel vann Watski 2 Star med sin 750 Sprint

2008-08-28T12:10:00.007+02:00

Tvåmans havskappsegling har blivit ett allt populärare "format". Det är en form av kappsegling som passar särskilt bra för trimaraner eftersom vi inte är beroende av dödkött på railen, på samma sätt som kölbåtarna. Trimaransegling är också mindre tröttande för besättningen, tack vare den komfort som det innebär att segla lite planare med en båt som rör sig mjukt ovanpå vattnet istället för att stånga sig fram genom sjön. När det gäller Corsair 750 Sprint så är det väl dock den Corsair-modell som lämpar sig minst bra för uppgiften. Dels är det en liten båt att ge sig ut på havet med, dels så saknar den ju pentry, toalett, ståhöjd och andra komfortdetaljer.
Det hindrade dock inte Christel Nyqvist från Helsingborg att förra helgen segla sin Corsair 750 Sprint i Danska KDY's Watski 2 Star som gick mellan Helsingør och ön Anholt. En sträcka på 117 sjömil tvärsöver Kattegatt. Hon vann också, och hade säkert gjort det också med svenska LYS-tal (danskar och svenskar kan nämligen inte enas om handikappsättningen). Tills någon får för sig att segla runt Gotland i kuling i december, så är dettta årets hittills starkaste prestation i den svenska flerskrovsvärlden. Grattis Christel och coskipper Sören!
Tvåan var också en Corsair: den danska 31:an Liberty som nu har fixat sidoskrovet efter Tridentattacken tidigare i sommar.

Runt Ven Runt och en del annat

2008-08-13T23:38:00.006+02:00

I helgen seglades Ven Runt, och för andra året i rad så hade arrangören RHSS ordnat en flerskrovsklass. Tre Corsair var bland de nio anmälda och tog platserna 1,2,3. Klassvinst och pris för snabbaste båt runt banan blev det för Tomas Ericson från Karlshamn med Triquetrum. Tvåa blev Joacim Torkelson och trea Peter Westerdahl. Samtliga seglade 750 Sprint. Av inkomna e-mail att döma så var det väldigt skojig segling. Kanske blir det automatiskt skojigt när man långa stunder ligger i 18 knop.

Två veckor tidigare så seglades Bornholm Runt med en flerskrovsklass. Fjolårsvinnaren Gert Henrikson upprepade förra årets prestation och blev åter snabbaste båt runt banan och naturligtvis klassvinst. Han seglar också en Farrierbåt, en F-31, Extasea. Den är byggd av Ostac men, så när som på smådetaljer, identisk med dagens Corsair. Man använder faktiskt samma formar. Grattis både till Gert och Tomas, med besättning. Här är en film från Extasea.

Nästa vecka seglas Tjörn Runt med 18 anmälda flerskrovare. Tre av dessa är "bobåtar" varav Johan & Linda Lidéns Corsair 28 "Serenity" är en av dem. Konkurrensen är hård, med bland annat två M 20 anmälda. Ska bli spännande att på lördag kväll höra hur det gått. Naturligtvis önskar vi Johan & Linda Lycka Till!

På fredag kommer två nya Sprintar till Sverige, varav den ena är tänkt att bli klar för kappsegling på lördag hoppas vi. Den båten är köpt av en av Ven Runt-gastarna och en annan Sprint som kommer i november är köpt av en annan tidigare Sprint-gast. Det måste väl vara ett bra betyg till en båt, att ju mer man seglat den desto mer vill man ha en själv? Med den utvecklingen så lär det väl bli gast-problematik i framtiden. Tur då att Sprinten är lätt att segla på två. De enskrovsbåtar som kan ge Sprinten en match i frisk vind behöver 10 gubbar på railen.

Den här bilden som jag har snott från Joacim Torkelsons blogg www.t-son.blogspot.com visar ett glatt Sprintgäng efter prisutdelningen på Ven Runt. Från vänster har vi Thomas och Tomas samt Rolf Saether på vinnande Triquetrum, sedan Peter Westerdahl med Breda Beda, Joacims syster (som jag tyvärr glömt namnet på), Per Kürcman som gastade Breda Beda och längst till höger Joacim själv. Det glada leendet hos Joacim beror inte bara på minnet av dagens segling utan också på att han vann diskmaskinen! Det är den som ryms i den stora kartongen. Det stora leendet hos Per beror kanske på att han snart ska få sin egen Sprint!

Agera! ISAF-del 3

2008-07-20T21:44:00.002+02:00

Nedanstående kom i mailboxen alldeles nyss.

OPEN LETTER TO MR GORAN PETERSSON

Goran Petersson, President,
International Sailing Federation
Ariadne House
Town Quay
Southampton
Hampshire
SO14 2AQ

20th July 2008

Dear Mr. Petersson

We write to you on behalf of the 6000+ sailors worldwide who signed our petition to the International Olympic Committee (IOC) that multihulls continue competing in the Games as no sailing boat better meets the Olympic ideal of speed than the multihull.

We write also at the suggestion of the IOC, who want the Sailing Regatta to be as exciting as possible and publish this as an Open Letter because you have previously responded to our earlier research and suggestions only through the media.

You will be aware that the original decision-making process in November last year was widely criticised both in Council and among the sailing community. Despite your personal recommendation that the decision be reaffirmed in May, your Councillors instead voted to review it.

When given a direct choice over which discipline they preferred to retain, a majority then voted for Open Multihull rather than Keelboat Fleet Racing for Men Only. However because of a constitutional technicality requiring a two-thirds majority for this appeal process, ISAF now faces the unsatisfactory situation that a democratic decision cannot be put into effect.

Therefore we now ask you to do something at the Annual Meeting in November this year which would enhance ISAF’s reputation for inclusiveness, sportsmanship and the Olympic spirit. As permitted in Regulation 1.1, please take the lead as President by placing the following two submissions on the agenda.

Submission 1
That Regulation 16.1.5 (a) (iv) be replaced as follows: “must include separate Men and Women Events for each of the five disciplines (1 Person Dinghy, 2 Person Dinghy, Multihull, Keelboat, Windsurfer).” (See Footnote 1)

Submission 2
That ISAF formally request IOC to include an 11th Event for the Sailing Regatta in the agenda for the next meeting of the IOC. (See Footnote 2)

Whether they succeed or fail, if you take these two initiatives publicly and formally, you will have done much to restore the confidence of the multihull community that ISAF has an Olympic strategy, that this strategy includes all key disciplines, that it follows IOC recommendations and that you have done all you can to bridge a temporary gap, caused by the IOC-mandated reduction in events.

You will also establish a legacy of ending the unseemly four yearly round of political infighting at the only time possible – when memories are fresh and consequences are far off.

Given your public declaration of support for one side in that debate, we very much hope that you now find it appropriate to demonstrate impartiality and give the other side what compensation you can.

Nick Dewhirst
Chairman
United Kingdom Catamaran Racing Association

Footnotes

1. Reasons for Submission 1
• This would bring sailing into line with the convention among a majority of other Olympic sports for equal numbers of events for both genders in all their major disciplines. It would place differing athletic skills ahead of equipment considerations, so better meet IOC objectives and also provide a clear strategy to the choice of Events.

• It would also ensure that the Sailing Regatta presents the wide range and diversity of sailing, within the practical constraints of the Olympic Regatta.

• Should circumstances change, then this Regulation will need to be altered, but that is desirable because it will ensure that ISAF makes any change of strategy conscious and deliberate.

2. Reasons for Submission 2
• Inclusiveness: Multihull sailing is one of the five core sailing disciplines with global representation in both developed countries and emerging markets. It would otherwise be unrepresented at the Games.

• Excitement: Multihulls are the most media-friendly sailing boats because they are the fastest craft in the regatta, highly athletic and exceptionally suited to be camera platforms.

Före sin tid

2008-07-18T14:40:00.003+02:00

Att prisutdelningarna i samband med kappsegling är trevligare i Italien (med bland annat mannekänguppvisning) och att allt runtikring seglingen här är oslagart på många sätt har vi förstått av tidigare inlägg på bland annat regatta.nu som vi länkade till i ett inlägg för något år sedan.
Nu har Joacim lagt upp en film på YouTube med Adrenaline på Gardasjön som inte direkt motsäger den bilden.
Här är länken:

År dateringen av filmen till 2008 07 19 ett sätt att visa att man med en trailerburen trimaran på Gardasjön är lite före sin tid?

Husvagnssemester

2008-07-15T21:12:00.003+02:00

Efter Archipelago TwoStar som i år var öppen för fler båttyper än Dragonfly och där Joacim Torkelsson och Paul Sundvall kom tvåa med Joacims nya Corsair 750 Sprint Adrenaline sa Paul: "Du borde sätta Joacim på lönelistan, han gör sådan otroligt bra reklam för Sprinten". Alla som regelbundet läser flerskrovsforumet på fendern.se har säkert också lagt märke till det. Joacim har verkligen tagit konceptet med en trailerbar entypstrimaran till sig och redan från start deklarerat att han tänkte åka Europa runt med båten. Medan andra pratar så gör Jocke slag i saken och förverkligar sina drömmar. Plötsligt dök det upp MMS i mobilen från Chiemsee och nu senast från Gardasjön varifrån bilden kom. Vart bär det av härnäst? På Joacims blogg t-son.blogspot.com får man kanske svaret på det. Och det är inte bara Joacim som verkligen tagit båten till sig, Christel trailade upp från Skåne för att segla Åland Runt, Peter på västkusten och Tomas i Blekinge är också jätteentusiastiska över sina båtar, och alltfler blir det i takt med att det kommer fler Sprintar till Sverige. Trimaransegling har verkligen förmågan att väcka seglingslusten till liv.

Bra mycket roligare än husvagnssemester.

Johan seglar Weta

2008-07-09T12:29:00.002+02:00

Det blir allt fler Wetor i skärgården i takt med att seglare får upp ögonen för den. Jag har fått e-mail från flera av köparna där de lovordar båten och spår den en lysande framtid. Tack för det, det är jätteskoj och jag håller med: Weta kan väl inte bli annat än en succé?
Från Johan Lidén, som med sin Corsair 28 "Serenity" är säsongens hittills framgångsrikaste Corsairseglare fick jag denna bild där han tränar med familjens Weta på Erstaviken. Johan är inte ensam om att ha både en Corsair och en Weta i familjen, faktiskt är det tre stycken redan som har både Weta och Corsair.

Jättefin bild på en makalös båt. Foto ©: Gisela Eronn

Åland Runt

2008-07-03T21:46:00.008+02:00

Åland Runt som seglades den 27:e till den 29:e juni var en höjdare. Tre härliga dagar i den vackra åländska arkipelagen med både segling och kvällsaktiviteter. Jag kommer absolut att återvända, både för semestersegling och för kappsegling. I avvaktan på den leveransförsenade demobåten så fick jag gasta på Christel Nyqvists 750 Sprint "Maran". Sju av de totalt 18 startande båtarna var Corsair, vilket är nordeuropeiskt rekord. Nytt var att vi seglade under handikappregeln "Multi 2000" istället för LYS. Detta ändrade konkurrensförutsättningarna en aning. Bland annat fick Harald Versteeghs Corsair 31 XTR samma mättal som Aranea, en ny SeaOn 96 i kolfiber. På Sprinten fick vi utan screacher samma mättal som Johan Lidéns Corsair 28 CC "Serenity" med schreacher. Och så vidare. Bästa Corsair var en estnisk 31:a seglad av Heikki Jürilo som kom tvåa, Johan Lidén var bästa svensk med en fjärdeplats. Grattis till dem.

Visst är hon vacker? Corsair 31:ans smäckra sidoskrov ger minimalt vågmotstånd och precis lagom stabilitet för att ge riktig seglingskänsla. Mittskrovet är utformat för bärighet och goda havsegenskaper. Som pricken över i:et står det effektiva segelplanet med Marströmmast och kolfibersegel från Gran. Mats Johansson tog bilden, Harald Versteegh, Richard Bahrke och Paul Sundvall hade ynnesten att få segla skönheten.

Resultatlistan:

1. Trident 31, Martin Hildebrand, Finland
2. Corsair 31, Heikki Jürilo, Estland
3. Katarsis 33, Tomas Hongell, Finland
4. Corsair 28, Johan Lidén, Sverige
5. Dragonfly 920, Mats Johansson, Sverige
6. Corsair 36, Jörgen Lannerstedt, Sverige
7. Dragonfly 26, Susanne Eliasson, Sverige
8. Corsair 750 Sprint, Christel Nyqvist, Sverige
9. Corsair 31, Harald Versteegh, Sverige
10. SeaOn 96 CBR, Mats Leander, Sverige
11. Snowbird, Robert Hagström, Finland
12. Gepard XL, Gabriel von Euler, Sverige
13. Formel 18, Ronny Haals, Åland
14. Corsair 28, Örjan Frid, Sverige
15. Dragonfly 1000, Mika Harju, Finland
16. Corsair 28, Tapio Palva, Finland
17. Outremer 40, Jukka Kallio, Finland
18. Firebird, Martti Halminen, Finland

Rodd ger starka skotarmar

2008-06-07T22:13:00.005+02:00

Det ena ger det andra. Kontakten med Bateaux Virus som tillverkar Magnum trimaraner (som vi importerar) gjorde att jag fick upp ögonen för deras roddbåtar. Virus ställde ut dem på "Allt för Sjön" och de fick ett starkt gensvar. Efter mässan gjordes det upp att jag också skulle ta hand om importen av denna del av sortimentet. Det fick en flygande start och jag har skickat roddbåtar kors och tvärs över landet och våra grannländer. Jättekul, men jag kände trycket att börja ro själv också. En kund ville prova en Turboskiff dagarna efter att jag fått hit dem och bad att jag skulle ro först, så att han skulle se hur rank den var. Jag tror inte att han trodde på min förklaring att det var som att lära sig cykla; att det skulle gå mycket bättre efter några gånger. Både för honom och mig. Nästa provroddare blev också avskräckt (dock utan att jag behövde demonstrera).

Den andra gången gick det mycket bättre: tänk på isättningen - lugna drag - försiktiga urtag - skevra i rätt ögonblick - dra fötterna emot dig - repetera. En ganska kort tur men ingen kantring! Tredje och fjärde gångerna gick det ännu bättre, vilken känsla att kontrollera båten och vilket tryck när man vågar dra på!

Igår var det dags för första långturen. Inte ens våldsamt svall från alla galna motorbåtar lyckades kantra oss! Men aj, vilka blåsor i händerna och baken!

För att inget missförstånd ska uppstå; rodd går naturligtvis inte upp mot segling men som träningsform är det ju oöverträffat. Lågintensivt och i den miljö som vi helst av allt alltid vill vistas i. Havet och skärgården.

Rodd ligger i tiden.

Det är inte jag på bilden, det är en för mig okänd roddare
som precis avslutat draget och är på väg att skevra.
Notera bogvågen, det kan gå undan!

I lejonets gap

2008-06-07T20:36:00.005+02:00

I januari premiärvisades Corsair 31 på båtmässan i Köpenhamn och man fick en väldigt fin respons. Utställningsbåten blev såld, men innan den levererades tills sin nye ägare skulle den bara segla Fyn Cup. Ett bra tillfälle att få visa upp båten, och få segla mot de fyra Dragonfly 920 "Extreme" som också var anmälda. Rorsman var ingen mindre än Allan Røhr, som bland annat är högste mätansvarig för flerskrovsbåtar i Danmark. "Danmarkspremiere" stod det i stora bokstäver på sidan. Det skulle bli fin propaganda i dessa vatten, starten låg i Bogense på Fyn, bara ett stenkast från Skærbæck. Strax innan start så blir dock "Liberty" nedseglad av en gammal Trident i något som närmast måste ha upplevts som ett terroristattentat. En skakad Allan Røhr vittnar om detta i filmen på Min Baads sajt. De flesta trimaranintresserade har nog sett den vid det här laget och ställt sig frågan hur detta kunde hända? Tridenten uppges ha hållit närmare 18 knop. Att som rorsman segla en båt i 18 knop och inte hålla utkik och än mindre väja; det låter som allmänfarlig vårdslöshet och är naturligtvis också ett brott mot de internationella sjövägsreglerna. Är det verkligen sannolikt att man har så dålig koll? Om detta sker vid ett tillfälle då man av naturliga skäl måste vara extra uppmärksam, då kan man ju fråga sig hur denna båt framförs vid vanliga tillfällen. "Inga kommentarer" säger skepparen G. Jacobsen.

Först och främst är det naturligtvis tragiskt för de inblandade och även för den köpare av 31:an som bespetsat sig på den stundande seglingssommaren. Samtidigt kan vi dock vara tacksamma för att ingen skadades vid olyckan. Det berodde på att besättningen på Corsair 31:an såg vad som var på väg att hända och lyckades gömma sig för den anfallande båtens vassa stävar. Nu hoppas vi dock att skuldfrågan inte görs upp enbart vid en protestförhandling utan att en sjöförklaring kommer till stånd. Det verkar finnas alldeles för mycket obesvarade frågor kring händelsen och dessutom är det angeläget att ansvarfrågan prövas. Kan man segla på detta viset och komma undan med förvändning att det var kappsegling? Hela sanningen lär aldrig komma fram men tills vidare utfärdar vi dock en skarp varning för Tridenter.

Kör över ISAF!

2008-05-13T21:48:00.007+02:00

På ISAF's hemsida kan man läsa ett referat från ISAF-mötet den 11 maj. Till mötet hade ISAF's Executive Committee fått igenom kravet på att Council skulle få chansen att ompröva beslutet om att utesluta flerskrov ur OS. Detta kommenteras i texten med att det demonstrerar den höga graden av demokrati i organisationen. (Vilken enorm arrogans!) Trots att mer än 50 procent av delegaterna ville riva upp beslutet så gick det dock inte eftersom det krävdes 2/3-dels-majoritet. (Om jag fattat den byråkratiska snårskogen rätt.) ISAF-ordföranden beklagar splittringen som beslutet om OS-klasserna orsakat i seglarvärlden med att det inte var något lätt beslut men lägger sedan skulden på IOC eftersom man krävt endast tio events! Men då har man ju bara läst hälften av kravlistan! Finnjolle motsvarar ju knappast IOC's kriterier!
Enligt referatet hade en stor del av mötestiden ägnats åt de otäcka påhoppen på ISAF-delegater på olika bloggar och i olika sammanhang. Det är naturligtvis det viktigaste; att besluten är åt skogen betyder mindre. Delegaterna kan kanske kan se till att få höjda arvoden som plåster på såren.
Hoppas verkligen att Jacques Rogge kör över ISAF, han verkar vara ovanligt okorrumperad för att vara OS-general.

http://isaf.com/23276.php

Lidingö Runt? Nej varför då?

2008-05-12T11:08:00.006+02:00

Varför segla runt Lidingö innan Lidingö Runt, när man kan fälla masten och gå under bron till starten vid Foresta? Finns ingen anledning, tyckte Örjan Frid som hade sin Corsair 28R "Corisco" på nordsidan av Lidingö. Stefan Ljungstedt på Seglingsbilder.se var snabb med kameran och fångade bravaden på bild.
Corisco är för övrigt den första Corsair som jag importerade till båtmässan "Allt för Sjön" 2005. Eftersom jag inte vågade förvänta mig att någon skulle köpa den så garderade jag genom att beställa en Corsair precis som jag själv ville ha den. I bakfickan fanns en plan att kanske få behålla den. Det fick jag nu inte. Nästa båt blev istället en Corsair 28 CC som vi fick behålla en månad ungefär, tills Johan och Linda Lidén provade henne. "Bling Bling" som vi kallade henne var det också något speciellt med. I Johans och Lindas händer blev hon detta Lidingö Runts bästa Corsair med en fjärdeplats. Nu med namnet "Serenity". Grattis!
Själv seglade jag Weta i år, jättekul men svårt att hitta vinden mellan alla kringliggande jättebåtar.

Genom att skarva fallet med en lina och leda det genom blocket på bogsprötet och
tillbaks till fallwinchen så går det lätt att fälla masten.

David mot Goliat?

2008-05-09T09:58:00.006+02:00

Kampen går nu in i en ny fas. Alltsedan ISAF-generalen Göran Petersson hösten 2007 kungjorde ISAF:s beslut att utestänga flerskrov från OS i London 2012 har protesterna ökat i styrka. Beslutet går inte bara stick i stäv med OS-kommitténs uttalade önskemål och ISAF:s egen "event committee", det går på tvärs mot utvecklingen i hela seglarvärlden. Rader av namnkunniga seglare, nationella seglarförbund och tidigare styrelsemedlemmar i ISAF har kritiserat beslutet och krävt en ändring. En av de beundransvärda eldsjälarna i detta arbete är Nick Dewhirst, brittiska flerskrovsförbundets ordförande, som oförtrutet arbetar för att beslutet måste rivas upp. På känt manér så har ISAF-ledningen hittills varit kallsinnig, det är ju en del av pampars systemlogik att låta beslut ligga fast (tills möjligen deras egen position är hotad). Politik och kohandel ligger bakom det korkade beslutet.

Göran Petersson, vars uttalande om att valet av klasser för London-OS: "..provide a perfect showcase of the wide range and diversity of sailing.." redan blivit en klassiker.

Nu har Dewhirst, uppbackat av ett massivt stöd i den internationella seglarvärlden, skickat ett brev direkt till OS-kommittén där vi helt enkelt ber om att de kör över ISAF. Läs och begrunda. Applådera. Utnyttja dina egna kontakter. Varje halmstrå är viktigt. Beslutet måste rivas upp.

------------------------------------------------------------------------------------------
Jaques Rogge, President
International Olympic Committee
Château de Vidy
1007 Lausanne
Switzerland

Cc: Members of the International Olympic Committee
ISAF Council Members

7th May 2008

A PETITION CONCERNING THE 2012 SAILING REGATTA

Dear Mr. Rogge

We ask that IOC intervene to ensure that the 2012 Olympic Sailing Regatta include a Multihull Event so that it genuinely presents “the wide range and diversity of sailing” as claimed by ISAF’s President, Goran Petersson.

Multihulls represent a large branch of the sport, accounting for between a tenth and a third of global participation depending on the basis of calculation and have been part of the Regatta continuously since 1976.

However the Commission now requires that the Regatta be reduced from 11 to 10 Events. Last November ISAF chose to do this by eliminating the only Multihull Event, rather than any of the two Keelboat, two Windsurf or six Dinghy Events.

As explained in our Report, it appears that ISAF did so because multihulls are politically weakest, not least representative, least telegenic or least suitable for the Olympics. In the view of your former colleague and previous ISAF President, Paul Henderson, “The most interesting observation is to see how many MNA's are now saying that their delegates were instructed to vote in the best interest of their specific country winning medals - not in the best interest of our beloved sport. Surprise! Surprise! Holier than thou pontifications are quite hollow methinks.”

In doing so, we believe that Councillors did not vote in the “interests of the sport of yachting throughout the world” as required by Article 41 of the ISAF Constitution, because your 2002 Review of the Olympic Programme provided recommendations on how to interpret this (See Appendix 3).

In general, you recommended that “weight category events should not be allowed, except for the combat sports and for weightlifting”, yet ISAF proposes an Event for 1 Person Dinghy (Heavyweight) and against “similar events” yet ISAF proposes four Dinghy Events for Men.

Specifically you criticised sailing for “low broadcast and spectator appeal”. Your subsequent 2005 Report noted that ISAF had taken steps to increase the appeal of the sport by “introducing faster and more spectacular boats”, yet now it has taken a step backwards by completely excluding the fastest boats of all, namely Multihulls (See Appendix 3).

In addition you also provided guidance on encouraging participation by Women, yet ISAF is increasing its preponderance of Events for Men, by eliminating the only remaining Open Event, which is Multihulls.

You then also noted that “the Keelboat class are very expensive boats …. for general practice and development compared to other classes” and wrote that “if the Executive Board recommends the reduction in the number of athletes and events, the Commission believes these reductions could be made through the exclusion of keelboat sailing events”. Yet ISAF disputed this unambiguous advice.

The leadership of ISAF continues to dispute your recommendations, despite: -

• An appeal from the Royal Yachting Association on behalf of the host nation
• The recommendation of ISAF’s own expert Events Committee
• The independent opinion of the previous ISAF President
• Formal submissions from fifteen of its Member National Authorities
• Unanimous public opinion polls by different yachting journals and websites

Now it proposes a guillotine motion to its Council, which meets on 10-11th May, in order to stop further discussion and “reaffirm” its decision to oppose your guidelines, even though members have the right to place submissions on the agenda for its Annual Meeting in November.

According to a letter of 11th December 2007 to Council members by the outgoing Secretary-General, Arve Sundheim “At the Council meeting on 9 November and prior to making the decision on the ten events for the 2012 Olympic Programme, the ISAF President was explicitly asked by a Council member if there was any IOC guidance which may affect the choice of events. The ISAF President responded that the IOC guidance was to achieve universality, nation participation, medal spread and media appeal. Be assured that if there had been any specific IOC guidance which was new to the table, you would all have been advised in advance”.

We therefore ask that

• As its President did not do so, you remind ISAF Councillors of your specific long-standing guidance, published in August 2002 and May 2005.

• Should Council still exclude any Multihull Event, you postpone the reduction of Events one more time, on the basis that Multihulls would deserve to be included in the Games based on these criteria of “universality, nation participation, medal spread and media appeal”. (Appendix 2 shows what the multihull community achieves independently without ISAF support.)

You have significant influence over ISAF because it has a “very high reliance on Olympic revenues (65%) and a low percentage of its income comes from marketing and broadcasting (10%)” according to your 2005 Report. In the interests of the Olympic Spirit, please use it.

On behalf of 6000+ petitioners from more than 60 countries, including numerous ISAF sailors of the Year, Olympic medallists and other sailing champions, key organisers of our sport, influential media figures and leaders in the yachting industry (See Appendix 1).

Yours sincerely,

Nick Dewhirst
Chairman
------------------------------------------------------------------------------------------

Gorgo

2008-04-28T20:14:00.003+02:00

Det här är en Weta, det garanterat roligaste man kan segla för 89.000:- Weta överraskar positivt hela tiden, den är så mycket mer kompetent än vad man först tror och därför vill man skriva om den gång på gång så att alla ska fatta hur kul den är.
Och det är fler än jag som älskar Wetan. Även Sailing Anarchy har nu skrivit en andra gång om den.

Det här är Gorgo, ett litet flygfärdigt monster tillfälligt vilande på älghornsbädd.

Gränshandel

2008-04-27T11:55:00.003+02:00

Vad är det för skumma aktiviteter som i skydd av skymningsmörkret tilldrar sig vid Storliens ödsliga gränsstation, långt uppe i fjällvärlden?
Inget annat än att ännu en Corsair 24 har levererats, denna gång till Torkil och Randi Schei, som är bosatta i Stjørdal vid Trondheimsfjorden.
Efter en timslång pappersexercis inledd med export och avslutad med en stor sedelbunt till de norska myndigheterna så är denna 24:a nu officiellt en norsk båt. Från Storlien till Trondheimsfjorden är det bara 10 mil! Har inte tidigare tänkt på det, men visst är det otroligt att på en dag kunna ta sin segelbåt från Stockholm till Nordatlanten; bara så där! Alla borde segla Corsair.

Med främre balken i Norge och den aktre i Sverige är Torkil redo att strax koppla över trailern till sin egen bil.

Årets första segling

2008-04-06T23:46:00.006+02:00

Nästa helg så är det provsegling av Weta. Tog ut båten till Baggen idag i förväg och passade på att äntligen få prova båten själv. Jag är helt såld på den; otroligt trevlig att segla. Det var ostlig vind, cirka 3 m/sek, så jag har ju långt ifrån fått känna på båtens fartresurser, men det räckte. Det är bra tryck i schreachern och man lär få starka armar om man ska segla mycket Weta, det finns nämligen inget att lägga fast skotet i. (På denna punkt tycker jag kanske att klassregeln borde göras om.) Wetan accelerar jättefint i byarna och är väldigt känslig på rodret, så det blir lätt lite vingligt om man ska hantera snörena samtidigt. Frapperande är hur känslig hon är för skotning på kryssen, bara några centimeter in eller ut gör en hel del och jag hade fullt sjå att tolka alla tell-tales och det kommer att ta tid att lära sig kryssa optimalt. Även om de flesta trimaraner slår bra, så är Weta exceptionell: smack och så ligger man på andra bogen, hur kul som helst: pang så slår man tillbaks. Hade det inte varit för kylan och blodiga händer så hade jag kunnat hålla på hur länge som helst. Ser redan fram emot nästa tillfälle.

Ska verkligen vagnen hänga med på det där viset? Ojdå, satt snörena i! Tydligen ringrostig. Foto: Åke Söderström.

Corsair 50

2008-03-12T17:04:00.003+01:00

Sailing Anarchy hade en bild på denna Corsair 50 under rubriken "What is it". Första rätt svar skulle vinna ett pris skänkt av SailFast. Andra än jag var dock snabbare med svaret; är ju inte inne på SA hela dagarna. För visst är det en Corsair 50, flaggskeppet ritat av Reichel Pugh. Sjösättning 2009. Två båtar sålda på ritningsstadiet. Detta är ingen husbåt, det är en "performance cruiser". Gunboat och Catana är närmaste konkurrenter. Med sjunkande dollarpriser så är den snart överkomlig.

Någon på studiebesök i Sài Gòn har plåtat. Från varvet har vi inte fått några bilder än och när jag var där i decmber så hade man långt kvar till detta stadium, de jobbar snabbt.

Efter mässan

2008-03-12T16:13:00.002+01:00

Nu är mässan över. Det var slitigt men också kul att träffa alla intresserade, såväl gamla kompisar som nya kontakter. Att berätta om Weta blir bara roligare och roligare i takt med att man fått lära sig allt om båten tack vare Chris Kitchens närvaro. Han flög hit bara för "Allt för sjön" samt två andra Europamässor. Wetan är en helt genial båt, vilket jag hoppas att alla snart kommer att upptäcka. Många har anmält intresse för provsegling och flera båtar såldes under mässan.
Med närvaro från Laouen de Kersauson och hans italienska flickvän, samt Chris och ibland gästande Bosse Österberg (Mr Laser) och hans vitryska hustru Lena, så var det stundtals en väldigt uppsluppen internationell stämning i montern. Kul. Dessutom så hjälpte Martin Renheim och Niklas Lundberg till i montern, stort tack till er samt till Gabriel von Euler som oförtrutet missionerar för flerskrovssegling i alla former.

Från vänster: Laouen de Kersauson, Chris Kitchen, Bosse Österberg och Elena Zaitseva-Österberg.

Första vårtecknet

2008-02-29T22:49:00.004+01:00

Nu är båtmässan "Allt för Sjön" öppnad. Vi fick ingen plats på Scandinavian Boat Show i november; vi var för sent ute. Vi var för sent ute till "Allt för Sjön" också, men så fick vi i egenskap av "stand by" plötsligt bästa platsen! Monter A06:11. Weta föll Aftonbladets fotograf i smaken och var en av två plåtade båtar i dagens nummer. Stort intresse för både Weta och Magnum 18. Imorgon börjar det på allvar. Kom gärna och besök oss.

"Vad kul med en båt som inte är vit!" utropade Aftonbladets fotograf och valde Weta till sitt foto.

Magnum 18's strama linjer väckte stor beundran.

En artikel betyder så mycket

2008-02-15T22:09:00.003+01:00

Detta e-mail från Weta säger väl allt.

"Greetings

I am sure you will be really happy to read this article from SA. Jon Britt has done a fantastic job. Overnight I have been inundated with contacts from around the globe and lots of telephone calls.

http://www.sailinganarchy.com/fringe/2008/weta%20the%20chances.htm

Please forward this article to your owners and potential customers.

I am in overload of correspondence.

Regards

Roger"

Lycka

2008-02-14T21:50:00.004+01:00

Hade ingen bild att illustrera det förra inlägget med så därför kommer den här istället. Det är två sidoskrov till en Corsair 24 som snart är på väg till Sverige. Köparen ville ha en röd båt och det gick bra mot visst pristillägg. Nu undrar jag bara; eftersom rött symboliserar lycka i Kina, betyder det att båtbyggarna är lite gladare när de jobbar med denna båt, eller har Vietnam och Kina olika symbolvärldar? Och även om rött symboliserar lycka så kanske man inte bryr sig alls, jobb som jobb? Fast snyggt är det.

Visst blir det läckert!

Corsair VM

2008-02-14T20:57:00.007+01:00

Inte riktigt, men med 60 till 70 deltagande båtar kommer årets upplaga av US Corsair Nationals att bli det största Corsairevenemanget hittills. Arrangörerna hoppas på många utländska deltagare, och desto tidigare man är ute, desto enklare är det att hitta en båt att chartra eller att gasta på. Man kan åka dit bara för att ha kul (och det är nog väldigt kul) och byta erfarenheter men det är också en chans att utvecklas som seglare; att segla entyp mot rutinerade konkurrenter på kryss/läns-bana är trots allt något annat än att harva runt i innerskärgården på jaktstart LYS.

Också regatta.nu håller upprop om att segla på andra sidan Atlanten. Arne K. missonerar flitigt om nästa års Key West Race Week och har till och med den goda smaken att illustrera inlägget med en bild på en Corsair 28 från årets upplaga. För många svenskar kanske det också är mer lockande att byta en svensk januarivecka mot Key West än att "trada" bort början av augusti, men samma sak gäller här; var ute i god tid! Naturligtvis behöver man inte ha seglat Corsair tidigare för att få chartra båt, för en presumtiv köpare kan det ju vara ett bra tillfälle att provsegla.

Här är ett upprop från Bob Gleason, The Multihull Source:

"Hello all!

As you may all know by now the US Corsair National Championship Regatta will be this August 6, 7 and 8.

Beverly Yacht Club in Marion Massachusetts which is near Cape Cod will host the event to be sailed on Buzzards Bay. The location is one hour south of Boston and one hour east of Newport Rhode Island. Buzzards Bay is known for high winds and warm water in the summer months. This is the first year the US Nationals has been outside of Florida and the first year it has been held during the summer vacation months. Early indications show a large number of boats interested in cruising but hopefully the racing will remain at least as strong as most of the Florida events. It would be really fun to make this an international regatta!

I mention this because this might be a good opportunity to come see what might be the biggest Trimaran Regattas ever! It is too early to tell for sure but we anticipate at least 60 boats racing! If you are interested we can help you find a boat. There may be some charter boats available and certainly there are owners looking for experienced racers to sail with them. Let me know early enough if you are interested and I am reasonably certain I can find you a fun ride!

Bob"

Shoppingrunda

2008-01-19T17:36:00.000+01:00

Jag brukar alltid passa på att kolla det lokala utbudet av båttillbehör när jag är utomlands. Naturligtvis passade jag på även vid Vietnambeöket. Bland annat så behövde jag en reservkompass och en mistlur, ISAF's kategori 3-bestämmelser kräver ju det.

I båttillbehörsaffären:

Jag: – Chào, jag skulle vilja titta på en taktikkompass, har ni sådana?
Butiksbiträde: – Chào, visst, vad tycker ni om denna "sköldpadda" i jakaranda och elfenben? Ni ser direkt om det är med eller motvrid, använd stjärtspetsen på det vridbara locket som markör.

Turtle - vietnamesisk kompass och konsthantverk.

- Den var ju väldigt fin, är den dyr?
- Det skulle jag inte vilja påstå; 40.000 Dông.
- Jag får fundera lite, har ni mistlurar också?

Kompassrosen i elfenben synlig med locket uppvdridet.

- Visst har vi det. Vilken sort vill ni ha, en med vacker finstämd ton som behagar havet eller en som skrämmer slag på alla onda andar?
- En med vacker ton tror jag är bäst lämpad för Östersjöbruk.
- Då har vi den här, vad gillar ni den?
- Väldigt vacker ton, och vilken fin utsmyckning!

Varför göra en ful mistlur, när man kan göra en vacker?

- Jo, den modellen är populär. Morgondimman ligger ofta tät här, både på floden och på havet.
- Vad är priset på denna då?
- 30.000 Dông.
- Det skulle bli 70.000 Dông för båda två! Det var mycket!
- Ja, men det är naturligtvis bruttopris! (Biträdet börjar räkna på kalkylatorn)
- OK, vad skulle mitt nettopris bli då?
- Om vi säger 50.000 Dông jämt då, blir det bra?
- Det blir bra, jag tar både kompassen och mistluren. (En stunds väntan medan varorna packas in.)
- Tam biêt, och på återseende!
- Tam biêt!

Fotnot: 50.000 Dông är 20 kronor. Jag gav 40.000 eller 50.000 Dông, så långt är det helt oförskönat.

Kallad till huvudkontoret

2008-01-18T16:38:00.001+01:00

Corsair Marine har nyligen haft en "dealer conference". För mig var det ett bra tillfälle att äntligen få se fabriken i District 7 i Sài Gòn i Vietnam. Sedan drygt ett år sker all produktion här. Jämfört med fabriken i Chula Vista har man dubblerat golvytan och produktionskapaciteten, vilken numera är drygt 120 båtar per år. Själv har jag aldrig haft tillfälle att se fabriken i USA, men de handlare som varit med längre vittnade om att dessa lokaliteter var ett stort lyft för företaget. Kontoret och monteringshallen ligger i en byggnad, medan lamineringsjobb görs i en likadan byggnad strax intill.

Huvudingången

Sammanlagt har Corsair cirka 90 anställda, varav merparten arbetar i produktionen. Den trånga sektorn är bristen på engelsktalande förmän, tllls vidare får man förlita sig på personal från den förra fabriken. Den största nyheten var Corsair 50, en "performance catamaran" ritad av Reichel Pugh som kommer att bli klar 2009. De första båtarna är redan sålda. Jag såg den gigantiska pluggen och vi fick en brief om båten av Dave Renouf, eldsjälen bakom projektet. Massor av nytänk och en rejäl konkurrent till Gunboat.

I monteringshallen; närmast en 750 Sprint och i bakgrunden en 37 Carbon

Storsäljaren just nu i Australien och Sverige är Sprint 750, medan tyskar och fransmän köper 28:or som aldrig förr. Också den nya 37 Carbon säljer bra. Jämfört med 36:an är riggen förhöjd en meter och så har man förenklat inredningen och roderlösningen. Plus att den är väsentligt lättare. Klart läcker båt och till ett oslagbart pris.

Eldragning ombord på en 37:a

Det var för min del jättenyttigt att få förståelse för hur mycket jobb det är bakom varje enskild båt. Bara checklistan till Sprinten, som är den enklaste att bygga, är på flera hundra sidor! Varje moment ska prickas av genom hela produktionen. Det var kul också att träffa handlare från hela världen, vi har ganska lika erfarenheter, bortsett från att intresset för de olika modellerna skiljer sig åt mellan olka marknader. Corsair tar också gärna emot kundbesök, under konferensen var t ex kunden till en av 37:orna där dagligen sedan två veckor, för att följa bygget och montera dit sina egna prylar.

Om en tromb i oktober och annat

2007-12-23T16:06:00.000+01:00

Det här blir årets sista blogg. Som vanligt skulle det ha bliivit fler, bland annat hade jag tänkt skriva om ett intressant besök på Corsairvarvet som jag gjorde i början av månaden. Efter hemkomsten så har det dock varit konstant med jobb, vilket i och för sig är jätteroligt. Intresset för Corsair har aldrig varit större i Sverige tidigare, och nästa år kommer många nya Corsairer att segla i våra vatten. Också för Weta och Magnum är intresset stort.

För att leva upp till löftet om en Julblogg så gör jag det enkelt för mig denna gång. Jag skriver om den märkligaste segling jag varit med om och löser därmed problemet att hitta något att skriva om. Nästa års Julblogg lär bli desto tunnare.

Seglingen ifråga börjar klockan 23.15 på kvällen. Det är den 6 oktober 1998 och F-27:an och jag har legat ett par dagar i Barcelonas Olympiahamn, strax norr om centrala staden. Barcelona är trevligt och jag skulle gärna stannat men seglar man så vill man vidare. Jag ville till Balearerna och denna kväll var väderprognosen bra. Relativt svaga nordliga vindar var utlovade och inga tecken syntes på något oväder. I prognosen som lästes på engelska med stark spansk brytning talades också om "sunshowers" vilket dock inte lät särskilt farligt. Funderade dock vad det kunde betyda. Till Mallorca är det bara cirka 100 sjömil så med 5 knops fart skulle det ta mindre än ett dygn, kanske skulle jag kunna hålla 7 - 8 knop, så det skulle bli en enkel odramatisk segling.

För första gången sedan avfärden från Sverige så vägrar motorn att starta. Kanske skulle jag tagit det som ett omen, men låter inte det störa planeringen när prognosen är så pass bra. Jag får fixa den när jag kommer fram, tänker jag. Hissar segel och ställer in autopiloten på kurs mot nordspetsen på Mallorca. Det är mörkt men stjärnklart, en viss fartygstrafik i början, men den stora rutten verkar vara korsande, så det är snart överstökat. Snart börjar det mulna igen, man ser tydligt hur molnen kommer, från båda håll. Det är nästan fullmåne och snart är det bara en springa av stjärnvalvet öpppet precis runt månen, i övrigt mörkt och nu börjar det regna och åska och även månen skyms helt så småningom. Regnet öser ner och åskan är över oss. I centerbordstrumman finns en åskledare men jag förstärker dessutom med att koppla aluminiumbåtshaken till vanten och ner i vattnet. Det är inte så mycket vind dock och inombords är det varmt och torrt.

Olympiahamnen norr om Barcelona, Härifrån utgick seglatsen.

Så småningom tar sömnen ut sin rätt. Försökte köra korta pass men det hände nog att jag sov aningen för länge. Åska och ösregnande mot rufftaket är garanterat sömnsskapande. Vi kom inte så långt i den svaga vinden, mellan 04.00 och 08.00 var det helt stiltje. Efterhand kom en svag bris och kanske höll vi fyra knop framåt vid tvåtiden på dagen. Vinden vred en aning och så småningom var det en väldigt kraftig gammal sjö, som inte stod i proportion till det lokala vädret. (Fick senare reda på att det hade varit en kraftig storm i väst-sydväst, nära Valencia, det var orsaken till sjön, men det fattade jag inte då.)

Vid rätt väderförhållanden så ligger Balearerna på bekvämt dagsseglingsavstånd från Barcelona.

Åskan och regnet hade upphört för länge sedan men det var molnigt och den grova sjön i kombination med den svaga vinden kändes halvmystisk. Ett tag dök några delfiner upp, men de var inte av den sällskapligaste sorten, kanske var de uttråkade av vädret de också. Det var i alla fall skönt att slippa regnet och åskan. Av Mallorca syntes ännu ingenting. Av andra båtar ser jag heller ingenting tills jag tittar låringsvis styrbord och anar någonting i riktning cirka 110 grader, flera sjömil bort. - Vad är det för något konstigt fartyg tänker jag, - en hög svart stäv, det är väldigt högt, det måste vara något containerfartyg. Jag tittar ännu en gång och inser plötsligt att det är en tromb och den är på väg rakt mot båten! Tromber av denna storlek har jag tidigare bara sett på de kommersiella TV-kanalernas skräckdokumentärer från Kansas, där de brukar visa hur de slukar allt i sin väg; bilar, hus, broar med mera. Skräcken till trots så rullar jag in seglen på nolltid och surrar rodret, min tanke är att gå ner i båten och stänga luckan och "se vad som händer". I mitt innersta ser jag hur båten lyfts och centrifugeras upp i luften för att så småningom hamna i vattnet igen på ena eller andra kölen. Jag drar iväg ett PAN-meddelande på VHF till Palma Radio, där jag ber dem anteckna position för eventuellt kommande olycka ifall de inte hör av mig igen. Naturligtvis inget svar. Benen är som spaghetti när jag försöker videofilma monstret. Jag vill vänta in i det sista med att gå ner i båten. Så småningom är tromben bara 200-300 meter ifrån och fortfarande på spikrak kurs. Då händer det märkliga att den stannar upp och byter bana, den gör en högersväng och passerar framför stäven på kanske 100 meters håll! Helt otroligt, nu står jag och betraktar den från baksidan och ser hur den sakta löses upp i sina beståndsdelar.

Seglingen kan återupptas, vilken oerhörd lättnad. Från att ha varit mer eller mindre säker på bli uppslukad av en tromb så är allt plötsligt som vanligt. Vinden har vridit så att det är bidevind upp mot Cap Formentor på Mallorca, men jag håller inte riktigt upp mot udden. Det dröjer också tills strax innan skymningen innan jag ser ön. Vinden ökar en aning och det är ganska behaglig segling, fast med den låga fart vi hållit så betyder det angöring i mörker.

Det är udden längst ut till höger som är Cap Formentor. Port de Pollenca ligger skyddad längst in i bukten på nordsidan.

Vinden ökar långsamt i styrka och när det bara är kanske fem sjömil kvar till udden så kommer ett svagt medvrid, helt perfekt. Man börjar se hur otroligt hög denna udde är: 381 meter över vattenytan. Efter rundningen så har jag räknat med kryss in i Pollencabukten och hägrande natthamn. När jag är nästan uppe vid udden så ser jag på avstånd hur åskan börjar igen. Ut mot Menorca så blixtrar hela himlen, det börjar komma kalla vindilar och det känns oroligt i luften. Några riktigt kraftiga vindstötar och ännu mer blixtar på avstånd. Det hela känns overkligt, ungefär som dataanimationer om klimat på någon främmande planet. Någonting säger mig att ta ner seglen och i samma ögonblick som det är gjort brakar ett helvete loss på båten. Det är midnatt. Det tjuter något alldeles otroligt om riggen och jag måste krypa längs däck för att ta mig fram. Endast två av tre skovlar är kvar av vindinstrumentets givare så tyvärr får jag aldrig veta vindstyrkan, men bra mycket vind var det i alla fall. Jag tar mig inombords (jag får kämpa för att hålla i luckorna från att blåsas bort) och det är fascinerande hur lugnt och skönt det är nere i ruffen fast det är ett sådant inferno utanför. Palma Radio sänder upprepade "Galewarning" för Menorcas farvatten (dit detta räknades). Något sent kan väl tyckas.

Norrsidan av Cap Formentor

Nåväl, nu är det bara att rida ut stormen, funderar på hur länge den kan tänkas hålla på. Det är ju frånlandsvind och en bra bit till Menorca i lä, men det är ju en aning segt att det inte blir någon hamn ännu en natt och ännu mindre någon kall öl. Fast med tanke på tromben så sitter jag gärna en vecka på detta vis om det behövs. Efter någon minut när jag kommit tillrätta efter all dramatik så tittar jag ut genom fönstren och får en chock. Båten är på väg mot land. Jag ser fyren snett uppåt, vi är inte långt från klipporna, bara någon sjömil och det går fort. Vinden har vridit cirka 120 grader på ett ögonblick efter att jag gått ner i båten. Av tromben blev jag knäsvag, men detta var knäckande på ett helt annat sätt. Ett kort ögonblick kapitulerade jag för det oundvikliga ödet, känslan var helt förlamande fruktansvärd, även om jag klarade udden så skulle båten stranda längre fram på norrsidan, motorn startade inte och skulle inte rå på mot denna vind och sjö i alla fall. Vi var för nära för att jag skulle kunna hissa något storsegel och för detta behövde jag också få upp stäven i vind och hur skulle detta gå till? Dessutom översteg detta förmodligen möjlig vind att kryssa i. Gummijollen var ju ett skämt, även om det var mörkt så såg jag att det inte fanns ens en antydan till en strand att gå iland på. F-27:an skulle helt enkelt krossas i smulor mot Mallorcas klippor och det fanns inget jag kunde göra. Tanken var för outhärdlig, desperat tar jag halmstrået att se på instrumenten och upptäcker att båten faktiskt inte går med vinden utan att denna kommer in en aning från sidan. Jag jämför med GPS:en och inser att om jag kan gippa så bör jag åtminstone kunna gå parallellt med stranden tills Pollencabukten öppnar i lä. Går upp på däck, håller hårt i rullfockslinan med ena handen och drar en aning med fockskotet i den andra tills en liten trasa av focken är utrullad. Kastar mig på rodret och båten gippar med en knall när focken fylls. Kastar mig åter på instrumenten och ser på GPS:en hur vi lyckas hålla kursen precis parallellt med udden. Efter några minuter är den akuta faran över. Efter ytterligare någon halvtimme börjar vinden att mojna och successivt hissar jag mer och mer segel medan vi under allt behagligare former styr in i Pollencabukten.

Klockan tre fäller jag Danforthankaret på tre meters djup. Det är en underbar barrdoft från land, det är totalt vindstilla, vattnet är spegelblankt och så tyst att man kan höra flera mil bort.

God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskas alla Corsairseglare och bloggläsare.

PS. Nu vet jag vad "sunshowers" betyder. Det är spengelska för "thunder showers" DS

Med vulkanen Etna om babord

2007-11-16T15:05:00.000+01:00

Hans Nagel är Corsair 31-ägare från Hamburg och delägare i Corsair Challenge. De ordnar eskaderseglingar med Corsairer, främst i Kroatien. Annars är hemmahamnen Hamburg med Elbe som seglingsvatten. Där är det ju ungefär lika kul som här att segla i slutet av oktober, så varför inte ta ner High Q (ej att förväxla med HiQ) till Medelhavet och köra Rolex Middle Sea Race? I vattnen runt Malta och Sicilien är det ju varmt och fint i slutet av Oktober. Eller?

High Q är en standard 31 med akterruff.

Banan är fågelvägen 607 sjömil. Man startar i La Valetta och kör motsols. Två flerskovare var anmälda, de övriga 56 var enskrovare som skulle segla klass IRC. Eftersom commodoren i arrangörsklubben är Corsairägare så hade han lobbat för att tillåta multihulls enligt MOCRA-regeln. Den andra flerskrovaren var en Orma 60-fots båt. Besättningarna kunde säkert vänta sig en fantastisk upplevelse. Bara att passera öster om Sicilien och få se Etna sputa eld och aska mot natthimlen skulle vara värt hela resan.

Borde kanske heta Sicilien Runt?

Nu blir saker och ting inte alltid som man trott. Av 56 båtar, där merparten tillhörde gräddan av världens havskappseglingselit, fullföljde 16 båtar. Italienska flygvapnet hade fullt upp med att bärga besättningar, bl a övergavs den australiska 60-fotsbåten Loki. Besättningar vittnade om att de aldrig under hela sitt seglarliv varit så skräckslagna. Ett flertal samverkande lågtryck gjorde att sjön och vindriktningen blev nyckfullt oförutsägbar. Med våghöjder över 8 meter och vindstyrkor över 25 m/sek så blev det mer överlevnad än kappsegling. Corsair 31:an tillhörde dem som fullföljde, men kom in som sista båt i mål. Men det var ändå en prestation, eftersom storbommen hade smällt av i ett tidigt skede av racet. Trots många timmars stillaliggande under ankar, lyckades man ej laga bommen, vilket innebar ett enormt handikapp och stora svårigheter att kryssa på ett normalt sett, men bryta racet som 60-fots trimaranen? Inte tal om. Vi seglar ju Corsair!
En stark prestation. Nästa år hoppas vi både på ett gäng svenska flerskrovsseglare och bättre väder. Det kan vara fint i Medelhavet i slutet av oktober.

Denna båt har i alla fall storseglet uppe, många körde med trysegel.

Tankar bakom rorkulten

2007-10-21T14:07:00.000+02:00

Nu har jag äntligen fått segla Magnum 21. Det måste erkännas: Det är jätteroligt att få segla jolle igen. Man är nära naturen. Man skotar med en hand, hissar seglen med den andra. Inga behov av winchar, överhuvdtaget inget som är tungt ombord. När vinden tar slut så paddlar man. Visst finns det motor men det känns onödigt störande att dra igång den en fin höstdag i oktober. Magnumen är som gjord för att segla omkring i ytterskärgården med; tälten, spritköket och packningen får plats i fören och man slipper burka, sidoskroven svarar för stabiliteten. Och det går fort, men inte hysteriskt fort.

Notera årklykan, bara att lägga ut vrickåran. Så ser det ut när sjöfolk konstruerar en båt.

Som jag redan skrivit om på Corsair's sajt så kommer Weta nu till Sverige. Jag är otroligt glad att ha fått förtroendet att marknadsföra den. Redan när jag såg Weta första gången på Internet så var jag fast och att se den i La Rochelle var ju bara en bekräftelse. I länken nedan som är ett tidningsklipp från 2004 så framgår tankarna bakom båten; att skapa en flerskovare för ungdomar att lära sig segla i. Från 2004 tills i år har upphovsmannen Roger Kitchen jobbat stenhårt på att få till serieproduktionen och den färdiga Weta har blivit en fantastisk succé. Men det är inte bara juniorerna som tagit båten till sina hjärtan, alla sorters seglare vill ha Wetan. Jag tror att Weta kommer att bli flerskrovsvärldens motsvarighet till Laser, vilken som bekant blev OS-båt från att ursprungligen ha varit tänkt som en "car-top boat". Ska bli spännande att få vara med om Wetan's utveckling. Priset är smått fantastiskt: 85.000 kronor seglingsklar! Jag ska ha en grå eller ferrariröd. Men de finns också gröna eller gula, bara att beställa!

Nu gäller det att inte bli splittrad, att kanalisera energin och resurserna rätt. Satsningen på Magnum och Weta är ju inte resultatet av någon genomtänkt diversifieringsstrategi, snarare resultatet av båtmani, flerskrovsvarianten. Corsair kommer även fortsättningsvis att vara navet i verksamheten och just nu så verkar det som om snart tre års arbete bär frukt: intresset ökar hela tiden. Framförallt säljer 750 Sprint jättebra, och nästa säsong så är vi med stor sannolikhet 10 Sprintar i Sverige. Samt några nya 28:or och 31:or.

Klicka på kameran så kommer artikeln om Weta upp som en pdf-fil.

Alla vill ha en

2007-09-26T22:32:00.000+02:00

Sprint 750 har en märklig inverkan på alla som seglat den. Man vill ha en till varje pris. Trots att det inte hunnit bli så många provseglingar under månaden som gott så är det redan klart att fem Sprint seglar i Sverige nästa år, och fler lär det hinna bli. Äntligen får man segla entyp igen!
Min egen demobåt har jag inte lyckats behålla så länge, imorgon så åker den iväg på trailer till sin nya ägare, Christel i Helsingborg.
Under förra veckan hämtade jag hem en Magnum 21s som blir demobåt under oktober. En väldigt trevlig, opretentiös, annorlunda trimaran. En oöm bruksbåt i kraftigt enkellaminat som passar perfekt att utforska skärgården med. Fallande stäv och korta sidoskrov så att man lätt kommer iland. Fina stuvfack för packning och tält. Allt till ett attraktivt pris.
När jag ändå var på plats i Frankrike så passade jag på at besöka Grand Pavois, den flytande båtmässan i La Rochelle. Massor med kattor, men inte så många trimaraner. Enskrovarna blir bredare och bredare, vad sägs om Pogo 40?

Kan ingen upplysa konstruktörerna om hur man skapar stabilitet på ett smartare sätt?

Läs seglingsföreskrifterna före racet

2007-09-02T09:52:00.000+02:00

Runt Lidingö är en kul tävling.

Torsdag klockan 16.00: container anländer.
Torsdag klockan 20.30: container tömd på en Corsair 24 och en Corsair Sprint 750.
Fredag klockan 07.00: monterinsgarbetet startar.
Fredag klockan 21.00: Sprinten sjösatt.
Lördag klockan 07.00: Embarkering Vikingarnas, Hundudden.
Lördag klockan 09.00: Uppackning av segel.
Lördag klockan 11.10: Start

Vilken båt! Vad hon går! Och vi ligger i topp av trimaranerna.
Vem läste banbeskrivningen? Gate? Vilken gate?
Till råga på eländet så tappar vi nya motorn i vattnet på vägen hem.

Vi kan inte skylla på seglen i alla fall.

Gran Prix

2007-08-27T12:01:00.000+02:00

I helgen seglade 25 stycken CB 66 klassmästerskap i Dalarö. Vi var lika många båtar som gjorde upp om Gran Prix i flerskrov. De tre deltagande Corsairbåtarna kom 3:a, 4:a, 5:a. Vann gjorde Gabriel von Euler i sin Gepard XL. Grattis till honom och Grattis till Fredrik Monfrino och Tina Tarre som var bästa Corsair med sin 24:a Spigg. Sina vanor trogna, gjorde de allt för att testa var gränserna går: de seglade orevat, körde med beknip på spinnakergajarna, lekte u-båt och en del annat. Lyckligtvis så lät Spigg sina fartgalna ägare hållas. Det är kul att se hur nötandet bakom rodret givit utslag på kappseglingsbanan, det gäller både Johan Lidén i sin 28:a som Fredrik och Tina, som semesterseglat i Åland i somras.

Harald Versteegh kom 5:a med sin namnlösa 31:a XTR. Det gick jättebra upp till 12 m/sek, sedan så var det lite svårare att segla upp till LYS-talet på kryss, eftersom det var tungt att skota ur förstags-sagget. Dock misstänker Harald att vi hade snabbaste seglad tid runt banan, möjligtvis var SeaCart 30 Audi snabbare. Nu hoppas vi att Gransegel snabbt lägger ut resultaten på sin sajt så att vi får svar på den frågan.

Egentligen skulle jag haft en bild på Fredrik och Tina när de hämtar sitt tredjepris här. Klantigt nog så glömde jag att plåta. Istället får Harald Versteegh visa den mest fransade kappseglingsvimpeln av alla. Enligt våra teorier så tyder det på minst 22 knop. Killen som döljer sig till höger är Paul Sundvall, Linuxanvändare och trimaranfantast med egen blogg.

Tjörn Runt

2007-08-23T16:49:00.000+02:00

Egentligen skulle jag gjort det här inlägget redan i lördags, direkt efter Tjörn Runt, för att den upprymda känslan efter denna kanonsegling skulle förmedlats spontant. Men jag hade bestämt mig för att vänta på ett foto och det har jag fått nu. Visst ser man hur bra Rolf Säthers Corsair 750 Jodie Katja går i den friska vinden? 10-14 m/sek uppger arrangören och det stämmer bra med vår uppfattning ombord också.

Vi hade ingen större ordning på någonting ombord, men vi hade så mycket båtfart att det räckte till seger i flerskrovsklassen i alla fall. 750:an går något grymt bra på alla bogar. Mest kanske kryssen imponererar även om upplevelsen var häftigast på slören när sjön från hela Skagerak vräkte in mot land över alla grynnor som vi passerade på några meters håll i 20 knop.

Tack till Karl-Heinz Nolde (J-24 seglare från Lauenburg/Elbe) som generöst delat med sig av sina bilder. Vi misstänker att det finns fler som har fina trimaranbilder i sina familjealbum idag och de får väldigt gärna höra av sig.

På slör, utanför Tjörn. Observera häckvågen från läskrovet. Foto: Karl-Heinz Nolde

Shipspotting

2007-08-21T12:29:00.000+02:00

m/s Lone Ranger – en f d bogserbåt byggd i Bremen – vid Stadsgårdskajen i Stockholm den 3 augusti 2007.

Alla utövare av Shipspotting fick något att fundera över den 3 augusti när m/s Lone Ranger låg vid Stadsgårdskajen i Stockholm. Det som först togs för en mystisk antenn visade sig vara masten på en seglingsklar Corsair 28 som låg beredd på däck. Bara att ta däverten och lyfta ner båten och segla. Med tanke på att Lone Ranger under sina äventyr ofta seglar i Antarktis, Patagonien och andra spännande vatten så så kan man ju inte undvika att fundera över vilka seglingsturer den Corsair 28:an varit med om. m/s Lone Ranger tar 20 passagerare; det är dock oklart om fria seglatser med 28:an ingår i biljettpriset eller om Corsairen är förbehållen kaptenen.

Tack till Paul Sundvall som var observant som vanligt med mobilkameran.